Goda humör och framtidstankar

Läkarbesöket igår gick bra och nu är det bara att vänta på tid för röntgen. Det ska bli skönt att (förhoppningsvis) få reda på vad det är för fel och kanske kunna göra nåt åt det. Eller acceptera, men då vet man ju det iaf J

Göran kom ihåg vår bröllopsdag och hade köpt champagne, minsann! Eller om det var för att muta mig att äta kräftor med honom, kanske? Det kvittar ju för champagne är ju lika gott oavsett. Fast vi sparade det för kräftorna behöver ju tina så vi får väl se om vi firar bröllopsdagen idag istället.

Sandra var på toppenhumör när hon kom hem från skolan, och det höll i sig under hela kvällen. Fantastiskt, med tanke på förra veckan. Det liksom pirrar lite i mig när jag ser att det funkade så himla bra när vi åkte bort, och jag känner mer och mer att vi faktiskt kanske kan åka nästa höst igen, på en liiite längre tripp.

Det var två utflykter vi hade gjort om vi haft mer tid. Den ena var båt ut till en ö och bada/snorkla (till nästa höst tänkte jag vara bra i axeln och simkunnig igen) och den andra var en nationalpark med vattenfall. Vi får väl se vad det blir av det hela när det närmar sig.

Jane är sjuk och Sandra konstaterade att det nog allt var lite synd om henne som fick vara hemma och vila, men vi sa att hon nog snart är pigg igen, för det blir man ju när man vilar. Sandra var nöjd med det och tycker nog egentligen att det är lite mysigt också, med ett par dagar då ”dom gamla vanliga fröknarna” är med henne. Hon vet ju inget om kommande förändringar än.

På tal om det så flyter det på rätt bra, vad det verkar. Det blev ju ett litet bakslag när vi plötsligt stod utan lokal till Sandra på Daglig verksamhet, men nu ska jag dit imorgon och titta på ett nytt alternativ. Är det inga konstigheter med det rummet så kan inskolningen börja så fort Jane och Sandra är redo.

Idag ska Göran jobba så jag får en egen dag helt för mig själv, vilket inte är så dumt ibland. Vi får väl se om jag har lust att göra nån nytta eller inte…

Må gott!

.

Ändrade plan och semesterplaneringar

Skörheten håller i sig, men gårdagen funkade bra ändå, med sänkta krav. Mellan varven var det riktigt glada miner t.o.m.

Vi satte upp den nya fina tavlan på väggen i Sandras rum.

Nu blir hon oftast väldigt störd av för mycket saker och tavlor, så vi är ganska sparsamma med sånt överallt, särskilt i hennes rum. Men vi ger det en chans iaf, och funkar det inte så får vi ju ta bort den igen.

Grillningen gick riktigt bra, och vi njöt av sommarvädret som håller i sig. Efter maten blev det för mycket med två föräldrar/assistenter nära på samma gång, så jag gick in i vanlig ordning. Det funkar bäst med Göran ute.

Idag är det skola för Sandras del, och Göran passar på att veckohandla undertiden. Jag ska till läkaren med min axel och jag hoppas väl mest på en remiss till röntgen. Undersökt är jag ju ordentligt av sjukgymnasten och det finns nog inte så mycket mer att säga i nuläget.

Egentligen hade jag planerat att flyga upp på en härlig tjejträff i Norrland ett par dagar, men dom får ha roligt utan mig. Jag var tvungen att välja bort det när vi bestämde oss för resan till Kroatien, och jag ångrar inte bytet även om jag gärna hade åkt på träffen. Vi får se till att planera in fler träffar, helt enkelt.

Göran och jag satt och pratade rese-minnen i soffan igår kväll och bestämde oss för att försöka komma iväg nästa höst också, om allt nytt för Sandra hinner landa till dess. Såå mysigt! J

Ha en fin dag!

.

Lugnt och skönt och lite skört

Det är fortfarande ganska lugnt här. Lite små-skör är Sandra mellan varven, men inte så mycket mer än hon brukar på vilken lördag som helst. Och jag bara njuter! Njuter av lugnet, av minnena från resan och av vetskapen att det kommer kunna bli fler härliga resor framöver.

