Det blev ett
ofrivilligt uppehåll här. Jag har nämligen sovit väldigt mycket mer än jag
brukar och då har mina egna skrivstunder med morgonkaffet försvunnit. Jag har
varit (är) så otroligt trött en period och det är ju bra att jag kan sova då.
Jag är också
tacksam över att vi är två som kan hjälpas åt. Göran har nog sett att jag är
tröttare än vanligt så han har tagit några av mina duschdagar och gjort mer av
förberedelserna. Tack!
Det är lite
saker som hänger i luften nu, och vi väntar på lite svar här och var. Vi vågar
ju inte riktigt hoppas för mycket, för bakslagen slår så hårt, men om det blir
som vi hoppas så kan vi kanske snart börja få lite mer avlastning, och det är
ju behövligt på alla sätt och vis.
Förhoppningsvis
har vi en assistent på ingående inom rimlig tid, och jag har även pratat med en
lärare som Sandra hade i den skolan som fungerade bra. Hos henne har Sandra
varit många gånger, och kan hända att vi har två som kan vara assistenter där
några tillfällen framöver.
Det var så
roligt att prata med läraren igen, det var ju ett tag sen sist. Bara att prata
med någon som känner Sandra ordentligt, och därmed förstår exakt hennes behov, och
vår oro, var ju enormt skönt. Samtidigt ledsamt att inte andra viktiga
beslutsfattare fattar. Tänk om det kunde finnas någon slags anpassad boendeform
för Sandra, med personal eller assistenter som har rätt kunskaper. Det är ju
bara det som kommer fungera i längden, och nåt sånt finns inte. Det är tungt,
faktiskt. Vi måste (!) hitta ett hus till Sandra, och hoppas att hon kan bo där.
Nåt annat fungerande alternativ erbjuds inte.
Jag är så
tacksam över tiden i träningsskolan. Mest för att Sandra fick dom åren av
välanpassning, och vi lärde oss så mycket, men också för att vi har fått se vad
som funkar, och att det gör det om man gör rätt. Annars hade vi ju inte kommit
så här långt med Sandra, som vi trots allt har gjort. Då hade det fortsatt vara
ett ofungerande kaos runt henne, som i första skolan.
Jag har fått
bekräftat att det jag kände, och försökte få dom att förstå, var rätt. Hade jag
vetat mer, så hade jag aldrig accepterat hur det gick till där. Men vi visste
inte att våran känsla var så rätt. Det såg vi när Sandras trött-sjukor och
utbrott försvann iom skolbytet.
Inte för att
dom var dåliga på nåt sätt i första skolan, ska jag tillägga här. Men Sandra
behöver stor kunskap och rätt bemötande. Hon fungerar inte i en miljö där det
är hon som förväntas anpassa sig. Punkt. Fast ingen förstod det, och inte vi
heller förrän vi såg skillnaden på Sandra i en anpassad miljö med rätt
kunskaper. Den anpassningen och kunskapen är det enda som fungerar, och
eftersom den inte finns så måste vi försöka bygga upp den själva. Rätt
assistansbolag var steg ett.
Är den nån
läsare som har egna erfarenheter, eller känner nån som har
aktivitetsersättning och bostadstillägg, och bor i eget hus? Bostadstillägget
täcker inte vilka kostnader som helst, så vad man vill veta är ju vilken
månadskostnad man klarar, och om man kan ha en buffert för oförutsedda
kostnader? Det är svårt att ta reda på sånt, eftersom allt ”beror på” och dom
inte ens vet på F-kassan hur mycket tillägget är. Men ska vi köpa ett hus, så
vill vi ju veta om Sandra kommer ha råd. I min värld är hon ju inte ensam om
att bo med aktivitetsersättning och bostadstillägg. Men vi måste försäkra oss
om att hon kan bo kvar om kyl och frys går sönder, t.ex. Något lån måste vi ju se
till att hon inte kommer ha.
Nåja, det är
vårt enda bekymmer i hela världen, känns det som. Fast det är tillräckligt,
eftersom vi inte har någon lösning och utan lösning går det inte. Förutom
bostadsproblemet så är det fullt fokus på positiva saker här, och det går
framåt.
Må gott.
.
2 kommentarer:
Jag har aktivitetsersättning och bor i hus. För lånen räknas 70% av räntekostnaden som en kostnad man får bidrag för. Man får göra skatteavdrag för en del av räntekostnaden. Amorteringen räknas inte som en kostnad utan den får man själv stå för. Driftskostnaderna och värme/varmvatten beräknas enligt en schablon och beror på hur stor boarean är. Jag har 65kvm boarea och kostnaden beräknas till 24440 kr per år. Även fastighetsavgiften som är 6645kr räknas som bostadskostnad.
Som ensamstående får man bidrag för 96% av kostnaden upp till 5000kr och 70% av kostnaden mellan 5000 och 5600kr.
Jag har lån på 680000kr, ränta 16300kr per år, och får totalt 3300kr per månad i bidrag för ränta, fastighetsavgift, drift och värme.
Tillgångar över 100 000 kronor räknas som förmögenhet och sänker bostadstillägget. Jag vet inte riktigt hur mycket, jag har aldrig haft så mycket pengar.
Jag kan inget om ersättningar men det kanske finns bostadrättshus att få tag i, då har man ju hjälp med reparationer på utsidan men eget ansvar för reparationer på insidan. Har du kollat med Nytida och Magelungen, jag vet inte om de har verksamhet i ert område men de kanske kan hjälpa till med kontakter om de inte har det.
Skicka en kommentar