Funderingar och planeringar

Gårdagen gick jättebra, och Sandra var så glad över att helgen var slut. Att pussla var däremot inget som hon hade planerat, även om jag först trodde att hon menade det då hon sa ”Pussla med olika färger”

”PlusPlus” roade vi oss med den korta stund vi var på dv och Sandra sa att hon ville fortsätta med det som idag. Jag visste ju att korgarna var förberedda och i den ena korgen fanns ”sortera PlusPlus” så jag misstänker att korg-jobben avslutas med PlusPlus-bygge :)

Själv är jag ledig idag och vi har inga större planer. Lite ärenden och kanske en prommis får det nog bli. Städa behövs, men jag har ingen lust med det så jag hoppas att Göran har mer lust när jag ska jobba imorgon ;)

Att lämna Sandra till korttids igår gick bra, och hon kändes mycket lugnare den här gången. Förra helgen var hon så uppe i varv av längtan och förväntningar då assistenterna skulle hämta på tisdagen för första gången, och jag inte skulle komma med. Jag hoppas att damen är lite lugnare under dagen också, nu när det inte är helt nytt längre, även om hon fortfarande tycker att det är så roligt att det gärna slår över i stress.

Jag fick en massa idéer från Annette efter gårdagens inlägg. Läs gärna kommentarerna, för olika idéer kan vara till nytta i olika situationer på olika sätt, för olika människor. Jag brukar plocka tips lite här och var, sen modellerar jag ihop det så det blir anpassat efter just Sandra. Det är en stor hjälp att suga åt sig av andras sätt att göra, även om det rakt av inte passar för en själv.

Det jag tror Sandra behöver på dv är lite längre aktiviteter, som tar lite mer tid för henne. För hon blir stressad av att inte veta vad hon ska göra, och det är svårt att veta det när dagen fylls av små-jobb som går fortare än vad vi har planerat. Korgarna är en bra aktivitet, som tillsammans kan ta lite mer tid än dom gör just nu. Där måste vi försöka hitta ett bra sätt att kunna anpassa dom åt henne.

Det vi gjort hittills är nog mer att få in rutinerna åt henne, och då har hennes ork inte riktigt räckt till, så jobben har behövt vara lite enklare. Det är en svår balansgång som helt beror på Sandras dagsform, men överlag verkar det som hennes ork räcker längre och längre nu.

På nästa planering ska vi prata igenom lite alternativ till hur vi ska gå vidare och sakta fylla på med lite nyheter. Det får inte bli för mycket på en gång, den smällen har vi ju gått på några gånger. Att vi tror att Sandra är redo innan hon är det, så det blir bakslag. Men får vi in en rejälare aktivitet på förmiddagarna, så blir det nog lugnare för alla.

Annette undrar om Sandra har fått lära sig att vänta. Eftersom hon inte har någon som helst tidsuppfattning så vill jag inte kalla det för att hon ”lär sig vänta” men vi har ju strategier och hjälpmedel att ta till för att underlätta ”väntan” för henne. Vi använder timstocken väldigt mycket, den skulle vi nog inte klara oss utan. Dels för att Sandra ska veta när hon ska avsluta något, och det underlättar otroligt i brytningar. Men den är också till stor hjälp eftersom Sandra låser sig vid minsta krav. Ska hon gå på toaletten, t.ex. så funkar det aldrig om vi är där så hon känner att vi förväntar oss att hon ska gå. Men sätter vi timstocken på fem minuter, bereder vägen rätt åt henne och sen går undan, då klarar hon det oftast.

Vi kan också använda timstocken när vi märker att hon stressar upp sig och behöver komma till ro. För är man för nära för länge så blir hon lätt stirrig och stannar man kvar då så går det överstyr. Då kan man också använda timstocken och det är ju en slags ”väntan” för henne då, även om vi inte just tränar i det. ”Jag kommer tillbaka när timstocken piper” kan man säga, och då blir hon lugn igen. När den piper kan man fortsätta jobba.

