Översvämningar och barfotaväder

Det är inte helt ovanligt att personer med autism får det lite extra jobbigt när det sker förändringar som t.ex. årstidsväxlingar som innebär andra kläder. Att börja med jacka på hösten och sånt.

Som tur är har vi inga större problem med det, för Sandra älskar nya kläder och lite ombyten med både det ena och det andra. Hon är sån som tröttnar när det är lika hela tiden, även om hon har svårt med förändringar också, om det blir för mycket och för rörigt. Men en sak vill hon inte ändra på, och det är strumpor. Dom vill hon gärna ha på sig hur varmt det än är.

Igår morse var det nåt som störde eller oroade, för det var en mycket skör morgon med ett humör som var på gränsen till utbrott mest hela tiden. Så det där med strumporna blev väl droppen på nåt sätt.

Inte nog med det. När vi stod ute och väntade på taxin såg jag att sömmen på dom nya byxorna hade gått upp. Rejält!

H&M-kvalitet

Övervägde snabbt med mig själv – Springa in och hämta ett par shorts (som nog skulle vara ett okay byte för Sandra sådär helt plötsligt) och chansa på att vi hann byta innan taxin kom… Eller hoppas att Sandra inte märkte nåt (med risk för utbrott om hon märkte)

Jag sprang in och hämtade shorts, och Sandra gillade läget, pjuh! Och utan strumpor :) Hon är väldigt känslig, blir fort dåsig och mår inte bra, om hon blir för varm, nämligen. Och hon kan inte reglera det där själv, utan man måste hjälpa henne med kläder efter väder.

Jag brukar ringa till skolan och meddela ifall Sandra är ur gängorna på morgnarna, så dom vet vart dom ska lägga ribban redan från början, eftersom hon är extra kravkänslig när hon är skör. Men dom hade nåt fel på telefonerna så jag kom bara till växeln. Nåja, dom brukar ganska snabbt kunna läsa av Sandra när hon kommer, så det funkade säkert ändå. Vad jag kunde läsa i boken så hade dagen varit bra.

Tur vi bytte byxor då, när jag inte fick tag i personalen innan Sandra kom till skolan, annars hade dom väl undrat... Men som dom brukar säga, huvudsaken eleverna kommer dit, sen om dom är okammade eller har pyjamas på sig är ju detsamma. Jo, så är det ju förstås. Så länge inte eleverna själva lider av det så spelar det ju ingen roll. Egentligen. (Lite jobbigt för mammor bara, kanske…)

I torsdags fick jag inte tag på personen på hab, men igår morse gick det bättre och hon höll med om att infon från deras sida inte var den bästa. Urkass om ni frågar mig… Men vi skulle iaf få en telefonlista nu, bara en sån sak! ;)

Sen skulle nån som har hand om det här med vuxenlivet höra av sig och boka en träff med oss. Så långt verkar det ju bra, måste jag säga. Mer säger jag inte (av erfarenhet)…

Sen ringde jag och avbokade ett tandläkarbesök också. Sandra har nyss varit hos ”sin tandläkare” dvs tandhygienisten, som känner till Sandra tillräckligt mycket för att ett besök ska funka och faktiskt, hittills, har gått jättebra. Det ska liksom vara på ett visst sätt, annars låser sig Sandra, och det är ju onödigt att ändra på det om det inte behövs.

Större åtgärder, som röntgen t.ex. behöver vi åka till specialisttandvården med hursomhelst, så jag tyckte att det var onödigt att göra samma sak som tandhygienisten gör hos en tandläkare bara för att man ska till tandläkaren med jämna mellanrum. Det kan förstöra mer än göra nytta, nämligen.

Fast det vet dom och kallelsen hade nog bara råkat bli utskickad för att alla barn och ungdomar får kallelse. Däremot kommer troligtvis en remiss skickas till specialisttandvården för en genomgång innan Sandra blir 20, alltså medan det är fri tandvård. Och det är ju bra.

Jaha.. Efter samtalen och lite kaffeslapp vid datorn fyllde vi det sista i poolen och plötsligt rann hälften av vattnet ut! Vi började leta efter en läcka, en ganska stor en, med tanke på allt vatten som hade runnit ut väldigt fort.

Sandra kollar badtempen ( 2011)

Men vi hittade ingen läcka, och Göran fyllde poolen igen, utan att det hände nåt. Så vad var orsaken till att så mycket vatten plötsligt forsade ut och orsakade en mindre översvämning i garaget? Göran var på andra sidan huset när det hände, men såg på Sune att det var nåt, för han såg lite förskrämd ut.

Det kan väl inte vara ett djur?? Kanske nåt barn som tyckte det såg roligt ut att trycka ner kanten?? Märkligt är det hursomhelst.

Nåja. Många jordgubbar blire iaf. Ja, om humlorna gör sitt jobb nu :) Undrans om dom blir klara till midsommar?

Bellan undrade om vi inte kan skaffa en kompis till Sune. Eh… Alltså, vi saknar ju brorsan, Åke, hur mycket som helst, men det är enklare med en katt! Nog för dom hade roligt ihop, men då var det alltid nån som grävde i blommorna och nån annan som rev tapeter och bet på sladdar. Och kom den ena till ro så kom den andra och bet honom i rumpan, sen var det full rulle igen. Nä, en katt får räcka!

Idag blir det en vanlig lördag, med allt vad det innebär. Sandra var så skör hela dagen igår men vi tror inte det beror på trötthet utan på oro. Det var väldigt mycket tjat om semester och sommarlov när hon kom hem från skolan. Vi får väl se om vi måste sätta upp skolavslutningen på schemat.

Nackdelen är väl att vi inte tror att tjatat slutar för det, utan hon vill veta när vi ska åka på semester. Och det är på tok för tidigt att sätta upp det på schemat, för först blir det massa fritids- och korttidsdagar nämligen. Nåja, det är ju samma visa varje år och det brukar ju ordna sig tillslut.

Njut av idag!

♥ Kram ♥