Sköna sommar

Det var en sån där jobbig ”allt-som-kan-gå-snett-går-snett-dag” igår och jag var mest bara irriterad och höll mig på behörigt avstånd från allt och alla som jag inte borde vara på nåt närmare avstånd till.

Ni vet, massa såna där bagateller som man i vanliga fall inte ens lägger märke till, eller åtminstone glömmer på en gång. Möjligen skrattar lite åt. Men som bara blir för mycket tillslut när det händer för många gånger efter varandra, och man dessutom har lite bråttom. Slå i, tappa, glömma, missa, black out i hjärnkontoret, gör fel, gör si, gör så och fel ändå, typ.

Men dagen gick ju över och idag blir det säkert en bra dag igen :)

Mysigt hade vi iaf, om man bortser från mitt humör som jag gjorde allt för att dölja… Ute var det sommarvarmt och vi unnade oss t.o.m. lite vin och cola till grillningen.

Sandra rensade ogräs och blåste såpbubblor…

Sune låg i en buske och smög på fåglar…

Favvo-platsen :)

Jag fotade och Göran förberedde grillen. Ja, så satt vi och njöt av solen lite mellan varven också, förstås.

Jag avslutar med att svara på en fråga jag fick av Helene. Det är enklast att jag klistrar in hela kommentaren, tror jag :)

”Jag skulle behöva ett litet råd om vad du tycker om en sak. Elias blir väldigt upprörd när man pratar i telefonen, han vill veta vem det är och han vill själv prata. Han står på sidan om och tjatar tills utbrottet är ett faktum...Jag brukade undvika att prata i telefon så långt som möjligt när han bodde hemma, pratade bara om det var superviktigt annars bad jag att få ringa upp när han sov eller var i skolan. Både för hans skull och för att det inte är så lätt att föra ett samtal när man har en skrikande person bredvid sig :) Nu när han bor ensam så anser assistenterna att han ska lära sig att vänta tills de har pratat klart eftersom han kan lära sig saker. Och visst, men ibalnd kan jag tycka att man lite måste välja sina strider. Att nonsensprata med en kompis och låta honom balansera på utbrottskanten för att han ska lyda eller anpassa, det är frågan? Han lyder vissa individer. Sin pappa, sin mormor och en av assistenterna skulle han aldrig nånsin våga ha utbrott för så där är det lugnt. Men kan/ska man kräva att han ska lära sig att vara lugn i vissa situationer eller ska man helt enkelt undvika dessa situationer så långt man kan? Vad tycker du?”

Spontat känner jag att han måste få slippa sånt och att assistenterna får klara sina samtal, och även samtal som rör Elias, när han inte är i närheten.

Men man måste ju alltid se till situationen, och vilka möjligheter en person har att faktiskt kunna lära sig. Och hur viktigt det är att man lär sig. Som du skriver, man får välja sina strider. Jag brukar alltid ställa mig två frågor inför en ev. förändring, en utflykt eller nåt som troligtvis leder till en konflikt/ett utbrott.

Varför och för vems skull?

Har Elias nytta av att lära sig vänta medan någon annan pratar i telefonen? Behöver han kunna det? Varför?

Kommer man fram till att det är viktigt för Elias så är det ju något att gå vidare på. Ta reda på orsaken till varför han reagerar som han gör och sen hitta ett sätt att hjälpa honom handskas med det.

Kanske kan du och assistenterna träffas och komma fram till en bra lösning tillsammans? Allt är ju så individuellet. Hoppas det löser sig hursomhelst. Lycka till!

Här har vi redan kommit igång med morronen och min egna stund med kaffe och tystnaden försvann i en för lång sovmorgon. Jag måste höja volymen på klockradion…

Inlägget var ju nästan klart, eftersom jag skriver lite då och då, när jag får lite tid över under dagen. Så på morgnarna är det oftast inte så mycket mer kvar än att publicera allt.

Sandra har ju tagit sovmorgon hela helgen, så hon kommer väl att bli trött idag, gissar jag. Vi brukar inte låta henne sova alltför länge på helgerna just för att hon inte ska bli för trött när det är vardag igen, men nu behövde hon det så vi hoppas att veckan funkar bra ändå.

Må gott, det ska jag!

♥ Kram ♥