Att förstå förståelsen

Jag har haft en superskön ledighet och njutit i husvagnen ett par dagar. Efter det har jag jobbat lite och det är ju alltid skoj. Nu börjar vår helg och jag har passat på att skriva lite när det blivit luckor i schemat.

Tack till Annette för din kommentar, jag fick lite idéer till dagens inlägg av den. Våra barn har liknelser inom autismen, men olika behov av stöd. Din flicka har fler diagnoser som kräver andra insatser men förutom det så ser jag ganska stora skillnader när du beskriver hur ni jobbar. Jag jämför dock bara med Sandra när vi anpassar efter hennes behov, så vad andra behöver har ingen roll i sammanhanget. Sandra ligger på en mycket lägre nivå än din Hanna, så det går inte att jämföra behoven, men det kan ändå vara intressant att se hur andra gör, och få en del idéer som går att anpassa efter andra behov.

Jag var på en föreläsning med Bo Hejlskov för en tid sen, och han berättade bl.a. om sin flicka som alltid sa nej, eftersom hon inte kunde föreställa sig konsekvenserna av ett ja. Det är ju, precis som Annette också skriver, väldigt vanligt, och ganska självklart att man gör så när man inte vet vad ett ja innebär.

Men Sandra säger nästan alltid ja… Jag funderade lite på det där efter föreläsningen och tänker att en möjlig orsak till det skulle kunna vara att Sandra inte ens förstår att det finns konsekvenser. Hon kan inte räkna ut något annat än just det som frågan gäller. Jag vet förstås inte, men det är lite intressant. Och en väldigt nyttig tankeställare när vi ska anpassa rätt.

Vi pratade lite om det nu när vi var tvungna att akut-ändra nästan hela schemat för Sandra häromveckan. Det måste kännas som att kliva rätt ut i ingenstans för henne, eftersom hon inte kan föreställa sig hur det nya schemat är, ens med bilder, förrän vi har gjort det några gånger. Då är det ju inte ett dugg konstigt att hon blir stressad i en sån situation innan hon har följt schemat ett tag så hon ser hur dagarna ser ut.

Första dagen var det ju ändringar helt på Sandras villkor, eftersom vi följde hennes vilja till viss del. Hon förstod inte heller att vi hade ändrat permanent. Andra dagen var det lite spännande. Tredje dagen kom oron och ovissheten över hur schemat såg ut och hur verkligheten skulle bli. Sen vände det och fungerar bättre och bättre för var dag. Det vi lärt oss är att vara extra noga med tydligheten, och gå igenom schemat ordentligt varje gång Sandra visar oro. Tillslut lägger det sig, i takt med att tryggheten kommer tillbaks.

Som igår eftermiddag, när jag skulle gå igenom en tavla som vi har till Sandra. På den står det vilken assistent som gör vad med Sandra, av dom saker som hon behöver veta för att vara trygg. Det blev så tydligt hur svårt hon har och som man ibland glömmer bort, när man tror att hon förstår. Försök föreställa er att inte förstå konsekvenser, och samtidigt sakna tidsuppfattning.

Jag talade om vem som skulle göra det som återstod av gårdagen, och sen gick jag igenom nästa dags bilder (alltså bilderna för idag). Sandra blev arg, för på dagens tavla stod det att det var jag som skulle hjälpa Sandra med morgonbestyren. Men Sandra visste ju att en annan assistent skulle sova natten först, vilket betyder att den andra också tar kvällsbestyren. Hon frågade flera gånger vem som skulle "väcka" som igår, trots att det var eftermiddag och väckningen var avklarad för länge sen. Det var svårt att förklara det så Sandra förstod, trots tydliga bilder på både schema och tavla.

Jag fick säga det väldigt tydligt, och peka på bilderna i rätt ordning, med början igår eftermiddag. Först skulle den andra assistenten duscha Sandra, borsta hennes tänder och sova kvar här, sen skulle mamma borsta tänderna nästa dag. Det märktes så tydligt att Sandra inte förstod morgon/kväll och idag/imorgon.

Det är hursomhelst spännande, och när vi kommer på hur Sandra uppfattar saker och ting, så är det ju lättare att anpassa. För tänk om man missar det där… Så oroligt för Sandra. Det beror nästan alltid på att hon inte förstår, och/eller kan föreställa sig, när hon blir orolig. Jag tycker det är så coolt varje gång jag får en sån ”aha-upplevelse” som hjälper oss att hitta lösningar i problem som dyker upp. Väldigt ofta är det så självklart när man väl ser det. Man lär sig hela tiden och det gör det här jobbet så roligt. För att inte tala om belöningen när man hittar rätt :)

Hare bäst!

.