Vi
har haft tur med vädret, får jag säga. Dom har lovat regn och åska mest hela
tiden, men vi har kunnat vara ute en del ändå. Igår kunde vi t.o.m. grilla
innan regnet kom :)
Sandra
har längtat efter måndagen i helgen, och det är skönt för iom bakslaget vi hade
för ett par veckor sen så ville hon inte till jobbet ett tag. Vi förstod ju att
det hade blivit lite för mycket förändringar på för kort tid på sistone, så vi
bromsade farten ordentligt och gjorde om schemat en del.
Återigen
ser vi att vi är helt rätt ute i våra anpassningar, för Sandra kom ifatt sig
snabbt och tycker nu att dagarna är roliga igen. Det funkar väldigt bra för
Sandra nu, och det gör ju att vi kan slappna av bättre, alla runt henne. Fast
vi är fortfarande underbemannade, men har några sökanden på gång som vi hoppas
på.
Det
är ju inte bara ett jobb, vilket som helst, så det är inte lätt att hitta rätt
folk. Det krävs en hel del egenskaper av Sandras assistenter och det måste få
ta den tid som krävs att hitta rätt.
Jag
passar på att hylla alla assistenter genom att sprida den här texten som säger
så mycket om hur viktigt jobb assistansen är. Texten finns i sitt ursprung HÄR
och det aktuella assistansbolaget heter Bärkraft. Texten riktar sig dock till
alla assistenter och själv hyllar jag så klart Sandras fina assistansbolag
Alminia, och dom bästa assistenterna som jobbar hos henne ♥
”Igår
var en sån där dag då min sons ADHD var extra mycket ADHD och hans autism var
extra mycket autism. Jag sneglade på honom, hur han sprang, skuttade och
hoppade hit och dit, och växlade aktivitet varannan minut. Efter honom sprang
assistenten. Hon jobbade ett sextimmarspass, och jag tror att hon under den
tiden sprang in på toa två gånger (efter att ha fångat upp maken och bett honom
passa sonen), och slängde i sig mat på fem minuter när sonen ”satt” ner och åt
chips. Annars var hon i rörelse exakt HELA TIDEN. Och hela tiden med en positiv
attityd. Hela tiden fokus på min son, med hans bästa som prioritet. Och sonen
var inte arg en sekund. Jag betraktade detta och så tänkte jag, vilka underbara
supermänniskor de är, de personliga assistenterna. Inte bara min sons (som iofs
är i världsklass), utan ALLA personliga assistenter i Sverige. De jobbar så
otroligt hårt och med ett enda mål, och det är att göra vardagen bättre för en
person med svårigheter. De sätter guldkant på den här personens tillvaro. Om det
är ett barn i fråga, så sätter de även guldkant på föräldrarnas och eventuella
syskons tillvaro. De gör ALLT bättre för en hel familj. Otroligt många personer
skulle inte ens överleva utan personliga assistenter, och föräldrar skulle
knäckas och gå in i väggen.
Jag
tycker det är dags att höja statusen på det här jobbet. De flesta vet inte att
personlig assistent är ett så enormt viktigt och värdefullt jobb. Det är inte
ett jobb där man bara sitter ner och dricker kaffe och väntar på att behövas,
det är inte ett jobb som vem som helst kan ta eller som inte kräver utbildning
och kompetens. Alla assistansanvändare är olika men ofta behövs det en för
jobbet perfekt personlighet och bred kompetens, förståelse och lyhördhet för
att lyckas. Jobbet innebär både pedagogiska, omvårdande och medicinska
insatser. Förutom alltså att man gör livet värt att leva för en annan person.
Det
är dags att höja assistenterna till skyarna och ge dem den cred som de är
värda! Utan assistans hade jag faktiskt aldrig varit där jag är idag men
FRAMFÖR ALLT hade min son aldrig heller varit där han är.
Heja
dem och dela detta, men dela gärna även era egna tankar om våra fantastiska
assistenter!
/
Elisabet, mamma till 11-årig assistansanvändare”
Jag
kan skriva under på den här texten. Vilka fantastiska människor dom personliga
assistenterna är! Tack!
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar