Möten och ärenden

Vi hade möte igår, med en anhörigstödjare som lyssnade på vår situation och lovade att försöka underlätta lite för oss i kontakten med LSS-handläggaren framöver. Hon skulle också kolla upp om vi kunde få byta LSS-handläggare, så det hoppas vi på nu. Vi vet inte vem den andra är, men det kan ju knappast bli sämre iallafall. Tyvärr lär det väl dröja innan Sandra kan flytta hemifrån, så vi behöver säkert ha kontakt en del innan dess. Min största förhoppning är att vi ska komma ifrån den här kommunen, och det hoppas säkert alla inblandade i kommunhuset också!

Nåja, efter mötet var jag lite ”tom i bollen” och det berodde väl lite på förkylningen också, förstås. Det kändes som jag hade gröt i hjärnan, och tankarna hängde inte med i verkligheten riktigt. När Sandra kom pratade jag lite med assistenterna om hur dagen hade varit och dom berättade att dom hade förberett schemat för nästa vecka, förutom fredagen och jag sa ”Jag fixar det på måndag” men det gör jag ju inte alls det, för jag ska ju inte jobba på måndag. Det vill liksom inte riktigt in i min skalle, men kommande vecka har vi faktiskt korttidsledigt måndag till onsdag igen! Det ni! Om jag nu inte åker och jobbar av bara farten, förstås… ;)

I övrigt är det skört och lite ostadigt för Sandra igen, sen i onsdags kväll ungefär. Inte så illa som förra veckan, men inte bra heller. Igår var hon inte på humör när hon kom hem, utan fick vara ifred en stund. Sen skulle hon mätas, tänkte vi, eftersom vi ska förnya våra pass och hon troligtvis inte hade vuxit klart riktigt när hennes senaste pass gjordes.

Men att mäta är inte så lätt som det kan verka, för att ställa sig rakryggad mot en vägg är för höga krav för Sandra. Särskilt när hon redan innan är på gränsen till utbrott. Så mitt försök att vara lite snabb med tumstocken resulterade i flera cm kortare än sist, och det fick man ju anta blev en aningens fel ;)

Senare, efter duschen, kom Göran på det smartaste sättet. Han la en ”bad-groda” på Sandras huvud, och vips sträckte hon ut dom där centimetrarna igen, och ännu en cm på köpet. Bra påhittat, måste jag säga.

Vi gör två flugor på smällen idag då jag har en undersökning att få avklarad också. Sandra vet inget än, för att hon inte ska hinna stressa upp sig av alla förväntningar. Jag ser inte precis fram emot dagen, men det blir skönt att få allt gjort. Vi tar rullstolen till Sandra för att underlätta för henne, och minimera risken för utbrott på polisstationen. Gissar att det är en del folk att passera där, eftersom vi inte lär vara dom enda som ska fota oss. Det känns alltid jobbigt med låsningar och utbrott bland massa folk, och framförallt är det väldigt jobbigt för Sandra. Då är det toppen med en rullstol för att underlätta för alla.

Ni får ha en så skön helg ni kan!

.