Ovissa förändringar och sparad energi

Ni som följt min blogg länge vet vilka bekymmer vi hade med barnhabiliteringen. Nu tillhör Sandra vuxenhabiliteringen sen några år tillbaka, och jag måste ju säga att det är en enorm skillnad (än så länge). Så skönt när man inte behöver jaga folk, eller blir lovad att bli uppringd men aldrig blir det, eller när man måste tjata och tjata innan nåt händer. Nu får vi hjälp direkt! Om det är nåt dom kan hjälpa oss med, förstås.

Som nu, när Sandra behöver magnet-schema, t.ex. Genast skickar dom hem bilder på vad som finns och vi kan beställa det som hjälpmedel. Vad det kostar vet jag inte, men Sandra behöver det och vi är glada att det går att få tag på. En del saker behöver man ju inte ens betala för, andra får man köpa, eller hyra. Det vi behöver nu är inte jättedyrt, utan bara svårt att hitta nån annanstans, eftersom det ska vara med veckans färger.

Inplastad kartong vi använder nu (med kardborre på dagarna)

Nu måste vi bara lösa det lilla ”problemet” med Sandras schema-pärm, där hon bläddrar fram rätt dag med hjälp av färgade inplastade ark. Hon måste få ha sin pärm, så vi får komma på nåt bra där vi kan ha magnet-bilder istället för kardborre.

Ja, det var väl inte så jättespännande, kanske.. Jag blev iallafall väldigt glad när pappren kom igår. Känslan av att nåt bara funkar, liksom :)

Dessutom har jag inte så mycket annat, som är särskilt spännande, att berätta heller. Det som är mest spännande just nu har jag redan berättat. Iallafall så mycket jag kan, om framtiden för Sandra och vägen dit. Men det lär ju komma mer inom kort.

Gårdagen var ganska ok. Vi ställde inga onödiga krav och allt flöt på bra. Idag blir det väl ungefär lika kravlöst, gissar jag. Sandra behöver det om hon ska orka med veckorna nu.

Det är många små förändringar här och där som vi inte kan råda över, och det tar ju av hennes energidepåer. Dessutom väntar stora förändringar som orken måste räcka till, men vi vet ju inte hur och när än. Vi har dock bestämt att vi försöker hålla oss till dom rutiner, och det schema, vi har nu, tills vi vet hur framtiden ser ut. Så vi kan planera rätt rutiner direkt och inte behöver ändra igen.

Så fort vi har nånstans att ta vägen, så kan vi iallafall börja träna Sandra på att det är andra som hjälper henne över hela dygn. Det blir väl steg ett, gissar jag, och en väldig stor förändring för Sandra, som kommer ta sin tid. Men en sak i taget, och jag återkommer om det när jag vet mer.

Jag önskar er en skön helg.

.