Nån
summering av år 2014 blir det inte. Jag orkar helt enkelt inte, och det har väl
inte hänt så mycket annat än att vi står och stampar på samma ställe
fortfarande, och Sandra har backat i mående och utveckling. Orsaken har jag ju
redan skrivit om, så nu ser vi istället framåt och hoppas att år 2015 blir ett
år att minnas med större glädje.
Här har vi
många (för Sandra) lediga dagar på raken att ta oss igenom, vilket oroar. Sandra blir förstås både skör
och gnällig av sånt. Hon har längtat till måndag ända sedan jag hämtade henne på
korttids dagen före nyårsafton. Tyvärr är kommande korttidsvistelse kortare än
vad Sandra (och vi) mår bra av, men vi är glada att det är lite ledigt
iallafall. Tack vare en röd dag på tisdag så är vi lediga från måndag em till
onsdag morgon.
Vi passar
på att utnyttja tiden då vi inte har avlastning till att låta Sandra och den
nya assistenten bekanta sig med varandra lite. Sandra vet inte vem det är,
förstås, men dom kan träffas och känna av varandra lite ändå. Vi hoppas sen att
det ska kännas bra från alla håll, så vi kan bygga vidare på det.
Sen väntar
vi förstås på besked från en viss chef också, och först efter det vet vi om vi
kan börja må bra igen. Jag brukar vara positiv, men i det här fallet tar
pessimisten i mig över. Jag vet ju hur hon jobbar, den där paragrafnissan. Det
otäcka är ju att hon inte bryr sig ett dugg om vad hon ställer till med. Som om
hon inte fattar att det är människor som drabbas. Särskilt Sandra, som ju inte
kan anpassa sig… Men det skiter ju liksom chefen i. Hon skiter ju i lagarna också.
Försvinner
vår möjlighet till avlastning så vet jag faktiskt inte vad som händer. Jag är
redan på gränsen, måste jag säga. Och vad händer med Sandra om hon inte har
föräldrar som orkar? Jag vågar inte tänka färdigt på det.
Idag ska
Göran och Sandra ta en efterlängtad biltur. Vi har liksom inte orkat så mycket
mer än rutiner och ändrade rutiner dom senaste dagarna, men Sandra vill göra
lite mer än att titta på film, pussla och klippa. En biltur känns lite lagom då
orken inte finns.
Medan dom
är iväg passar jag på att få lite gjort som börjar bli akut. Jag tror inte nån
kan föreställa sig hur mycket efter vi hamnar när vi inte är lediga något. Det
är ju som att vara på jobbet dygnet runt, och allt som absolut inte kan vänta
rafsas liksom bara ihop.
Eftersom
Sandra inte fixar röror så blir all röra undanstuvad. Mest på mitt lilla
kontor, så det är snart bara tangentbordet på laptopen som är synligt ;)
Jag önskar
er en fin dag!
.
2 kommentarer:
Tillbakablickar är inte alltid till godo....Vi får blicka in i det nya året och hoppas att det finns många ljusglimtar att glädjas pt framöver.
Kram, kärlek och styrka till er !!!
Nä, det är nog bara vi som lever såhär som kan förstå hur lite man får gjort när det här speciella livet inte fungerar som det ska.
Vi själva har också haft ett år jag helst inte vill tänka tillbaka på... Hoppas som du att 2015 bjuder på något positivare.
Vi har haft stora svårigheter att hitta assistenter som matchar Johannes trots idoga försök.
Och eftersom Johannes inte har mått så bra blir han jobbigare och det ställer STORA krav på assistenterna och det är inte lätt att klara det alla gånger. Vi har ju haft hela hans liv på oss att förstå och tolka...
Många klarar helt enkelt inte det oavsett om man tycker att deras bakgrund och kunskaper borde fixa detta. Flera har gett upp alldeles för fort.
Blivit rädda när han fått sina utbrott.
Jag brukar också försöka vara positiv som du men jag känner också att orken tryter.
Samt en försäkringskassa som inte fattar situationen...
Jag har jobbat dygnet runt i månader och det håller naturligtvis inte.
Sist åkte jag på lunginflammation och blodförgiftning och höll på att stryka med när jag var utarbetad och där vill jag inte hamna igen.
Men det negativa får aldrig ta över helt. Min devis att tänka tillbaka på dagen som varit och försöka hitta något som har gjort mig glad hjälper mig många gånger.
Man hittar alltid något.
Kramar och styrka till er under det nya året
Skicka en kommentar