Fokus på nu

Stort tack till alla som delade mitt förra inlägg (fortsätt gärna med det). Tillsammans är vi många, och är vi många sätter vi större press och kan lättare påverka. Ingen kan göra allt, men alla kan göra nåt. Jag har, förutom bloggen, skrivit till politiker, media och Autismförbundet. Jag tänker att "alla bäckar små" hjälper till.

Jag vill ju egentligen att den här bloggen ska vara positiv, och jag tycker det är viktigt att lyfta fram det som fungerar. Men oron gnager förstås i oss alla som drabbas av regeringens spardirektiv som slår mot dom som behöver mest stöd av samhället. Att jag skriver om det är, dels för att jag måste få ut min egen frustration och ångest, men också för att visa vilka konsekvenser det leder till för dom som är helt beroende av det stöd som är på väg att försvinna.

Man kan inte försvara en sån politik, helt enkelt. Jag kan inte bara se det hända utan att försöka bidra till att stoppa vansinnet. Jag vill åtminstone veta att jag gjorde vad jag kunde. Dom som kan påverka minsta lilla, men inte gör det för "det rör inte mig" dom ska heller aldrig gnälla den dagen dom drabbas.

Men nog om det för nu. Jag hoppas att det händer lite fler bra saker snart, så jag får lite hjälp att hålla den här bloggen positiv. Och, viktigast av allt, så vi orkar med vår vardag. Stort fokus på här och nu, är vad som gäller. Annars brakar det.

Och här och nu är det sjukstuga, så det är ju väldigt uppmuntrande… 😂 Nåja, det är ingen större fara och mest Sandra som är dålig, eller har varit iallafall. Hon mår okay nu och har slutat kräkas och börjat äta. Det lutar åt att det är nån liten bacill vi har, för det liknar inte tröttsjuka den här gången och vi är ganska hängiga allihop. Det är inte lätt att veta vad tröttheten beror på, men den har varit betydligt värre senaste veckan.

Tyvärr fick vi ställa in den planerade utflykten till djuren den här gången, eftersom Sandra däckade samma dag vi skulle dit. Men vi har bokat in en ny dag, så bättre lycka nästa gång. Eftersom Sandra inte vet något om utflykterna i förväg så är det ingen förändring som påverkar henne, och det är ju bra.

Igår, när damen började bli lite för pigg för att ligga och vila, så ville hon spela gitarr (som Trazan & Banarne i filmen hon såg). När hon var liten kunde hon spela och sjunga jättefint (ja, för att ingen ska missförstå så kan hon inte spela riktiga melodier, men det låter ju iaf). Vi har lyckats få ett sånt tillfälle på film, och det är vi glada för. Det var länge sen nu, som hon sjöng själv, även om hon älskar att andra sjunger för henne.

Nu ”spelade” Sandra medan jag sjöng. En jättemysig sångstund och hon var så stolt och nöjd med sin insats.

Jag undrar ibland hur det kommer sig att saker hon kan försvinner. Hon kan, egentligen, men gör inte. Det gäller ju många saker och det är ju det största orosmolnet när det gäller det nya förslaget. Att inte få hjälp med sånt man egentligen kan, men inte gör utan rätt vägledning från någon. Det är ju faktiskt samma sak som att inte kunna när man pratar om hjälpbehov.

Men nu har det börjat uppmärksammats att fler än barnen kommer drabbas av det här. Folk kanske börjar förstå vilken katastrof det kommer bli om förslagen inte stoppas. Nästan alla punkter i utkastet är bedrövliga och jag undrar om det finns någon som kommer få assistans om det går igenom. Vad är det för samhälle vi vill ha? Man ska inte skaffa barn om man inte kan garantera att dom inte kommer behöva hjälp i framtiden...

Men dom som klarar att bo i gruppbostad, dom kommer åtminstone att överleva. Dom som inte klarar det kommer inte överleva, det är väl den billigaste lösningen.

.