Annette undrar lite över ”vilo-aktivitet” och det är som du skriver oftast att klippa i kataloger. Hon har även ”rast” på schemat, men den är ”påtvingad” och då sitter hon i sin fåtölj och lyssnar på musik. Hon har en ”rast-låda” med lite att plocka med under ”rasten” Att klippa i kataloger har vi inte på schemat, för det är sånt vi tar till vid behov. Den senaste tiden har hon inte klippt alls.

På eftermiddagarna är oftast orken slut, och då har vi enklare aktiviteter som pussel t.ex. Eller klippa om det är det enda som funkar. Anledningen till att det inte blir så mycket klippa nu, tror vi beror på att orken räcker längre.

Annette är inne på att korta ner dagarna för att Sandra ska orka bättre. Det gör vi vid behov, men det har faktiskt inte behövts :) Sandra blir inte piggare av att vara hemma mer, så vi hoppas att vi snart hittar ännu en assistent och kan öka dagarna istället. Som det är idag går Sandra halvdag på måndagar och är helt ledig på fredagar, så helgerna blir för långa för henne.

Däremot behöver hon vara hemma och vila ibland, men det är en annan grej och beror inte på dv i sig, utan på att det har blivit för mycket av nånting. När dagarna fungerar så blir Sandra piggast av att vara iväg på sitt och det är väl den största anledningen till att vi ens lägger energi på att bråka med kommunen om det här överhuvudtaget. Hade Sandra fixat att vara hemma så hade vi byggt upp dagarna helt annorlunda och skitit helt i kommunens tjafsande.

Skulle dubbelbemanningen och tillgången till lokalen inte få fortsätta nu, så har vi ett stort problem. Jag vågar inte riktigt tänka på det, men det oroar i magen, det gör det.

Nåja, det var ett sidospår. Annette skriver om olika orsaker till rastlöshet. Eller stress som vi märker på Sandra i samma situationer. Trötthet, att inte veta vad man ska göra, att vilja bli klar eller oroa sig för att inte hinna och att inte veta hur länge man ska hålla på.

Sandra kan bli stressad för att hon är så positiv och nyfiken, och vill så mycket. Förväntningar är största boven till stress hos henne. Särskilt när allt är nytt. Hon vill helst prova allt på en gång ;) Hon blir inte stressad av att inte hinna klart, för i hennes värld finns ingen tid. Hon gör tills det är klart, eller tills hon inte vill mer, om vi inte innan har satt på timstocken så hon vet hur länge. Och det gör vi när det behövs, förstås. Nästan alltid, med andra ord.

Att ha ett annat tidshjälpmedel för att göra det tydligt när dagen är slut och det är dags att åka hem, skulle inte funka på Sandra. Dels är det för svårt för henne att förstå det när det är för lång tid, och skulle hon förstå det så skulle det troligtvis stressa henne istället. Hon vill nämligen inte att dagen ska ta slut. I en sån situation skulle hon bara haka upp sig på ”Inte åka hem” och det skulle förstöra resten av dagen. Ett tydligt dags-schema är det som hjälper bäst.

Annette har ett förslag på att låta Sandra vara lite delaktig i förberedelserna av aktiviteterna. Ja, det kanske går att komma dit så småningom, på ett eller annat sätt. Det tål att diskutera vidare iallafall. Allt som Sandra deltar i måste först planeras väldigt noga, för annars stressar det henne, så det gäller att vi får till det isåfall. Men i vissa situationer går det nog, beroende på vad vi ska göra. Sandra gillar ju överraskningar, om det sker på rätt sätt och inte blir för mycket av det. Hon gillar att få en ny uppgift som är precis lagom utmanande och spännande.

Vi jobbar inte med lådor så som jag tror att ni gör med Hanna, men Sandra kan säkert (så småningom) ändå bli lite mer delaktig i sin dag. Vi har planer för det fast på ett annat sätt, kanske. Det ligger längre fram i planeringen.

Ha en fin dag!

.