Ett
litet hopp tändes igår, efter ett positivt besked från kommunen. Dock vågar jag
inte riktigt tro på det förrän det är helt klart, så jag avvaktar med
spekulationer och skriverier ett tag. Men ni får gärna hålla en tumme, för om
det nu inte är någon baktanke eller fallgrop nånstans så kommer det nog att
lösa väldigt mycket inför Sandras framtid. Nästan allt, faktiskt. Små bekymmer
kommer väl alltid att finnas, men just nu känns resten som bagateller, och vi
är ju vana att hitta lösningar på såna, även om dom är större än vad dom flesta
skulle kalla bagateller.
Sandra
var fortsatt skör igår och vi hade en snabbkonferens där vi bestämde att ändra
lite på kvällsrutinerna ett tag för att se om Sandra orkar bättre. Det känns ju
som det är värt ett försök iallafall, om det kan göra att hon fixar korttids.
Inga stora förändringar, utan bara små tidsjusteringar som Sandra själv inte
märker. Huvudsaken hon hinner klart dom rutiner som innebär krav för henne,
innan hon blir för trött på kvällarna.
ann
möller undrar om det är någon förändring på korttids som gör att Sandras ork
inte räcker, och det är ju svårt att veta med säkerhet, men nåt är det. Vi började
märka skillnad på Sandra för ett par månader sen, ungefär samtidigt som dom
felaktiga uppgifterna jag berättat om tidigare uppdagades. Dom som
LSS-handläggaren och korttidschefen påstår att hela personalgruppen står enig
bakom, men som ingen vill kännas vid.
Om
dom uppgifterna skulle stämma, så förstår jag Sandras oro. Men jag har pratat
med en pålitlig person ur personalgruppen som säger att dom uppgifterna inte
stämmer. Dock är det nånting som inte är bra och det är därför det är så
viktigt att vi, alla inblandade runt Sandra, får ha ett bra samarbete. Det
samarbetet har inte fungerat sen korttids fick ny chef. Han tillåter bara möten
mellan honom själv och Godman, nämligen…
Tillslut
bokades ett möte med assistenter och hela personalgruppen iallafall, och det
ska vi ha i början av maj. Skadan är dock redan skedd. Sen är det ju svårt för
personer som inte har riktigt ordentlig kunskap om autism, och personkännedom,
att förstå vad en liten tillsynes obetydlig förändring kan påverka negativt. När
man frågar så har ”allt varit bra” och ”ingenting är ändrat”
Vi
märker oron på Sandra genom att hon tjatar och frågar väldigt mycket om
korttids, och det har hon inte gjort tidigare. Hon är också oroligare vid
måltider och duschprocedurerna. Framför allt är hon, som jag nämnde igår,
väldigt mycket tröttare varje vecka efter korttids.
Vi
hoppas att vi kommer fram till något vettigt på mötet vi ska ha, men tyvärr
tror jag att det är lite försent för att hinna åtgärdas. Målet för oss är ju
att Sandra inte ska ha korttids, utan assistans dygnet runt hemma istället. Men
vägen dit är både lång och slingrig. Längre och slingrigare blir den dessutom när Sandra är för trött för att fixa förändringarna som väntar.
Idag
blir det nog en biltur om Sandra orkar. Att åka bil älskar hon, och själva
åkandet ger henne energi, men till och från bilen, in och ut ur huset, tar
energi. Och om hon är för trött så är det inte värt det. Vi har lite ärenden
att klara av och Sandra behöver inte lämna bilen under utflykten, vilket är en
förutsättning för att det ska gå öht. Vi får se hur det är med orken efter
maten sen.
Skön
helg på er!
.
1 kommentar:
Håller alla tummar jag har!!
Kramar ♥
//Bellan
Skicka en kommentar