fredag 20 augusti 2010

Stora framsteg

Gårdagen började med en morgontrött och arg Sandra som gnällde, skällde och svor medan hon sakta fick i sig sin frukost. Sen avlöste utbrotten varandra under dagen och frampå eftermiddagen började jag känna mig krasslig.

Antingen berodde det väl på att jag var rätt slut efter utbrotten som varit, eller så är det nån sjuka på gång. Och är det nån sjuka så är ju risken rätt stor att utbrotten berodde på det… Att Sandra också är på väg att bli sjuk. Det vore verkligen inte kul just nu!

Skörheten kan ju också bero på att hon bara är trött efter skolstarten, eller också att hon behöver till skolan, helt enkelt. Ja, eller båda delarna då, snarare.


På eftermiddagen tog jag fram alla Sandras långbyxor så hon fick prova vilka hon klarade att knäppa själv. Sånt hinner vi inte på skoldagar så jag ville passa på, även fast det var en dålig dag för Sandra att få såna utmaningar på. Men hon var jätteduktig! Jag menar jeans! Det är verkligen inte lätt det! Jag var beredd att få köpa ett nytt lager med långbyxor även om hon har ett gäng ganska nya som passar fortfarande.

För har hon nu lärt sig att knäppa själv, och det får bort en massa tjafsande, och hon själv vill… Ja, då får man ju se till att hon har byxor som hon klarar av på nåt sätt. Men vet ni vad… Hon klarade alla sina byxor! Hon kan verkligen det där nu!

Några jeans tog lite längre tid, men jag lämnade henne ifred och tillslut lyckades hon. Och SOM hon strålade! ”Jag kunde” sken hon :) Jag tror ju inte att det finns någon enda ”vanlig morsa” som kan bli så stolt och lycklig över ett par knäppta jeans!

Bara två par byxor fick jag ta bort, och det berodde inte på att dom var för svåra, utan på att dom var för små. Alltså om ni bara visste vad det underlättar mycket för oss, och allra mest för Sandra själv, som ju mår bäst av att slippa få hjälp. Som det har låst sig när hon ska på toa förut, och nu kan hon själv :)

Ja, själv och själv… Hon går ju aldrig på toa av sig själv. Men nu fixar hon det om hon bara vet att hon ska gå, liksom. Svårt att förklara det där… Att hon är beroende av hjälp samtidigt som hon funkar bäst själv… Men så är det iallafall.


Nu ska vi ändra lite på våra rutiner här och bara byta kläder efter duschen. Bara en sån sak! Jo, för förut har hon alltid haft mjukbyxor efter duschen, eftersom det just har låst sig vid toabesök och blivit ännu skörare på kvällarna när hon är trött. Så det har varit många klädbyten ibland.

Eftersom inte Sandra förstår när det är dags att byta kläder, och att man ju faktiskt kan ha myskläder, som bara är använda två timmar på kvällen, ett par dagar, så har vi ju bytt varje dag ändå. För att hon liksom ska lära sig att man byter kläder varje dag.

Men nu blir det ju kanon, det där! För nu kan hon byta kläder varje dag efter duschen och faktiskt ha dom jeansen hon ska ha nästa dag, redan på kvällen. För nu fixar hon ju att ta av dom själv och vi slipper riskera utbrott när det är sovtid.

Sandra är nöjdast med jeans, hon gillar det bäst. Så då känns det också bra att hon faktiskt kan få ha det hela tiden från nu. På kvällarna med. Så länge det inte blir tjafs, och det är ju en bra sporre. För blir det tjafs så säger vi att då får hon inte ha jeans och skärp :)

Ja hörrni, det blev ett långt utlägg om en byxknapp… Men det är så stort för oss så det får ni stå ut med! :) Avslutar med en bild på en stolt Sandra som har satt på sig ett par jeans själv, och därför fick ha dom hela kvällen.


Nu ska jag väcka Sandra och hoppas hon mår bra idag.
Ha det gott!

9 kommentarer:

Anonym sa...

Tycker det är så härligt att höra om Sandras framsteg. Gör mej glad, när livet går framåt<3 Oavsett om det "bara" är en byxknapp. KRAMAR Mona

Maritha sa...

Men en byxknapp kan vara gigantisk, vet väl jag när byxorna krympt :-)) Så härligt att höra om framstegen!

Kram Maritha

Annelie sa...

Naaww.. såå underbart härligt att hon klarade en sån sak.
Jag förstår fullt ut att ni plus Sandra blir lika stolta som tuppen när hon klarar av en sån sak,, för en knapp på ett par jeans KAN vara jävlig även för oss ju.

Ha en underbar helg.. // Varm kram Annelie

Mia sa...

Verkligen stora framsteg ! Jag håller med Sandra om att jeans är skönast, och snyggt. Det verkar som om hon utvecklas hela tiden nu! Snart går hon till banken och köper en resa själv;-))

Britt-Marie sa...

Förstår din stolthet och glädje. Små små för andra föräldrar obetydliga framsteg är så stora och viktiga för våra barn för det är ett självständighetssteg!! Kram och jag håller tummarna för att Sandra mår bra idag!!

Annelie sa...

Njääee,, tyvärr tror jag inte vi har såå mycké att säga till om där. Vi ska väl försöka får vi se,, vi ska lägga in förslag om 12-timmarspass och färre pass istället.
Sen om det går eller ej, återstår och se.
Sen beror det ju alldels på vad många fler timmar vår brukare får beviljat.

Men, jag vill INTE ha delade skift. Det har jag jobbat klart med känns det som.
Det är den sämsta skit de har uppbringat.. :o((

Ha dä gött goaste vännen.. // Kramen Annelie

Photo by Maria sa...

Ja det är verkligen ett framsteg, ett stort självständighetssteg (puh, det var ett långt ord.. ha ha)..
På bara denna korta tid som jag "känt" dig så tycker jat det har hänt mycket med Sandras utveckling.. Härligt..

Kram Mia

Anonym sa...

Härligt med alla framsteg det gör ju att man växer som människa. Toppen att det inte behövdes köpas så mycket byxor nu när hon fixar alla.Vilka fina bilder på svamparna. Kan tro det är mycket trix med schemat.

Ha det så gott !!! Kram Annika

Emma sa...

Kunde inte annat än att le.... :-)

Kram