Men nu ska jag inte tjata mer om det (tror jag)… Ni har nog fattat hur härligt det var vid det här laget?! ;)

Hösten bjuder på ett fantastiskt sensommarväder och det njuter jag också av allt jag orkar. Visserligen inifrån, genom skitiga fönster, men iaf. Man kan ju inte få allt här i världen.

Göran och Sandra var ute en stund igår och Göran fick gömma sig lite för att skörheten tog överhanden och Sandra störde sig på att det var fler grannar som njöt av solen. Det brukar gå rätt bra, för det mesta, men är damen skör så behövs det ju inte jättemycket för att det ska låsa sig.

Men Göran redde ut det bra och tillslut kom damen till ro med lite såpbubblor och resten av dagen fick bli lugn. Idag har dom lovat mer sol och värme så vi tänkte väl se om det funkar att grilla lite. Det blir väl kanske sista gången för den här sommaren, för nu tror jag nog att hösten kommer närsomhelst.

Nån korttidsväska ska inte packas iaf, för den här veckan är det inget korttids. Vi valde att lägga dom dygnen på förra veckan, eftersom vi skulle åka bort då. Så slapp vi söka extra dygn och krångla när troligtvis Sandra ändå behövde lite lugn och ro efter nästan en hel vecka hemifrån.

Man får ju ta det lite lugnt med henne även om det har gått väldigt bra, för om vi bara fortsätter att fylla på med förändringar och intryck så svämmar det ju över tillslut. Då är det bättre att det fick bli bra hela vägen, och det blev det ju J

Jag avslutar med att påminna om Neurobloggarna. Ni har väl gått in och gillat sidan vid det här laget?! Hjälp oss dela och sprida den också, så fler får ta del av bra blogginlägg. Just nu har vi tema om skolan som ni säkert förstod efter gårdagens inlägg. Vill ni bidra så är ni varmt välkomna!

Flera av oss ”neurobloggare” har dessutom kontaktat media och ifrågasatt varför det inte skrivs/sägs något om alla resursskolor som stängs nu och alla elever med npf som står utan anpassad skola. Hjälp oss gärna med det, fler är starkare. Tack!

Jag är ju inte precis jätteförtjust i kvällspressen, men HÄR är iaf en mycket bra debattartikel i Aftonbladet. Sprid den gärna!

Må fint!

.

Tema – Skolsituationen – Det är skillnad på konsekvenser och konsekvenser

Ni som vill läsa dagens vanliga inlägg scrollar vidare.

Lundsbergsskolan ska öppna igen på måndag. Konsekvenserna för eleverna om man stängde skolan blev större än att låta dom gå kvar, trots mobbing och misshandel med strykjärn. Ja, förhoppningsvis räckte det med ett ordentligt hot om stängning för att den nya ledningen ska förhindra mobbing i fortsättningen!

Men jag undrar lite varför det inte sägs ett enda ord på nyheterna om konsekvenserna när resursskolor tvingas stänga och många fler elever drabbas. Dessutom drabbas dom ju mycket hårdare än Lundsbergseleverna eftersom dom flesta av eleverna i resursskolorna inte klarar av att gå i nån annan skola.

Konsekvenserna för en del av eleverna som behöver det där extra stödet som dom inte längre ska få, blir att dom inte fixar att gå till skolan. Dom blir hemmasittare och mår dåligt. Föräldrarna mår dåligt för att barnen mår dåligt. Socialstyrelsen blir inkopplad och i värsta fall blir barnen hämtade för man anser att dom kommer må bättre i en annan familj.

Barn med npf-diagnos mår väldigt sällan bättre i en familj där man inte känner till behoven ordentligt. Och i ännu sämre fall orkar inte barnet med livet längre.

