måndag 4 juli 2016

Dom viktiga assistenterna, vår livboj

Vi har haft tur med vädret, får jag säga. Dom har lovat regn och åska mest hela tiden, men vi har kunnat vara ute en del ändå. Igår kunde vi t.o.m. grilla innan regnet kom :)


Sandra har längtat efter måndagen i helgen, och det är skönt för iom bakslaget vi hade för ett par veckor sen så ville hon inte till jobbet ett tag. Vi förstod ju att det hade blivit lite för mycket förändringar på för kort tid på sistone, så vi bromsade farten ordentligt och gjorde om schemat en del.

Återigen ser vi att vi är helt rätt ute i våra anpassningar, för Sandra kom ifatt sig snabbt och tycker nu att dagarna är roliga igen. Det funkar väldigt bra för Sandra nu, och det gör ju att vi kan slappna av bättre, alla runt henne. Fast vi är fortfarande underbemannade, men har några sökanden på gång som vi hoppas på.

Det är ju inte bara ett jobb, vilket som helst, så det är inte lätt att hitta rätt folk. Det krävs en hel del egenskaper av Sandras assistenter och det måste få ta den tid som krävs att hitta rätt.

Jag passar på att hylla alla assistenter genom att sprida den här texten som säger så mycket om hur viktigt jobb assistansen är. Texten finns i sitt ursprung HÄR och det aktuella assistansbolaget heter Bärkraft. Texten riktar sig dock till alla assistenter och själv hyllar jag så klart Sandras fina assistansbolag Alminia, och dom bästa assistenterna som jobbar hos henne ♥

”Igår var en sån där dag då min sons ADHD var extra mycket ADHD och hans autism var extra mycket autism. Jag sneglade på honom, hur han sprang, skuttade och hoppade hit och dit, och växlade aktivitet varannan minut. Efter honom sprang assistenten. Hon jobbade ett sextimmarspass, och jag tror att hon under den tiden sprang in på toa två gånger (efter att ha fångat upp maken och bett honom passa sonen), och slängde i sig mat på fem minuter när sonen ”satt” ner och åt chips. Annars var hon i rörelse exakt HELA TIDEN. Och hela tiden med en positiv attityd. Hela tiden fokus på min son, med hans bästa som prioritet. Och sonen var inte arg en sekund. Jag betraktade detta och så tänkte jag, vilka underbara supermänniskor de är, de personliga assistenterna. Inte bara min sons (som iofs är i världsklass), utan ALLA personliga assistenter i Sverige. De jobbar så otroligt hårt och med ett enda mål, och det är att göra vardagen bättre för en person med svårigheter. De sätter guldkant på den här personens tillvaro. Om det är ett barn i fråga, så sätter de även guldkant på föräldrarnas och eventuella syskons tillvaro. De gör ALLT bättre för en hel familj. Otroligt många personer skulle inte ens överleva utan personliga assistenter, och föräldrar skulle knäckas och gå in i väggen.

Jag tycker det är dags att höja statusen på det här jobbet. De flesta vet inte att personlig assistent är ett så enormt viktigt och värdefullt jobb. Det är inte ett jobb där man bara sitter ner och dricker kaffe och väntar på att behövas, det är inte ett jobb som vem som helst kan ta eller som inte kräver utbildning och kompetens. Alla assistansanvändare är olika men ofta behövs det en för jobbet perfekt personlighet och bred kompetens, förståelse och lyhördhet för att lyckas. Jobbet innebär både pedagogiska, omvårdande och medicinska insatser. Förutom alltså att man gör livet värt att leva för en annan person.

Det är dags att höja assistenterna till skyarna och ge dem den cred som de är värda! Utan assistans hade jag faktiskt aldrig varit där jag är idag men FRAMFÖR ALLT hade min son aldrig heller varit där han är.

Heja dem och dela detta, men dela gärna även era egna tankar om våra fantastiska assistenter!

/ Elisabet, mamma till 11-årig assistansanvändare”

Jag kan skriva under på den här texten. Vilka fantastiska människor dom personliga assistenterna är! Tack!

.

Inga kommentarer: