Lagom tid

Morgonen igår blev ju inte precis jättelugn, trots att jag kom upp i tid, och hann få klart innan Sandra skulle upp. Allt var frid och fröjd och Sandra var glad, ända tills hon nös.

Då började hon blöda näsblod, och sen kom ett utbrott och ”vill inte ha frukost” och hejåhå å byta kläder. Men efter en halvtimma var friden tillbaks och som tur är har jag ju såna händelser med i beräkningen så vi hann utan stress ändå.

Stressa går nämligen inte, så det gäller att räkna med en del extra tid för utbrott eller andra oförutsedda händelser som kan tänkas komma i vägen för rutinerna.

Men inte för mycket tid, för det blir inte heller bra. För lång väntan stressar så det bästa är att anpassa tiden så bra det bara går. Sandra förstår ju inte tid, så det hänger på mig att få det lagom.

Anna A undrar om Sandra kan lära sig att gå upp själv och göra sin egen frukost på morgnarna. Jag har svårt att tro det, men man ska aldrig säga aldrig. Jag känner hennes begränsningar, men vill inte påverka dom, liksom.

Man får ta ett litet, litet steg i taget vartefter hon är mogen, och se hur långt man kommer. Just nu är vi långt ifrån det steget. Innan vi kan börja träna på att kliva ur sängen själv, måste vi få henne att förstå när det är dags att kliva upp. Annars har vi en som går upp mitt i natten ;) Och innan det går så måste hon förstå tiden.

Patricia, ja det stämmer ang. dataprogrammet som Sandra har. Hon skriver t.ex. väska och då kommer en bild på en väska så fort hon gör mellanslag. När hon skriver mamma kommer en streck-”gubbe” med kjol och när hon skriver pappa kommer en med byxor. Sen byter jag ut bilderna efteråt, så det blir bild på Göran och mig istället. Men det går att få dom att komma automatiskt och det ska jag få hjälp med av skolan, för jag har inte lyckats lista ut hur man gör.

Det är verkligen ett bra datahjälpmedel och ska ju användas i första hand till kommunikationshjälp, men vi utvecklar det lite till och tränar bokstäver samtidigt. Sen får vi väl se om just bokstavsträningen går hem hos damen, men det skadar ju inte iaf, så länge hon tycker att det är roligt.

När Sandra hade kommit iväg igår åkte Göran och jobbade, så jag fick en lugn och alldeles egen dag, vilket är skönt lite då och då när man nästan aldrig är ensam. Jag skulle nog krypa ur skinnet om jag var ensam för ofta, men ett visst behov har jag av det ibland.

Senare på kvällen hade vi det mysigt med musik, tända ljus, vin och ost :) Det gick ingen större nöd på oss, med andra ord. Idag blir det stan å shopping för hela slanten.

See you later alligator!

♥ Kram ♥