Det
var en tjej här, som tog en rejäl sovmorgon efter utflykten vi gjorde. Men i
övrigt var hon ganska pigg, faktiskt. Och nöjd. Hon pratar så klart mycket om
sina upplevelser, men det är inte det där stressade babblet, utan bara roliga
minnen.
Att
alla kaniner fick knäckebröd. Att ”mannen i huset” hämtade mer bröd, en stor
rund kaka! Att kaninerna blev glada. Att det knakade när dom tuggade på brödet.
Att hon klappade en kanin. Att hon bar en tung hink till hönsen. Att hon höll i
en kyckling. Att kycklingarna pep. Att katterna inte fick vara hos
kycklingarna, för katter äter små kycklingar. Att en katt ville klättra upp i
Sandras knä. Att ”barnen i huset” var i skolan. Att Sandra kunde vispa grädden
”själv”
Det
är en lycklig fröken fräken vi har här hemma nu.
Min
vän frågade lite oroligt om jag trodde det hade blivit för mycket intryck. Jag
tror det går bra, eftersom det var så anpassat, men skulle hon bli trött-sjuk
så är det verkligen värt det såna dagar. Det är själva utflykten Sandra kommer
minnas i efterhand, och ibland måste man utmana lite för att ha roligt.
Vi
har inte fyllt på med fler stora ändringar, utan hade en vanlig dag igår,
vilket hjälper till i återhämtningen efter utflykter. Så jag tror faktiskt inte
hon blir sjuk, om det inte händer något vi inte kan förutse dom närmaste
dagarna. Vi är lite extra noga med att ha en bra planering och ordentlig
struktur när Sandras energinivå är låg. Då är det jätteviktigt att inte frångå
rutiner och dom vanliga aktiviteterna för mycket, men anpassa dom efter orken.
Det
är ju lätt att tro att man ska stryka ”allt” från schemat och göra ”ingenting”
då, men som jag skrivit tidigare så tar det mer energi från Sandra än att följa
schemat som hon är van. Däremot får man ju välja aktiviteter som inte är för
ansträngande för henne, och som hon känner igen.
Själv
kände jag mig ganska halvdöd och undrade hur jag skulle klara ”dagen efter”
igår. Men med fokus på ”här och nu” och det som skulle göras, en sak i taget,
så gick det bra, och det var ganska skönt att ta dagen i lite lugnare tempo.
Som
rörelse valde Sandra att kasta ärtpåsar, och det går ju att variera. Men med
tanke på energinivån så gjorde jag det enkelt och då är det just inte
jättemycket rörelse. Jag delade iallafall upp påsarna, så Sandra fick röra
sig lite för att kasta.
Hon
är en fena på det där och det blev nästan träff varje gång. Snabbt går det
också, jag fattar inte hur hon lyckas. Jag hann inte få med ärtpåsen på bilden,
den har troligtvis redan hamnat rätt.
Jag
gjorde några bilder på ärtpåsarna senare, och jag tänkte att jag ska hitta på
lite varianter där Sandra får lite större utmaningar när hon är pigg. Man kan
ju leta efter ett kort och sen hämta en ärtpåse i samma färg, t.ex. Så får vi
in lite mer rörelse i den aktiviteten.
Hursomhelst.
Frampå kvällen kom tröttheten ikapp även hos Sandra, så jag fick lägga på mitt
bästa lågaffektiva förhållningssätt och bara lugnt låta henne tjoa och kasta
kläder. Ja, det blev en annorlunda procedur vid kvällsbadet, med lite flygande
fläng, men vi kom dit vi skulle ändå.
Gilla
läget, lugnt och fint.
Må
gott!
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar