söndag 8 augusti 2010

Framtiden

Artiklar som den här, spär på oron inför framtiden ännu mer…

http://www.unt.se/uppsala/forlorade-sin-ledsagare-efter-15-ar-1009364.aspx

Jag är glad att vi är tidigt ute iaf. Sandra är ju bara 15 år, men tiden går fort. Eftersom vi inte har hittat ett bra boende, och en bra verksamhet, och en bra sysselsättning… Det lär ju ta sin tid att hitta rätt. Hitta nåt där Sandra får utvecklas och må bra.

Allt funkar så himla bra runt Sandra nu. Skolan, korttids och fritids är fantastiska och vi har ett jättebra samarbete. All den tryggheten försvinner den dagen Sandra slutar skolan och flyttar hemifrån (om det nu sker i samma veva). Om fem år.

Allt vi har jobbat ihop och som får Sandra att må bra. Alla trygga rutiner och alla fina människor runt Sandra. Det är lärare och personal som gör sitt jobb, liksom. Men för Sandra är det även hennes vänner… Som bara försvinner. Alla andra elever i skolan som hon träffar och tycker om. Alla kompisar på korttids/fritids. Sandras liv…

Och tänk om hon hamnar på ett boende där det inte finns några kompisar. För Sandra frågar ju inte efter det själv, även fast hon tycker om att vara tillsammans med andra ibland. Oftast. (Om hon mår bra och om det är anpassat)

Tänk om hon hamnar på ett boende där personalen inte ser till att hon kommer ut, eller där dom inte hjälper henne att träffa vänner. Tänk om hon blir sittandes i sin lägenhet… Som Magnus i artikeln… Tänk om hon inte får ett meningsfullt liv. Tänk om hon inte får det bra. Det skrämmer mig!

Jag vet att det finns bra boenden, med engagerad personal. Bra kommuner där man satsar och tycker att ALLA medborgare är viktiga. Det ger tröst och hopp. Men orolig är man!

5 kommentarer:

Mib sa...

Hej! *kramar om*
Ja livet som hemifrånflyttad Tjabolina är ju inte så lätt jämt så jag antar att jag ibland också späder på din oro... Det är ju inte så bra kanske...
Fast jag borde ju skriva om när det funkar bra också. Idag har min Tjabolina varit på stadsbondgården igen och det gillar hon. Hon har fortfarande kvar sin kontaktperson trots att hon bor i ett boende och första veckan nu i "jobbet" igen efter semestern har funkat bra. Så det finns bra dagar också.
Men det som jag tycker är mest dumt är okunskapen kring just Autism. En uppdaterad sådan ska det dessutom vara! Jag träffar ibland personal runt personer med Autism i mitt jobb och som kanske säger att dom "kan" autism, men så skrapar man lite på ytan och upptäcker att det är gamla myter dom kan... hm...
Och framförallt så är det min Tjabolina man behöver förstå sig på. Hon är en helt egen person precis som eran Sandra. Kunskap om autism och praktiska möjligheter att kunna individualisera är viktigt.
Kram på dej. Det finns såna gruppbostäder också! Dom som inte är så får vi strida för att förbättra.
Du har en så jättebra och tankvärd blogg <3

Mia sa...

Förstår din oro Nina. Försök att njuta av de åren Sandra har kvar hos er och i skolan nu när det funkar så bra. Jag vet att ni /du inte kommer nöja er med mindre än det bästa åt Sandra sen, även om ni måste kämpa och leta. Hon har tur som har världens bästa föräldrar!!!

Bellan sa...

Inget lätt kapitel det där. Mina tankar är också där ibland, hur ska man hitta nåt som passar bra utefter sitt barns behov?! Men ni har ändå fem år kvar. Hur många år vi har kvar vet jag inte - kanske inte ens fem år trots att han bara är 12 år nu...
Men försök njuta av er fina tillvaro ni har nu, för jag tycker ni verkar ha så bra struktur i ert liv. Sen får vi hoppas och tro att det finns ett jättebra boende till Sandra.

Kramis till er i familjen! // Bellan

Photo by Maria sa...

För sina barn är man ju alltid orolig, det är ju så att vara mamma.. Men förstår att din oro blir på ett annat sätt än för mig tex..
Jag kan ju bara se till hur det funkar i denna kommunen och hur flytten med "min" tjej gått.. Mamman här fick allt som hon ville och dottern mår bra idag, så klart lite jobbigt då det tex är semester och det kommer in ny personal osv, men i stort mår hon bra..
I de boende som finns här så kan jag bara prata positivt,fina boenden med bra personal som ser sina vårdtagares behov.. De jobbar så gott de kan på de premisser som finns..
Jag tror att Sandra kommer att få det bra och det tror jag för att hon har föräldrar som börjar kolla i framtida boende redan nu och hon har föräldrar som vet vad som är bäst och ser till att hon får det.. Det kommer att bli bra även om det så klart kommer att bli jobbigt både för henne och er en tid då all förändring skall ske..

Kramar Mia

Maritha sa...

Oj vad mycket oro det ska finnas runt detta. Hoppas du kan få råd om ett bra boende med bra verksamhet till Sandra.

Kramen Maritha