Möta mig hit och möta mig dit

Tidigt i våras sökte jag en dator som hjälpmedel åt Sandra. Vi behöver en dator med stort minne för alla bilder vi använder. Häromdagen kom en kallelse om ett möte, men dagen passar inte oss så jag har försökt få tag på dom, utan resultat. ”Personen du söker är på möte, återkommer kl. 16.30” Hmm… Många möten har dom…

Hursomhelst så kopplades jag tillslut till växeln och lämnade återbud, men ville att dom skulle höra av sig. Jag vill nämligen inte ha någon ny tid för möte för jag tycker det verkar onödigt att mötas om det här. Jag kan lika bra svara på deras frågor i telefon. Sen undrar jag varför vi ska släpa dit Sandra, men det finns säkert någon förklaring till det med.

Dom kan ju förstås inte veta vad det skulle innebära för oss att ta dit Sandra, så det är därför jag vill prata med dom. Om dom av någon anledning måste träffa henne, är det bäst att dom hälsar på i skolan, för jag tar inte dit henne! Och hemma skulle det bara bli kaos. Efter skolan finns ingen tid för annat än det vi måste hinna innan kvällen och på helgerna tror jag ju inte att dom har lust… Vill dom se hur vi jobbar med bilder så får dom komma hit när Sandra är i skolan. Måste dom träffa oss personligen så får det bli utan Sandra, och det finns en hel massa orsaker till det.

För det första måste Sandra ta ledigt från skolan om hon ska med och det tycker jag är onödigt, eftersom skolan är så viktig för henne. Sen fixar hon inte såna där möten, och hon kan inte svara på eventuella frågor. Så det skulle bli att vi vuxna pratar över huvudet på henne, och det accepterar jag inte!

Sist vi var iväg till hjälpmedelscentralen för att prova ut en cykel slutade det i stora utbrottet med näsblod och kaos. Sen kom han som skulle visa oss cykeln, för sent, så när han väl kom var vi klara och skulle just gå. Då blir människan förvånad över att vi inte vill stanna och prata med honom! Alltså, Sandra stod bredvid och gallskrek, helt nerblodad! Så vi bara gick. Det märkliga var att det bara fanns en modell av den cykel vi skulle ha, så varför vi var tvungna att komma dit överhuvudtaget fattar jag fortfarande inte.

Nåja, nu väntar jag alltså på att dom ska ringa, så vi kan reda ut hur vi ska göra med det här och om vi kan få en dator som hjälpmedel eller inte. Ibland är saker och ting onödigt krångliga, tycker jag.

Nog om det. Nu är det verkligen höst i luften. Även fast solen värmer och det blir riktigt varmt på dagarna så är det kalla nätter och kyliga morgnar. Måste erkänna att det är rätt mysigt, ändå… Fast jag föredrar sommar och värmebölja!

Idag blir det säkert en prommis när Sandra har kommit iväg, sen ska jag packa korttidsväskan för imorgon är det korttids igen. Då måste vi till stan å fixa lite ärenden.

Visst ja, jag fick ju frågan vart jag suddade bilderna jag hade i bloggen häromdagen. På www.picnik.com kan man gå in och leka med sina bilder om vill.

Må så gott och ha en fin dag!
Kramen!

Jag är bäst, ingen protest!

Sandra brukar säga vissa fraser utan att egentligen förstå vad dom betyder. Meningar som hon bara säger, liksom. Det kan vara ”Du är tråkig” eller ”Du är rolig” eller ”Du är gammal” eller t.o.m. ”Vilken snygg rumpa du har”

Igår när jag duschade henne sa hon ”Du är bäst i världen, mamma” Ja, man kan ju inte bli annat än glad. Tror att just den meningen visste hon vad den betydde! (eller?)

Det var en riktig solstråle som kom hem och hon var så go så man har bara lust att kasta sig på henne och krama allt man orkar. Men man får ju vara lite försiktig med sånt…

Jag är iaf glad att man får krama henne, bara man gör det på hennes villkor. Annat var det när hon var liten. Så hemskt att inte få krama sitt älskade barn! Särskilt när vi hade varit osams… Det var jobbigt! Men nu får man för det mesta, om man bara är lite försiktig. Igår fick hon flera ”gos-ryck” och bara borrade in sig i ”världens bästa mamma” och då är det gott att leva!

Ha det bäst!
Kramen!

Vilar benen hela dagen

Idag kommer Sandra hem och det ska bli gott att träffa henne igen efter en hel helg! Hon ska till korttids redan på torsdag igen, men bara en natt. Och då blir det inget ”bara vara” för det finns en massa ärenden å handling som måste klaras av.

Igår hjälptes vi åt att röja lite i Görans butik. Han ska inte ha den kvar, nämligen, så den ska tömmas. Han får fortsätta själv idag för jag har lite annat att göra här hemma innan Sandra kommer strax före tre. Dels den vanliga förberedelsen så allt är klart när hon kommer, men jag ska också fylla frysen lite.