Jag vet att det finns 12-åringar med hela livet framför sig som helt har tappat tron på allt och gett upp. Som talar om för sina föräldrar att dom inte kommer uppleva sin 13-årsdag. Och det redan innan resursskolorna försvann! Skolor som en del lite lyckligt lottade elever hade plats på, och där dom fick rätt stöd och förståelse, trivdes, mådde bra, utvecklades och orkade vara.

Så hur det blir för dom eleverna nu, när dom inte har sin skola kvar, det behöver man inte vara nåt geni för att lista ut.

Men konsekvenserna för Lundsbergseleverna blev för stora, så dom fick tillbaka sin skola.

.

Svävar på små moln

Det är faktiskt helt otroligt! För ca 10 år sen så behövde Sandra alltid vara ledig efter ett dygn på korttids, om hon ens hann dit innan hon blev ”stress-sjuk” Hon hade alltid samma fyra personer från korttids som kände henne bäst och inga andra var inblandade. Hon orkade inte göra nånting mer samma vecka som hon skulle dit, och några utflykter med skolan gick inte för sig. (Sen dess har vi bytt från särskola till träningsskola för elever med autism)

Nu har hon varit på korttids från i söndags till igår, andra hela veckan i skolan efter lovet, utflykt med skolan (egen anpassad utflykt) Jane på inskolning och ”vanliga fröknarna” på avvänjning… Och ungen kommer hem pigg och glad! Jamen fattar ni?!

Vi var beredda på minst trött, troligtvis sjuk. Visserligen kan det komma nån dag i efterskott, men man brukar ändå märka på henne när det har varit mycket intryck. Det brukar bli låsningar och utbrott, så vi hade peppat oss här hemma och förberett oss på att plocka fram allt tålamod vi hade. Men vi sparar det ett tag till, för nåt extra tålamod gick inte åt igår.

Visst, lite trött, men det var ju fredag och på fredagar brukar Sandra vara lite trött och behöva helg även om hon tycker helgerna är tråkiga.

Vet ni vad det innebär? Vi kan planera för fler såna här superhärliga semestrar framöver, och vi kanske lite lättare kan ändra i schemat när vi t.ex. vill vara lediga på en helg nån gång.

Inte i onödan, men bara att det funkar är ju en väldig frihet efter att faktiskt inte har kunnat på så länge. Kan och kan, förresten… Så klart att saker går att göra, men konsekvenserna har inte varit värt det förut. Nu känns det som att konsekvenserna inte blir större än att vi kan ta det ibland.

Damen börjar bli stor, tror jag J Sen är jag ganska övertygad om att det även beror på anpassning, och att vi inte rör till det i onödan, men utmanar lite lagom.

Nu kommer vi ju att ta det lugnt tills vi ser att alla nyheter hinner landa för Sandras del, och medan vi väntar på det så hinner vi spara ihop till en ny resa, har vi tänkt. Det låter väl helt fantastiskt toppenbra?!!

När jag gick upp till henne i morse möttes jag av ett stort leende i sängen. Bara e sån sak! J

Trevlig helg på er!

.

Semester med semester

Det ni! J Det var ju första gången på 19 år för vår del, och såå efterlängtat. Vi har varit på en weekendresa till Kroatien, bara Göran och jag, och haft det alldeles, alldeles underbart!

Att resa med Sandra är ju ingen semester, utan snarare tvärtom, faktiskt. Man är rätt slut när man kommer hem efter att ha varit på helspänn, och legat steget före i alla nya moment och ovanligheter. Jag är inte säker på att jag kommer orka resa med Sandra nån mer gång. Men det här! Semester på hög nivå, bara Göran och jag… Det går nog inte att fatta om man inte har behövt sakna det så mycket, och så länge, som vi har gjort.

Att slappna av. Att bara ha oss själva att ta hänsyn till. Att göra vad vi vill, när vi vill och om vi vill. Att kunna gå ut efter 15.00. Att kunna gå bland folk. Att kunna resa när det är säsong. Att kunna vara på stranden. Att kunna äta ute. Att kunna ta ett glas vin på nåt ställe och veta att man hinner dricka upp det. Att inte ha nåt planerat. Att ändra planer efter väder och lust och plötsliga infall. Att helt plötsligt på kvällen få för sig att gå ut och ta en drink.

