Snabba vändningar

Sandra var inte riktigt okay igår. Inte så att jag var orolig för henne, troligtvis bara nån sjuka på gång. Hon har ju varit väldigt frisk det senaste året, så det är väl inte så mycket att säga om det.

Däremot gör det lite ont i mammahjärtat när man ser att hon inte mår bra fast hon inte kan förklara vad som felar. Hon tog sig för pannan och sa ”Känn hur jag mår” så började hon gråta. Hon känner alltid på sin panna när hon inte mår bra eller när hon börjar må bättre efter en sjuka, för det har jag alltid gjort när hon har varit dålig. ♥

Men hon var inte varm så det var troligtvis ingen feber, men vad det var kom vi inte på. Inte förrän senare… För hon tog sig för öronen, och halsen och magen. Jag vet ju att hon inte kan svara rätt men jag frågade iallafall vart hon hade ont och svaret blev ”Överallt”

Senare kräktes hon, så hon mådde nog illa, antagligen. Inatt har det varit full fart!! Alla ”femhundra” gosedjur var påklädda och uppradade i sängen imorse, så hon har nog haft fullt sjå. Eftersom hon har varit vaken mest hela natten så hoppades jag på sovmorgon, men tji fick jag! Och än så länge verkar hon pigg så vi får väl se under dagen vilket håll det går åt.

Det där är inte ovanligt med Sandra. Hon blir sjuk väldigt plötsligt och frisk lika plötsligt och ibland är hon bara ”jättesjuk” ett par timmar. Å andra sidan så håller hon ofta igång mer än hon orkar, så det där ”håller på att bli sjuk” och ”håller på att bli frisk” kan bli lite otydligt ibland…

Nåja, nog om det för nu. Jag tror att jag har kommit på en idé för den ”fria aktiviteten” som jag skrev igår. Det kan vara värt att prova iaf, så får vi se om det är en bra idé eller inte. Om det blir bra så kommer vi fortfarande att ha lite av friheten kvar, och inte behöva bestämma precis allt dagen innan, samtidigt som det förhoppningsvis gör att Sandra blir trygg.

Vid frukosten gör vi så att hon får välja mellan några alternativ och det funkar jättebra. Det löste faktiskt hela frukostproblemet vi hade förut, då hon inte ville äta, eller om hon åt så tog det oftast ett par timmar.

Nu tänkte jag prova ungefär samma idé med den fria aktiviteten. Att hon får en pärm på morgonen, när vi går igenom schemat för dagen (som hon har satt upp kvällen innan) och i pärmen har vi satt in några alternativa aktiviteter som hon kan välja på, och som hon sätter upp bredvid bilden för ”Fri aktivitet”

Nu kommer det att dröja lite innan vi kan prova, för först och främst måste jag ha tiden att göra alla nya schemabilder, och fixa en pärm. Sen måste vi planera det noga innan vi börjar, så vi vet hur vi ska göra. Och med tanke på allt annat nytt som väntar så känns det som om vi har lite för lite tid att planera på. Men idén finns iaf och det är ju en bra början.

Jag avslutar med att svara på en fråga jag fick på Facebook, om det inte är bra träning att Sandra får göra olika val.

Jag vet inte om jag vill kalla det för träning precis, eftersom att välja är stressande för henne. Så vi gör det inte för att Sandra ska lära sig av det, utan för att hon ska få vara delaktig i sitt liv. Vi vill ge henne möjligheten att få välja själv vad hon vill göra, men det måste ske på ett sätt som hon förstår. Så jag kallar det nog mer för anpassning.

Att hon blir stressad kan delvis bero på att man har svårt med föreställningsförmågan när man har autism. Så först och främst måste hon förstå vad hon har för alternativ att välja mellan, vilket är tydligast med hjälp av bilder.

Att bara fråga ”Vad vill du göra” eller ”Vad vill du ha på mackan” är omöjligt att svara på om man inte vet vad alternativen är, kan man dessutom inte föreställa sig några alternativ så är det lätt att bli stressad av såna frågor. Sen får det inte bli för många bilder att välja mellan samtidigt, för då blir det för mycket att ta in och går inte att sortera.

Men visst, även om vi inte gör det i syftet att Sandra ska lära sig välja, så lär hon sig ju om vi anpassar det ordentligt. Med rätt anpassning så utvecklas man. J

Mariellejohnsson skriver om en akutlåda. En låda med roliga alternativ på aktiviteter som man kan ta till om t.ex. telefonen ringer mitt i nåt man ska göra. Vilken super-idé! Även om vi inte direkt har saknat en sån låda än, så var det en idé att ta med sig längre fram. Om telefonen ringer här hemma när Sandra är hemma, så brukar vi oftast inte svara. Såna är vi.. ;)

♥ Kram ♥