Det är så bra att laga mat när det finns tid så jag bara kan värma när tiden inte finns. Igår kväll blev det en stor gryta köttfärssås av två kilo köttfärs å massa nyttigheter. Vin och Göran till hjälp gjorde det hela riktigt trevligt! Idag blir det pannbiff, också det av två kilo köttfärs. Dock utan vin och Göran, men det ska nog gå bra ändå :)

Nästa gång jag får tid så blir det korvstroganoff. Jag har två ”falukorvar” (kycklingkorv) i frysen som jag tänkte ta hand om så snart jag hinner.

Någon prommis kommer jag ju inte att hinna idag, men vi gick oss trötta igår. Det var inget picknickväder så vi struntade i både vin och kaffe utan tog bara med lite vatten. Sen blev rundan lite kortare, men ändå 1,5 mil och det kändes i benen sen. Vi är fortfarande lite trötta efter förkylningarna. Vinet tog vi till lite grillat när vi kom hem istället, och det smakade bra!

Ja, nu är det väl bara att inse att hösten är på väg, hur mycket jag än vill att det ska vara sommar fram till jul.

Njut av dagen och ha det så bra!
Kramen!

Vi bara är

Det finns inte så mycket att skriva om just nu. Vi är lediga och fyller dagarna med en massa ”ingenting” och det är rätt skönt ibland.

Igår var det bakluckeloppis här och vi tänkte att vi skulle passa på att bli av med lite saker som bara ligger och skräpar. Det var ju kanonväder, så vi fixade en fikakorg och hade det skönt i solen. Blev av med lite krafs och betalade de 100:- det kostade. Vinsten för dagen blev hela 200:- Hahaha! Men det var en rätt mysig utflykt, så vi var nöjda ändå.

Blir det lika fint väder idag så tänkte vi ta en riktigt lång prommis, den rundan är närmare två mil och förra gången hade vi en flaska vin med oss. Vi får väl se om det blir vin eller kaffe idag.

Avslutar med ett par bilder från i fredags morse, när vi väntar på taxin. Sandra ska rida och har ridbyxorna på å ridväskan i handen :) Bredvid står skolväskan och korttidsväskan. Tur hon slipper gå till skolan... Hon tittar på Åke och Sune, som i sin tur sitter och tittar på oss från fönstret. Ja, den bilden blev ju inte så bra, men tittar man noga så ser man dom :)



Ha en fortsatt skön helg, gott folk!
Kramen!

Men vad GÖR jag hela dagarna???

Vart tar dagarna vägen? Varför tycker jag så ofta att jag inte har nån tid? Okay, mina dagar brukar fyllas med förberedelse av schema, planering, packa väskor - korttidsväska, ridväska, utflyktsväska… lite egna behov, duscha, städa, laga mat, promenera, läkarbesök, frissan, handla, möten, ladda batterier, träffa vänner, uträtta ärenden, bank, apotek, telefonsamtal… Allt jag inte kan, eller har svårt för, när Sandra är hemma. T.o.m. att posta ett brev kräver sin planering. Men ändå! Jag gör ju så klart inte allt det där varje dag, men det känns ändå som om jag aldrig har tid. Det finns ingen tid för nåt utöver, liksom.

Igår, efter att ha morronfixat åt katterna, tog vi först en prommis, sen ärende och hämta paket från H&M, så laga mat å få undan lite småpyssel under tiden, sen käka, förbereda schema, mellis, medicin och det som måste vara klart när Sandra kommer hem. Fixa färdigt korttidsväskan, vika och plocka in tvätt, dammsuga och förbereda ridväskan som Sandra skulle packa klart sen samt skrapa potatis till middagen. Så mycket mer hann jag inte, för jag tog en kopp kaffe å slappade den sista timman framför datorn innan Sandra kom.

Ungefär så ser ju dagarna ut och så mycket utrymme för annat finns inte, mer än någon enstaka dag då man har lite mindre ”måsten” att göra. När Sandra kommer hem så går ju all min tid och uppmärksamhet åt till henne och då måste allt flyta på om vi ska hinna det som ska göras. Då gäller det att jag har planerat allt ordentligt i förväg.

En gång hade taxichauffören köpt en glass till Sandra, som hon fick med sig hem. Det var ju jättegulligt, förstås! Men då upptäckte jag hur sårbart det är. Det blev kaos, för den glassen var inte inplanerad…

Jag skulle vilja planera min framtid lite. Sandra flyttar kanske om ca 6 -7 år, och då blir jag arbetslös. Det hade ju varit perfekt å utnyttja tiden, alla mina ”lediga dagar” till att plugga. Jag skulle vilja jobba på ett boende eller i en skola för personer med autism. Men när i hela friden ska jag ha tid å plugga då? Jag försökte med engelska för några år sen. BARA engelska… och var tvungen att hoppa av för jag inte hann. Jag kom efter när Sandra var sjuk och sen kom jag aldrig ifatt.

