måndag 14 november 2011

Kommer dom idag, tro?

Nu har Sandra äntligen bytt aktivitet från att klippa i kataloger till att pussla. Hon har haft en väldigt lång klippa-period och det har gått åt väldigt många kataloger så det känns bra med en pussel-period nu, faktiskt. Hoppas den håller i sig ett tag.

Jag fick frågan en gång, varför jag märker alla pusselbitar. Här är svaret:


Sandra tar nämligen inte bara fram det pussel hon ska lägga, utan alla ska vara staplade på hög! Så det händer ju att vi får sortera ibland…


Dagen igår var skör och började med ett utbrott. Sen ett till efter maten, men Göran och Sandra kom ut en stund iaf, och krattade lite löv. Det var nog skönt med frisk luft.


Idag är det ju korttids igen och när damen har kommit iväg klockan åtta så ska jag fixa klart här för dom kommer från Hab redan 8.30 om det nu blir verklighet den här gången. Jag ropar inte hej förrän jag ser det, liksom…


Jag fick ett par frågor från Anna A som jag tackar för, och ska försöka svara på. Hon skriver att hon tycker det vore tråkigt om jag slutar blogga. Tack för komplimangen. Lite respons och lite frågor är väl sånt som gör att det är roligt att fortsätta. Vi får se hur det utvecklar sig.

Frågorna som jag ska försöka besvara är vad Sandra kan idag jämfört med förut och om hon har lättare för människor nu än vad hon har haft.

Vad Sandra kan idag är en svår och stor fråga som jag inte riktigt vet hur jag ska besvara. Sandra utvecklas ju, som vi alla gör, även om det tar lite längre tid för henne jämfört med personer utan begåvningsnedsättning.

Men i det stora hela har hon blivit ”stor” den senaste tiden. Det märks att hon börjar bli vuxen på nåt sätt och hon har fått ett annat språk. Hon har lättare att få ut sina tankar i ord, liksom. Ja, inte alltid, men vi märker en stor skillnad mot för ett par år sedan.

När hon är lugn och mår bra, och inte känner någon press eller några förväntningar, så kan hon väldigt mycket och hon klarar också att säga vad hon tänker och känner på ett annat sätt än förut. Det är väl den största förändringen som vi ser i nuläget och det är fantastiskt att höra henne när hon mår bra, vilket hon oftast gör nuförtiden :)


Den andra frågan, om Sandra klarar människor bättre, är lättare att svara på. Nej! Jag skulle vilja påstå att det snarare är tvärtom. Förut kunde vi göra mer saker bland folk och lättare ta hem gäster, än vad vi kan nu.

Om det beror på att hon har det jobbigare med människor eller om det är vi som ser behoven bättre, och lättare kan läsa av henne, det vet jag inte riktigt, men jag tycker nog att hon har det jobbigare i mötet med andra nu är förut.

När hon var riktigt liten var det egentligen inga problem alls. Hon var t.o.m. lite distanslös och kunde hoppa upp i vilket knä som helst, även okända… På dagis bestämde dom att personalen på andra avdelningen skulle visa Sandra till ”rätt fröknar” när hon sökte kontakt med andra, för att hjälpa henne att hålla sig till personer hon kände.

Hon kan nog fortfarande acceptera kontakt med okända om det sker på ”hennes sätt” men hon fixar inte folksamlingar eller gäster så ofta.

Hoppas du fick svar på det du undrade, annars är det bara att fråga igen :) Nu börjar det bli hög tid att förbereda här innan Sandra ska upp. Jag hör att hon är vaken redan. Ha en fin dag och jag återkommer om hur det går med datahjälpmedlet.

♥ Kram ♥

2 kommentarer:

Maritha sa...

Nu läser jag lite sent och vet ju att de verkligen kom med hjälpmedlet så jag antar att ni håller på för fullt :-)

Jag skulle också sakna din blogg om du slutade och jag önskar jag hade mer frågor men jag bara njuter av att läsa den!

Hoppas ni får en fin ledighet!

Kram Maritha

mariellejohnsson sa...

Åh vad jag känner igen det där med att det har blivit svårare med andra människor!!! Så är det ju för min dotter också. När hon var yngre hade vi besök oftare och människor omkring oss på ett helt annat sätt och dessutom dagbarn.... Och så hade nog jag en helt annan ork då i och för sig... Utbrott fanns väldigt mycket då också, så där är det nog så att jag vet mer om när det liksom blir för mycket omkring henne.
Kramar!