Sånt som man brukar njuta av på sin semester, helt enkelt. Sånt som vi uppskattar mer än nån kan förstå, och som inte är möjligt när Sandra är med.

Det har varit helt fantastiskt härligt, och vädret har varit lika fantastiskt det. En förmiddag gick vi in i skuggan på en marknad och tyckte det var svalt där, tills jag fick syn på några termometrar som var till salu.

På eftermiddagen blev det ju ännu varmare, så vädret kan vi absolut inte klaga på.

Vattnet var också helt fantastiskt, men jag tog bara ett dopp. Jag kunde nämligen inte simma med min axel, tyvärr. Det var ju synd, för det är nåt jag har längtat efter, men inte så mycket att göra åt. Det lär ju bli fler tillfällen och det gick just ingen nöd på mig för det J

Jeannette undrar förresten vad det är för fel med min axel, och jag vet faktiskt inte. Jag ska till läkaren på måndag och troligtvis vidare på röntgen, så jag hoppas väl att dom kan hitta nåt då. Frusen skuldra tror jag inte det är, men tack för tummarna hursomhelst.

Nåja, det var en parentes och vi hade det som sagt hur bra som helst ändå. Det finns ju annat att göra än att simma som väl är.

Njutit har vi gjort mest hela tiden och nu är det bara att börja spara till nästa resa, för det här gav mersmak.

Tack förresten för kommentarerna till mitt förra inlägg, som var tidsinställt. Vi hade det ju härligt på helt annat håll när det lades ut.

Idag ska vi packa upp våra väskor och få igång vardagen här innan Sandra kommer hem och sen gissar jag att vi behöver en ganska lugn helg allihop.

Må så gott!

.

Tips

Jag kikar bara in en snabbis med lite pysseltips som jag lovade förut, för nu är det ganska färdigt. Ja, det går ju att utveckla hur mycket som helst, efter dom behov som finns, men går att använda rätt mycket så här långt också.

Först gjorde jag ett ”skola-memory” att ha som minne för Sandra när hon slutar skolan. Jag gjorde ganska många bilder för att man ska kunna använda det till olika saker, eller byta ut bilderna lite vid behov.

Till det gjorde jag brickor, för att man även ska kunna spela lotto, eller bara lägga lika på lika. Sandra kommer kunna spela spelen eller plocka med bilderna själv, beroende på hennes ork och humör.

Sen gjorde vi ett fisk-spel tillsammans. Sandra färglade en massa fiskar som jag klippte ut och plastade in. På baksidan av varje fisk finns en bokstav.

Jag gjorde bilder till varje bokstav, med begynnelsebokstaven på baksidan. Sen kan bara fantasin stoppa vad man ska använda det till.

Bara att fiska kan ju vara roligt om orken inte räcker till så mycket mer. Jag tänkte väl göra fler likadana bilder så man även kan spela memory med dom om man vill. Antingen med ord och bokstäver eller med bildernas hjälp.

Det beror ju lite på vad syftet är, men Sandra kan inte läsa och målet med spelet är inte att hon ska lära sig det heller (men om det blir så, så är det ju en bonus). Däremot är hon intresserad av bokstäver och tycker det är roligt. Hon tycker om när man hittar ord som börjar på dom olika bokstäverna.

Vi ska bara köpa en bättre magnet och nån bra låda till fiske-spelet, men Sandra har testat det med en lite provisorisk lösning, och hon gillade det skarpt. Hon har redan utvecklat det vidare på eget bevåg, för hon ville fiska även bilderna och satte fast gem i dom med J

Jag har förresten tagit olika färger på dom olika spelens bilder, för att det ska bli tydligt för Sandra och lättare att hålla isär dom.

Det var det om det. Jag återkommer med ett vanligt inlägg när jag hinner, typ till helgen, kanske. Glöm inte Neurobloggarna undertiden. Ha det fint!

.