Nåja, det är ju några år kvar och nåt jobb får jag säkert, även om det inte blir det jag helst vill göra. Till dess får jag njuta av att jag iaf har världens bästa jobb just nu!

Sandra mådde bra när hon kom hem från skolan igår och det syntes inte ett spår av någon skörhet eller förkylning längre. Såå sköönt! Hela dagen hade varit bra och det höll i sig ända tills hon somnade :)

Vi pratade lite med varandra också, så som vi kan göra ibland, när Sandra mår bra. Det är så mysigt och hon är så klurig emellanåt. Hon började prata om mötet jag var på i skolan i tisdags och hon undrade vart jag hade parkerat bilen. Det var ju lite svårt att svara på eftersom parkeringen inte ligger där Sandra kliver i och ur taxin. Så jag svarade bara ”Ganska nära skolan” Men Sandra visste på råd, minsann, och sa ”Avslutning! Där parkera bilen” och det stämmer ju, där parkerade vi på avslutningen!

Idag är det fredag och snart ledig helg. Det ska bli skönt och vi har inte några direkta planer utan ska mest bara ta hand om oss och må bra. Ja, och hinna lite som inte hinns annars, förstås. Men nu först är det katt-gos i Sandras säng å lite morronbestyr att klara av innan klockan är åtta och taxin kommer.

Må så gott och ha en skön helg!
Kramen!

Lite om ditt och datt

Sandra var trött efter utflykten så morgonen var lite skör. Men hon kom iväg tillslut iaf. Jag har försökt ringa till skolan för att förvarna dom, men det har inte gått att komma fram. Nåja, dom kan säkert hantera situationen ändå och lär ju märka ganska direkt hur Sandra mår. Det är nog mest för att jag tycker det är skönast själv att ringa och förvarna. Så dom vet vart dom ska lägga ribban idag och kan sänka kraven redan från början.

Sandra är fortfarande lite orolig över de förändringar som är i skolan nu. Även om hon fixar det väldigt bra så rör det ju om lite i hennes huvud och det tar ju tid att få bitarna på plats igen. Jag ska nog försöka ringa till skolan under dagen så jag får höra hur hon verkar, för är hon fortfarande skör och trött så skippar vi medicinen idag. Vi har kommit fram till att Sandra fixar det någon enstaka gång, men då måste vi säga så redan från början. För har vi väl startat så måste det slutföras för att inte bli ännu mer fel framöver.

Jaja, nog om det. Nu börjar det kännas höst i luften och jag vill inte att sommaren ska ta slut. Jag längtar så till Marbella. Vi har en andelslägenhet där två veckor i januari och nu var det länge sen vi åkte dit. För ett par år sen hade vi just varit i Thailand, vilket inte bara var semester och härligt, så vi orkade helt enkelt inte åka det året. Förra året var vi på väg, men flygbolaget vi brukar åka med gick i konkurs och det fanns inga andra som passade oss. Vi har ju en del krav när vi flyger och mellanlandningar är inte att tänka på.

Den här gången tror, och hoppas, vi att vi ska komma iväg iaf. Men vi vet inte än om vi flyger eller om vi faktiskt tar bilen istället. Tar vi flyget måste vi ha en assistent med oss om jag överhuvudtaget ska palla. Och att hitta en assistent är inte lätt. Faktum är att vi bara kan tänka oss en person och det är ju lite sårbart. En assistent till Sandra måste ha vissa egenskaper OCH kunna lämna familj, jobb, barn och alltihop hemma i två veckor. Såna personer växer ju inte direkt på träd…

Skulle ju bli glad om vår goa vän kan, men det känns ändå skönt att vi har en annan lösning. Då behöver vi inte ställa in och vår vän behöver inte få dåligt samvete om hon inte vill eller kan. Vi får väl se vad det blir av det hela. Längtar dit gör jag iaf.

Idag blir det nog en prommis nu på morronen å sen behövs här städas! I helgen är vi lediga och det passar ju bra eftersom vi hade vår 10-åriga bröllopsdag igår. Det hade vi totalt glömt bort, men vi har vänner som håller reda på oss, som tur är :) Det blir nog lite extra mys i helgen bara för det… Vi hade först tänkt att åka iväg med husbilen, men det är rätt skönt att bara vara hemma också. Alltid är det nåt som behöver fixas med när man får lite tid över.

Förresten så snorade och nös Sandra lite imorse… Håll tummarna, är ni snälla, att det bara var lite morronsnuva, för nu kan hon få vara frisk ett tag!

Må gott och ha en fin dag!
Kramen!

Sandras utflykt

Bilderna får tala för sig själva :)

Kramen!