Det
var meningen att jag skulle till korttids i fredags och hämta saker som dom
glömde skicka med sist jag var där. Men jag fick aldrig nån bekräftelse på att
jag kunde komma så jag vågade inte chansa, eftersom det är lite meck att ta sig
hemifrån på arbetstid.
Efter
ett tag kom iaf ett mail om att jag kunde komma som igår, så nu hoppas jag att
vi kan lämna den här proceduren bakom oss. Det är liksom inte värt att reta upp
sig mer på personer som ändå inte tar till sig nånting. Vi är på god väg att
hitta andra, och så småningom bättre, lösningar.
För
Sandras del är det ju bättre redan, och har varit det länge. Men när det gäller
oss föräldrar så jobbar vi på det. Tack vare världens bästa assistenter så
håller vi ihop fortfarande. Snart väntar ett fyra veckor långt dygnetruntpass,
men sen hoppas vi att vi snart är fullbemannade igen. Vi är så tacksamma över
assistenternas schemapusslande så vi har hunnit med en hel del ledighet nu,
innan dom går på sin välförtjänta semester ♥ Tack för att ni finns!
Sen
mailade jag till den person som är ansvarig för den dagliga verksamheten på
kommunen och frågade om det avtal som ska skrivas på har runnit ut i sanden,
som allt annat. Nu är det ju helg, så jag har förstås inte fått svar än, men jag
skrev att vi är i akut behov av den specialpedagog som det står i ett av avtalen att kommunen ska stå för. Jag påtalade också att Sandra har samma rätt till sin verksamhet oavsett om hon har
assistenter eller inte, för det är nämligen det som är orsaken till att kommunen försöker förhala allt. Vi har väntat i ett år på att den beviljade
verksamheten ska verkställas. Vi har ju ny LSS-handläggare också, och jag har mina aningar, men säger inget förrän jag ser hur det utvecklar sig.
Vi
har också gjort klart ansökan om ”Särskild anpassad bostad” och ska posta den
så fort vi hinner. Det blir tredje gången vi ansöker om det, men den här gången
måste vi vidare med överklagan. För det finns inga andra alternativ, och nu har
vi ju försökt alla möjliga omvägar.
Om
Sandra bara hade ett anpassat hem, så skulle resten liksom lösa sig på köpet. Vad enkelt livet skulle vara då.
Nåja,
nog om såna där migränframkallande tankar! Helgen har hittills varit ganska
bra. Sandra verkar piggare igen och är mestadels glad. Hon har hunnit ut en del
mellan skurarna och blåst såpbubblor, fotat och kört pirra med Göran. (Kanske bäst att tillägga att hon inte förstår hur en kamera fungerar, men några motiv fastnar iaf när hon far runt och trycker på knappen mot allt hon ser)
Idag
blir en lugn dag och vädret får väl avgöra lite. Jag ska försöka packa ihop en
del saker som ska med till husvagnen, och då underlättar det betydligt om Sandra
är ute undertiden, så hon inte märker nåt och oroas. Imorrn är jag ledig ett
par dagar igen, och det ska bli skönt på alla sätt och vis.
Jag
önskar er en fin vecka!
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar