Sandra
var trött igår, men funkade okay med sänkta krav. Förutom två personal på
korttids som inte förstår det här med Sandras energiåtgång, så funkade dagen
okay. Assistenterna är duktiga på att anpassa efter Sandras dagsform.
Mötet
angående vår ansökan om ”Särskild anpassad bostad” då... Vi har haft väldigt
många möten genom åren (mest om dv) som inte leder någon vart. Det låter så bra
när vi pratar och dom förstår preciiiis osv. Sen står man iallafall kvar på
ruta ett och trampar.
Men
om vi inte går händelserna i förväg så kändes mötet bra så här långt. Ingen
behövde brusa upp, och vi fick fram att vi vill känna att vi har stöd och
förståelse, och att vi tillsammans försöker hitta en bra lösning för Sandra.
Det är liksom det viktigaste.
Jag
ska inte spekulera i fortsättningen på det här, men vi står med ett ben i
luften och vi får väl se om steget blir framåt eller bakåt när beslutet kommer.
Det skulle klaras av skyndsamt iallafall, och det betyder att det ska vara
klart inom två månader. Efter det vet vi nästa steg, men vi är iallafall
förberedda om det blir vägen via överklagan.
Anonym
har lite tankar angående allt material jag tillverkar till Sandra. Det är lite
olika hur många gånger Sandra kan göra en uppgift innan hon tröttnar. Dels
beror det på vad det är för material, och hur det går att utveckla, anpassa och
variera. Och dels beror det på Sandras dagsform och lust.
När
jag gör material så försöker jag alltid tänka i flera steg. Att man kan variera
uppgifterna och använda dom på olika sätt, och att dom går att utveckla efter
förmågan. Och framförallt att dom ska vara roliga, förstås. Vi går också igenom dom olika uppgifterna lite då och då, och tar
bort, eller gör om, sånt som Sandra inte använder längre.
Sen
har vi mycket variation, och växlar mellan uppgifterna, och då tröttnar hon
inte lika fort. En ny uppgift räcker längre om hon inte gör den så ofta. Dom
flesta saker blir roliga igen, efter ett tag.
Men
för att kunna anpassa svårighetsgraden och arbetssättet optimalt behöver Sandra
specialpedagogik, och det erbjuder inte kommunen. Vi har inte den kunskapen,
även om vi har varit tvungna att lära oss väldigt mycket på egen hand.
Jag
beställde två fina kataloger som vi nu tittar igenom. Det är lite dyrare
material som vi tänkte köpa in, men sånt som vi kan ha användning av både
länge, och på olika sätt. Så vi håller på att jämföra priser, och avväger
vilket Sandra kan tänkas ha störst nytta av.
Sortering
älskar hon att jobba med, men det ska vara lite rejäla doningar. Fint och
välarbetat material gillar hon bäst. Som blommorna jag gjorde (i slutet av det
länkade inlägget) och troligtvis även smileys-sorteringen jag visade igår. Det
går att variera med antal och färg, och på magnettavlan har hon andra uppgifter
att byta med så det alltid känns nytt. Så det är inte så att hon bara gör ett
jobb ett par gånger och vi måste slänga det sen.
Att
låna eller byta material är svårt. Dels har vi ingen att byta med och, som jag
skrev förut, så har kommunens dv knappt nåt material alls. Men dels behöver man
också anpassa allt. Så spel och annat färdigt material som vi
köper gör jag alltid om, så det passar just Sandra. Då är det väldigt svårt att
låna och ha nytta av det.
Vi
har ju en tanke till med att samla mycket material nu, och det är att Sandra
ska slippa den enorma kostnaden när inte vi finns och kan hjälpa henne
ekonomiskt längre. För hon kommer inte att ha råd med så mycket mer än hyra,
mat och kläder sen. Förhoppningsvis lite livskvalité också, i form av nån
utflykt eller kanske ridningen som hon älskar så mycket, men det är beroende
lite på vad det blir för bostad och vilka anpassningar hon behöver. En daglig
verksamhet kommer hon inte kunna finansiera hursomhelst.
Assistenternas förberedelserum med det mesta av materialet |
Idag
har vi inget inbokat. Dom viktigaste måstena är klara och om allt flyter på så
blir det nog en slappardag med Spotify för min del. Det känns som det blev lite
lite av den varan på ledighetsstunderna den här veckan, så det gäller att passa
på. Med Spotify fylls mina batterier på bästa sätt, nämligen :)
Må
så gott!
.
1 kommentar:
Alltså... du är så imponerande duktig, Nina! Tänk om även kommunen kunde se det och värdesätta det du gör för Sandra. Vilket jobb du lägger ner, men iofs, vad gör man inte för sina barn.
Största kramen till dig! Saknar... ❤️
//Bellan
Skicka en kommentar