Mmmm :) |
Tilltugg till hockey-kvällen |
Frukost á lá campingliv |
Shopping - BARA till mig! :) |
I måndags förmiddag ringde dom
från skolan, då hade Sandra gråtit i en timme och med tanke på söndagen och ”ev
på väg att bli sjuk” så undrade vi ju om det var nåt sånt som orsakade det
hela.
Hon sa att hon hade ont och ville
åka till sjukhuset… Alltså, det där med att ha ont, det är sånt hon inte
riktigt har grepp om. Kanske har hon inte ens ont ibland när hon borde ha det
(?) ingen vet. Men hon svarar så ibland när hon inte själv vet vad hon ska
svara. Så att fråga om det gör ont nånstans är liksom ingen idé, utan man får
försöka "smyg-kolla" och leta avvikelser.
När vi var på sjukhuset en av alla
gånger nu i vår så var det en läkare som inte riktigt lyssnade på vad jag sa
när jag förklarade att hon skulle prata med mig för man måste fråga ”på rätt
sätt” och tolka Sandras svar rätt, annars blir det lite fel.
Nu var ju nästan alla läkare och
sköterskor vi mötte (en hel del) väldigt duktiga på att bemöta oss, så en stor
eloge till dom! Men den här läkaren ville låta Sandra säga sitt utan att den
jobbiga mamman la sig i… För man ska ju lyssna på ”barnet” förstås. Särskilt om
”barnet” är 17 år, liksom.
Sandra hade ju problem med benen
(bl.a.) som inte ville lyda henne riktigt (det här var i början och sen blev
det ju värre, bara för att ge en kort förklaring för ev. nya läsare som inte
har lust att läsa igenom vårens alla inlägg om det) Hon sa att benen var
konstiga, och hon kunde ju så klart inte förklara vad som felade. Hon visste
väl inte ens vad som hände med henne, liksom.
Läkaren frågade om hon hade ont i
benen. Ja, sa ju så klart Sandra (jag vet ju vad Sandra svarar på såna frågor
redan innan dom ställs…) Läkaren frågade vidare om Sandra hade ramlat. Ja, sa
Sandra. Fast vi vet ju att hon inte hade ramlat. För det första är hon aldrig
utan uppsyn, och för det andra blir hon livrädd om hon bara snubblar till, utan
att ramla, så ingen skulle missat det isf. Det förklarade jag för läkaren som
ville att jag skulle vara tyst så Sandra fick komma till tals.
Ja, så kan det lätt bli och man
ser hur viktigt det är att Sandra har en ”tolk” med sig överallt helatiden. Det
är förresten därför som hon har assistans även när hon ligger på sjukhus,
utifall nån har undrat.
Ojdå… Hur hamnade vi här? Jag var
tvungen att scrolla upp och kolla vart jag tappade tråden nånstans, haha! Dom
ringde från skolan, var det. Vi kom iaf inte på varför Sandra var ledsen, men
jag tror att hon sa att hon hade ont för att hon inte själv visste vad det var.
Vi kom fram till att det är lite
för mycket runt henne just nu. Hon har massor med funderingar i huvudet som
blandas runt utan att hon får ordning på det. Sen en ”nygammal” personal på
korttids, som iofs inte oroade, men Sandra frågade lite om vem det var, så hon
kom väl inte ihåg henne riktigt trots att vi hade bild på schemat.
Ja, sen är det ju snart sommar och
hon vet ju att det innebär sommarlov, och det oroar. Och om hon ska rida, om vi
ska åka husbil, om vi ska hyra stuga osv. Vi har ju inte sagt nåt, men hon vet
hur det brukar vara och kommer det då en liten, liten förändring nånstans
utöver allt det så svämmar det väl över hos henne.
Jag ringde iaf till skolan och
kollade läget innan vi checkade in och betalade för campingen. Då var läget
lugnt igen och sen dess har ingen ringt. Vi får väl se hur trött damen är när
hon kommer hem i eftermiddag. Imorgon är det ju en ledig dag hursomhelst, och
det passar nog bra.
När vi kom hem idag låg boken, som
min blogg är med i, i brevlådan. Jag har bara kollat lite snabbt i den än så
länge, men ska väl sätta mig i läsfåtöljen snart :) Vill ni provläsa lite,
eller beställa boken så kan ni klicka HÄR
Ha det bäst!
♥ Kram ♥
4 kommentarer:
Ni ser ut att ha haft det jätte härligt. Det är något visst med campinglivet. Förra året var inte vi ute med husvagnen en endaste gång, och jag saknade det massor.
Skönt att det ordnade sig med Sandra, så hon fick må bra och ni fick vara fortsatt lediga.
Jag väntar på boken med spänning, hoppas den kommer på fredag.
Ha en fin dag// Kram Annelie
Jag är så road av att läsa idn blogg. Vår son är snart 10 år men har så mycket gemensamt med Sandra och ändå en hel del som inte är likt. Men jag skrattade lite för mig själv när du berättade om läkarbesöket som inte funkade så bra. Jag kommer också att vara en sån där jobbig morsa. Våra barn behöver sin tolk. Det här med att smygkolla och leta avvikelser blir vi mästare på.Ha det så gott!
Hur blev det med denna läkare som promt INTE skulle prata via dig?? Rätt tänkt, men inte i detta fallet kan jag tycka.. Förstod hon att det blev fel??
Ja nu är vi lite minikändisar du och jag..tycker vi kan få stoltsera med det ett tag då vi är med i boken..
KRAMEN
Så mysigt ni hade på ledigheten :o))
Skönt att det inte blev mer med Sandras ledsna så det gick över!
Kram Maritha
Skicka en kommentar