Igår
bakade vi. Jag gjorde deg till schackrutor och sen fick Sandra gå lös på den
bäst hon ville. Jag frågade om jag skulle visa hur man gör såna kakor som var
på bilden i boken, men Sandra ville göra själv. Och hon fick så klart göra hur
hon ville, men jag tycker nog att hon gjorde sitt bästa för att efterlikna
bilden, kolla bara så fina dom blev!
När
hon hade gått därifrån tryckte jag ihop kakorna lite, så dom skulle hålla efter
gräddningen. Jag tycker det är riktigt coolt att hon härmade bilden, och lyckades så bra.
Igår
var en ganska bra dag i planeringen. Sandra hade både rörelse, bakning och
sångstund på schemat, efter lunch. Men ändå var vi klara före halv två. Det är verkligen en
utmaning att fylla hela långa dagar med aktiviteter, och det krävs att man är
alert och pigg.
Jobbar man bara heltid, hinner planera, och är ledig när man inte jobbar (och är två pigga assistenter på arbetstid) så
skulle det vara en baggis att orka göra Sandras dagar meningsfulla. Då hade det bara varit roligt, mest hela tiden faktiskt. För gör man rätt, så Sandra utvecklas och mår bra, så är det världens roligaste jobb.
Jag
tror vi måste baka en sockerkaka också, när det passar sig. Jag tror nämligen att
det var det Sandra menade när hon sa att hon var bak-sugen häromdagen.
Hon
vispade grädde med assistenten på utflykten förra veckan, och det har hon
pratat mycket om. Det var inte så länge sen som hon ville hålla i elvispen
själv när vi bakade här hemma, så jag tror att det var det hon var ute efter.
Jag
valde ju kakor den här gången, för jag tänkte att det var lite mer för Sandra
att baka då. Men att göra degen är för svårt för henne. När vi gör sockerkaka
är det smeten hon hjälper till med och sen är det ju klart. Ja, det får nog bli en sockerkaka inom kort, så Sandra känner att
hon får baka, hälla i och röra ordentligt. Kanske idag, om ork och humör är med
oss, för idag har vi inga andra planer, mer än att Göran ska försöka hinna veckohandla.
Må
så gott.
.
1 kommentar:
Vilka fina kakor, det är Lannys favorit kakor, men han får dem väldigt sällan eftersom jag tycker de är pilliga att göra...
Men Sandra kom på lösningen åå det problemet.. smaken blir densamma och det är fortfarande schackrutor, bara att de är lite förstorade så att det bara är två rutor som får plats på varje kaka. Känner på mig att Käre maken snart får sig en god kaka till kaffet 😉❤️
Kram
Skicka en kommentar