Babbel-dagar

Igår var det en babblig och skör dag, och det är ganska jobbigt i längden. Särskilt som jag hade (har) en dunder-huvudvärk. Babbel brukar tyda på stress och ”alla lådor öppna” och det brukar vara babbligt lite till och från nästan varje dag. Vissa dagar, som igår, hela dagen.

Det vi måste göra då är att försöka hjälpa Sandra att ”stänga onödiga lådor” genom att antingen inte svara alls, eller få tillbaks tankarna i nuet.

Igår satt vi och målade i målarböcker, och lyssnade på musik. Frågorna kan handla om saker hon minns, saker som ska hända sen, saker hon ser (t.ex. i målarboken) och saker hon hör (t.ex. i sångtexter). Frågorna kommer i en strid ström, kan man säga. Det är inte tyst många sekunder på såna dagar. Ibland tar en och samma fråga lång tid för Sandra att få ut, då säger hon samma sak om och om igen, utan att knappt andas:

-Varför fick jag nya strumpor i julklapp fick jag nya strumpor varför är strumporna röda jag fick nya strumpor i varför fick jag nya strumpor nya strumporna är röda varför fick jag nya strumpor jag fick strumpor i julklapp (pust, andetag och man passar på att avbryta med ett svar).

-Du har röda strumpor på dig.

Eller så kommer det nya frågor hela tiden:

-Varför är träden gröna ute?

-Träden är gröna.

-Vad heter maten ikväll?

-Tortillini.

-Vem tar strumporna sen?

”hitte-på-namn”

-Vad heter tjejen? (i målarboken)

-Vad tycker du?

-Vad då sanningen?

Inget svar.

-Sanningen vad är det?

-Han sjunger så.

-Vad är det?

-En sång.

-Regnbågen, vad är det?

-Färger på himlen.

-Vad är färger?

Inget svar.

-Vad göra imorgon?

-Nu målar vi.

-Pappa duschar mig imorgon.

-Pappa duschar dig idag.

Osv, osv, osv…

Men jag är tacksam att migränen vände och det bara blev huvudvärk den här gången. Idag hoppas vi på en lite piggare dag, för alla.

Må så gott.

.