Efterlysta intyg och onödig väntan

Morgonen igår gick bra och Sandra var pigg och glad. Min huvudvärk är över för denna gång och jag ska inte klaga, den kommer inte alls lika ofta nu som för några år sen. Jag tog mig en slappardag och gick inte ens ut i vårsolen (skämmes…) men det var rätt skönt att lyssna på musik hela dagen, faktiskt. Finns det nån bättre energipåfyllning än musik? Ja, det gör det säkert, men jag mår iaf väldigt bra av det.

Göran åkte iväg på lite ärenden med mobilen beredd utifall läkaren skulle ringa som utlovat. Det gjorde hon ju förstås inte, så Göran får roa sig med att jaga vidare idag. Däremot ringde vår handläggare på F-kassan och undrade om vi inte hade kommit iväg till läkaren som planerat, för tre veckor sen, eftersom intyget inte kommit in. Tiden går… Håhåjaja!

Sandra kom hem på eftermiddagen och var pigg och glad fortfarande. Skönt! Hela kvällen gick bra och humöret var på topp även när tröttheten började komma.

Idag ska jag få lite ordning på naglarna igen, och det behövs. Fyra veckor mellan gångerna är en vecka för länge, men det får gå så länge för det känns som att det räcker att kosta på dom en gång per lön. Fast det är skönt att alltid ha fina naglar utan att behöva bry sig så värst mycket när man inte tycker att man har tiden för sånt riktigt.

Bellan undrade hur långt det är till skolan och korttids och ifall vi kan skjutsa Sandra om det blir ett glapp mellan skolskjuts och egen bil som jag skrev om igår.

Till skolan är det ca 4,5 mil, eftersom den ligger i en annan kommun. Både korttids och daglig verksamhet ligger inom 2 mils avstånd.

Självklart ordnar vi det med skjuts om det behövs. Även nu, om chauffören blir sjuk eller av nån anledning behöver ledigt (vilket har hänt typ 2 gånger på tio år…) så skjutsar vi Sandra hellre än att ta in nån annan som kör.

Den nya assistenten har erbjudit att köra i hennes bil om det kärvar till sig, så vi kommer nog att lösa det på nåt sätt. Det är bara lite praktiska saker vi måste se över om vi hamnar i den situationen. Enklast vore det förstås om vi hann fixa med egen bil, men lite reservplaner har vi.

Ska assistenten köra med egen bil så måste vi kolla upp hur det fungerar med ersättningen, men det borde ju finnas lösningar för sånt. Göran eller jag kör ju förstås om det är enda lösningen, men ska vi köra varje dag så strular det till sig lite med korttids.

För det blir ingen avlastning för oss, och det skulle bli oroligt för Sandra, om vi måste iväg och hämta på korttids, köra till daglig verksamhet eller skolan, hem, tillbaks och hämta på daglig verksamhet eller i skolan, lämna på korttids, hem och sen tillbaks morgonen efter för samma procedur. Då känns det som vi måste skippa korttids dom veckorna tills bilproblemet är löst. Det skulle inte vara så lyckat, men får ju så klart gå om det blir tvunget.

Jag fick ett tips från ”Anonym” om att köpa en billig bil till Sandra i väntan på att vi kan få bilstöd. Njae, billigt blir det ju inte med bil så då är det bättre att vi skjutsar henne tills det är klart, och lägger dom pengarna på en bättre bil på en gång.

Vill ni läsa mitt senaste temainlägg så är det bara att scrolla vidare. Så en titt på Neurobloggarna som har en hel del intressanta inlägg.

Må så gott!

♥ Kram ♥