torsdag 28 januari 2016

Materialinsamling och framtidsvägar

Sandra var trött igår, men funkade okay med sänkta krav. Förutom två personal på korttids som inte förstår det här med Sandras energiåtgång, så funkade dagen okay. Assistenterna är duktiga på att anpassa efter Sandras dagsform.

Mötet angående vår ansökan om ”Särskild anpassad bostad” då... Vi har haft väldigt många möten genom åren (mest om dv) som inte leder någon vart. Det låter så bra när vi pratar och dom förstår preciiiis osv. Sen står man iallafall kvar på ruta ett och trampar.

Men om vi inte går händelserna i förväg så kändes mötet bra så här långt. Ingen behövde brusa upp, och vi fick fram att vi vill känna att vi har stöd och förståelse, och att vi tillsammans försöker hitta en bra lösning för Sandra. Det är liksom det viktigaste.

Jag ska inte spekulera i fortsättningen på det här, men vi står med ett ben i luften och vi får väl se om steget blir framåt eller bakåt när beslutet kommer. Det skulle klaras av skyndsamt iallafall, och det betyder att det ska vara klart inom två månader. Efter det vet vi nästa steg, men vi är iallafall förberedda om det blir vägen via överklagan.


Anonym har lite tankar angående allt material jag tillverkar till Sandra. Det är lite olika hur många gånger Sandra kan göra en uppgift innan hon tröttnar. Dels beror det på vad det är för material, och hur det går att utveckla, anpassa och variera. Och dels beror det på Sandras dagsform och lust.

När jag gör material så försöker jag alltid tänka i flera steg. Att man kan variera uppgifterna och använda dom på olika sätt, och att dom går att utveckla efter förmågan. Och framförallt att dom ska vara roliga, förstås. Vi går också igenom dom olika uppgifterna lite då och då, och tar bort, eller gör om, sånt som Sandra inte använder längre.

Sen har vi mycket variation, och växlar mellan uppgifterna, och då tröttnar hon inte lika fort. En ny uppgift räcker längre om hon inte gör den så ofta. Dom flesta saker blir roliga igen, efter ett tag.




Men för att kunna anpassa svårighetsgraden och arbetssättet optimalt behöver Sandra specialpedagogik, och det erbjuder inte kommunen. Vi har inte den kunskapen, även om vi har varit tvungna att lära oss väldigt mycket på egen hand.

Jag beställde två fina kataloger som vi nu tittar igenom. Det är lite dyrare material som vi tänkte köpa in, men sånt som vi kan ha användning av både länge, och på olika sätt. Så vi håller på att jämföra priser, och avväger vilket Sandra kan tänkas ha störst nytta av.


Sortering älskar hon att jobba med, men det ska vara lite rejäla doningar. Fint och välarbetat material gillar hon bäst. Som blommorna jag gjorde (i slutet av det länkade inlägget) och troligtvis även smileys-sorteringen jag visade igår. Det går att variera med antal och färg, och på magnettavlan har hon andra uppgifter att byta med så det alltid känns nytt. Så det är inte så att hon bara gör ett jobb ett par gånger och vi måste slänga det sen.

Att låna eller byta material är svårt. Dels har vi ingen att byta med och, som jag skrev förut, så har kommunens dv knappt nåt material alls. Men dels behöver man också anpassa allt. Så spel och annat färdigt material som vi köper gör jag alltid om, så det passar just Sandra. Då är det väldigt svårt att låna och ha nytta av det.

Vi har ju en tanke till med att samla mycket material nu, och det är att Sandra ska slippa den enorma kostnaden när inte vi finns och kan hjälpa henne ekonomiskt längre. För hon kommer inte att ha råd med så mycket mer än hyra, mat och kläder sen. Förhoppningsvis lite livskvalité också, i form av nån utflykt eller kanske ridningen som hon älskar så mycket, men det är beroende lite på vad det blir för bostad och vilka anpassningar hon behöver. En daglig verksamhet kommer hon inte kunna finansiera hursomhelst.

Assistenternas förberedelserum med det mesta av materialet

Idag har vi inget inbokat. Dom viktigaste måstena är klara och om allt flyter på så blir det nog en slappardag med Spotify för min del. Det känns som det blev lite lite av den varan på ledighetsstunderna den här veckan, så det gäller att passa på. Med Spotify fylls mina batterier på bästa sätt, nämligen :)

Må så gott!

.

1 kommentar:

Bellan sa...

Alltså... du är så imponerande duktig, Nina! Tänk om även kommunen kunde se det och värdesätta det du gör för Sandra. Vilket jobb du lägger ner, men iofs, vad gör man inte för sina barn.

Största kramen till dig! Saknar... ❤️
//Bellan