LSS, hoho?

Några ärenden hanns med igår, dom vi kunde göra åt samma håll som veckohandlingen gjordes. Resten av ärendena måste göras i en annan ände, och eftersom det hade kommit en massa snö så blev det skottning istället för att flänga runt mer.

Idag ska jag rycka in på jobbet nån timme, så Göran åker och fixar några av ärendena själv. Resten tar vi på en annan ledighet.

Jag vet faktiskt inte hur det har gått på jobbet. Jag spelade musik nästan hela dagen igår (förutom när vi var iväg då, förstås) så jag hörde inte nåt humör alls genom väggarna. Och jag gick inte ner och pratade med assistenterna nåt heller. Det gick ganska bra att låta bli, vilket är skönt. Inte för att jag inte vill prata med dom, utan för att jag behöver vara ledig på ledigheten.

Lite telefonjakt blev det också, igår. Vi måste ligga på hela tiden om kommunen ska göra nåt öht, annars låter dom allt rinna ut i sanden och vi kommer aldrig framåt. Jag bad om en Individuell Plan till Sandra den 23 november, och hade vi inte tjatat väldigt intensivt så hade det inte hänt nånting.

LSS-chefen, som har tagit över ärendet från handläggaren, har en massa genomskinliga strategier för att inte vara anträffbar, och därmed kan skjuta fram åtgärder hur länge som helst. Men, jag fick tag på handläggaren med hjälp av dolt nummer och hon blev inte särskilt glad över det, kan man säga. Är det faktiskt inte hennes jobb att finnas för oss?!!

Sen vägrade hon prata med mig utan sa att Godman får ringa upp. Hade jag lagt på luren där så hade han aldrig fått tag på henne igen, så jag sträckte över telefonen till Göran direkt. Han pratade i sin telefon, i ett annat viktigt ärende som fick vänta. Men efter mycket om och men så lovade LSS-handläggaren tillslut att hon skulle skicka inbjudan, och datum för möte, med A-post på direkten. Ja, vi får väl se…

Nu har dom haft en del krismöten, men skickar hon datum nu, så lär dom få bråttom att hinna klart så dom kan slingra sig från allt ansvar. Därför måste vi vara mer än pålästa inför mötet. Lagtexter räcker nämligen inte. Sist vi skulle göra en IP så påstod den handläggaren vi hade då, att bostad inte skulle stå med i den. Hon påstod också att det är Godman som ska ordna bostad till Sandra. Så vi måste ha ordentligt på fötterna inför mötet, för den här kommunen kan säga att dom anser att Sandra inte har några behov, och då kommer man liksom inte vidare oavsett lagtexter.

Nåja, vi får väl se vad dom kommer med på mötet, när det väl blir av. Vi kan ju inte ge oss förrän Sandra får den hjälp hon måste ha för att klara sig, så är det bara. Hon kan inte anpassa sig, så vi måste ju bara anpassa allt runt henne. Det finns inga alternativ där. Och allt, precis allt, måste fungera utan oss föräldrar innan vi försvinner ur hennes liv.

Jaja, ett steg i taget. Nån gång kommer vi väl framåt också. Fortsättning lär följa…

Må så gott!

.