Orosmoment

En tallrik som vi tog in från husbilen för att diska stod på bänken igår morse när Sandra skulle äta frukost. Den orsakade utbrott och ingen aptit. Ja, mer behövs inte för att rutinerna ska rubbas och det är ju inte så konstigt att vi väljer att anpassa precis allt efter Sandra.

Väl på jobbet fortsatte utbrottandet till och från under hela dagen, men assistenterna lyckades få ner oron i Sandras kropp frampå eftermiddagen. Allt berodde inte på tallriken, förstås. En bra dag hade hon fixat den, men nu var det en väldigt skör dag igår, och då måste vi undvika dom motgångar vi kan undvika. Som att inte låta nånting stå framme, som inte brukar stå framme.

Någon middagslur blev det förstås inte för min del igår. Det beror inte på att jag inte tror att assistenterna reder ut situationen utan mig (jag går inte ens dit) utan på att jag har otroligt svårt att koppla av när det är oroligt för Sandra. Jag är ju så van att finnas tillhands så att koppla bort det och sova går inte hjärnan med på, helt enkelt. Jag kunde inte ens dammsuga, för jag ville vara beredd om det behövdes.

Jag behövde förstås inte rycka in nåt, men det känns svårt att göra egna saker när andra har en tuff dag på jobbet. Det är ju en av anledningarna till att jag inte vill vara hemma när jag är ledig.

Hursomhelst, assistenterna klarade dagen bra, men var nog ganska trötta sen. Det tar på krafterna att vara 110% alert och en himla massa steg före varje sekund. Kvällen fortsatte skör och vi tidigarelade rutinerna så gott vi kunde utan att ändra för mycket i schemat.

Det blev inga fler utbrott och natten har varit lugn. Idag är Sandra ledig och vi får se hur dagen blir. Några utsvävningar har vi förstås inte inplanerat, utan batteriladdning är det ju inte bara vi föräldrar och assistenter som behöver. Det blir troligtvis film och klippa i kataloger av den här dagen, gissar jag.

Ha det fint!

.