Det
är svårt att hinna med bloggen nu när jag inte är hemma på ledigheterna. Igår
morse hade jag dock skrivit ett långt inlägg, men då laggade datorn ur så nu
börjar jag om istället. Känslorna jag behövde ventilera då har ju blivit gamla
nu…
Igår
blev en mycket bra dag med ny bekantskap för min del. Först hade jag ett
frissabesök på morgonen, så jag åkte inte ”hem till husvagnen” efter passet i
onsdags kväll, utan sov ”hemma på jobbet” istället. När jag var nyfriserad åkte
jag till husvagnen och fick besök av en ”gammal” fb-vän som jag inte har
träffat i irl innan. Det var mycket trevligt på alla sätt och vis, och jag
hoppas det blir fler tillfällen framöver.
Jag
började jobba igen kl. 16, och ”hemma på jobbet” hade det också varit en bra
dag. Skönt, för Sandra var väldigt ostadig i söndags, och det satt i några
dagar. Det brukar komma och gå ett bra tag, så vi är väl lite beredda på att
det bara är en tillfällig bättring just nu. Men vi är förstås glada över alla
funkar-dagar.
När
Sandra blir dålig krävs det mer fysisk hjälp från båda assistenterna då hon
inte kan gå, eller stå när det slår till som värst. I början av veckan behövdes
det t.ex. två personer för att orka lyfta Sandra ur badet.
Nu
är behovet av dubbelbemanning lika stort annars med, men mer på det psykiska
planet, att bereda vägen rätt, och stötta bakom rätt. Men den hjälpen syns inte
lika tydligt (förrän den uteblir) och är därmed svårare att förstå för
oinsatta. Och det oroar, förstås nu när det pratas så mycket om neddragningar
till höger och vänster.
Jag
har väl hittills känt mig ganska trygg med att personer som dör utan hjälp får
hjälp, eftersom vi har den unika och fina lagen LSS i Sverige. Men när det är
dom svagaste grupperna som ska betala alla noter så känns det ju inte alls särskilt
tryggt längre.
Nåja.
Idag har jag iallafall varit ”hemma i husvagnen” en stund medan jag var ledig,
men nu jobbar jag igen så här har jag inte tid att sitta, utan ska bara få det
publicerat medan Sandra roar sig med den andra assistenten :)
I
morgon har vi planerat att gratta Sandra, som fyllde år i veckan utan att hon
vet nåt än. Mår hon okay ikväll, så får hon reda på det imorgon bitti. Allt är
iallafall förberett och klart, och än så länge mår hon finemang.
Sandras
chaufför sen skoltiden hörde av sig i veckan, och ville gratta henne. Vad
gullig hon är! Hon körde ju Sandra varje dag i ca 10 års tid, så säkert att
Sandra betyder lite extra för henne. Och det är ömsesidigt ♥ Hon var en mycket
viktig person under skolåren, som gav Sandra den tryggheten att alltid veta hur
resan till och från skolan skulle se ut. Med vem, och med vilken bil, och utan
andra elever som oroade. Tack för alla år!
Nu
önskar jag er en skön helg och återkommer så fort jag kan igen.
Må
gott!
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar