När man pratar med Sandra, och hon
svarar, så är det ju lätt att tro att hon förstår. Det händer ofta om man inte
känner henne, så klart. Men det händer titt som tätt även när man känner henne.
T.o.m. vi föräldrar, som är dom som känner henne mest av alla, tror ibland att
hon förstår. Och det händer ganska ofta att vi faktiskt inte vet om hon förstår
eller inte.
Sandra frågar inte om det är nåt
hon inte förstår, utan det är sånt vi brukar märka på hennes reaktion efteråt.
Ibland ber hon oss helt enkelt att vara tysta, och då kan man ju tänka sig att
det har blivit mer prat än hon hinner, och orkar, sortera. Det gäller att man
kommer ihåg det.
För Sandra är det nog allra
skönast när det är tyst. Ja, alltså när andra är tysta… Själv babblar hon gärna
på om allt och inget mest hela tiden ;) Då är det lätt att haka på i hennes
prat och så har man en spiral som bara spinner vidare tills ingen vet nånting
av vad man pratar om. En mycket stressig situation för Sandra, så det gäller
att bryta i tid och hålla samtalet på hennes nivå.
Det jag egentligen skulle berätta
om i det här inlägget är hur vi bäst kommunicerar med Sandra så hon förstår.
Samtala går som sagt bra, till en viss del, men är det nånting som vi ska
berätta eller förklara så räcker det inte att säga det.
Jag säger bara bilder!
Schemabilder, seriesamtal och ”ritprata” är vad som gäller. Det finns ju olika
sorts bildstöd som passar olika bra till olika individer, förstås. För Sandras del
används kameran flitigt och nästan alla hennes schemabilder är foton på
saker/personer som hon känner igen. Under fliken ”Pedagogiska tips” finns det
länkar till inlägg som handlar om schema och hur vi jobbar med bilder, för er
som vill läsa mer.
Sandra förstår mycket lättare om
hon ser det vi vill förmedla än om vi bara rabblar en massa som hon inte hinner
få ordning på ihop med alla andra tankar och intryck som hon tar in samtidigt.
Om det låser sig, om det t.ex. är
nåt som Sandra vill, men inte kan förklara, så är det bästa sättet att ge henne
papper och penna. Ett exempel kan vara att hon plötsligt säger ”Fråga pappa”
Det betyder oftast att hon vill fråga pappa om dom kan göra nåt hon vill. Eller
egentligen förstår hon inte det där att fråga, så för henne betyder det nog mer
att hon vill göra nåt, och liksom redan har bestämt det.
Säger jag då att hon ska fråga
pappa, så kommer hon inte vidare, och hjälper vi inte henne här så blir det en
låsning, som väldigt lätt leder till utbrott. Hon kan inte fråga på det viset,
nämligen.
Men får hon papper och penna
istället så ritar hon det hon vill och låsningen släpper. Hon ritar kanske en
bil och vi förstår vad hon vill göra med pappa. Ibland kan hon t.o.m. lättare
prata efter det att hon har ritat, och själv säga att hon vill ta en biltur.
Våra dagar ser väldigt lika ut med
samma rutiner varje vardag, och andra samma rutiner varje ledig dag. Alla
lördagar är lika varandra och det är alltid korttids samma dagar i veckan, osv.
Det gör ju att Sandra är väldigt trygg, och kan sitt schema utan och innan. Hon
går nästan aldrig till schemat under dagarna, men vi går alltid igenom det
varje morgon och kväll.
Ska vi däremot göra något utöver
det vanliga, som vi inte har på rutin, så krävs ett nytt, detaljerat schema
eller ett seriesamtal över hur hela situationen kommer se ut. Sen har vi med
oss schemat så vi kan titta på det vartefter vi genomför det vi ska göra. Då
förstår Sandra och det skapar lugn och trygghet.
Men det vanliga schemat, som
nästan alltid ser likadant ut, är också viktigt för tryggheten. Vi märker
genast en oro hos Sandra om nånting förändras och då behöver hon gå igenom
schemat om och om igen tills tryggheten är tillbaks igen.
Är man inte insatt ordentligt i
det så är det lätt att tro att man kan ta bort schemat när Sandra har
utvecklats och blivit så trygg, men det kan man aldrig! Det är med hjälp av schemat
som Sandra förstår sin vardag, och det är med hjälp av bilder hon har en
möjlighet att förstå vad man pratar om. Ett jätteviktigt hjälpmedel!
Glöm inte att gå in på
Neurobloggarna och läs andras intressanta inlägg i ämnet kommunikation. Och
sprid gärna, ni vet :)
♥ Kram ♥
1 kommentar:
Jag skulle nästan kunna kopiera det här inlägget och lägga på min blogg och ändra namnen :-)
Inte riktigt för vi har inte använt foton utan ritade bilder och så har vi inte haft ett grundschema som sett likadant ut eller hur jag ska säga, utan våra scheman har sett olika ut. Eller förresten så har vi haft några schemahäften kom jag på om olika situationer t.ex. frukost och att plockan undan efter sig vid frukosten. De häftena har ju förstås sett olika ut.
I alla fall, det jag skulle säga är att det blev en sån skön "flashback" på nåt sätt att läsa det här..
Så jag ska försöka komma på att skriva nånting annat då ;-)
Massa kramar!
Skicka en kommentar