Plötsligt
händer det. Som vi har kämpat, ansökt, bytt riktning, ansökt igen, bytt
riktning igen, provat det ena, testat det andra, försökt det tredje och hamnat
på noll varje gång. Så många gånger vi har varit påväg att ge upp precis allt.
Så bara händer det. Någon lyssnar!
En
handläggare som kan erkänna att det inte har gått riktigt rätt till med
anpassningarna tidigare, och som sätter sig in i Sandras behov ordentligt.
Vilket i sin tur är på väg att leda till att hon ska kunna flytta hemifrån. På riktigt.
Snart.
Det
finns en bostad som vi tror är jättebra anpassad efter Sandras svårigheter och utvecklingsmöjligheter. Där hon kan bo utan att bli sjuk, och samtidigt ha
möjlighet att gå framåt i utvecklingen i hennes takt och efter hennes dagsform
och förmåga. Jag blir alldeles gråtig!
Tack
för att vi bor i ett land där det, trots alla nerskärningar och försämringar,
faktiskt är möjligt fortfarande. Ännu ett jättestort steg mot att kunna släppa
taget. Att kunna slappna av och känna att Sandra kommer fortsätta ha det bra
framöver, i sitt egna hem med hjälp av sina trygga assistenter.
Kommuner har väldigt stor makt, men i LSS står det att anpassningarna ska vara varaktiga, och nånstans måste man ju
få känna sig trygg med att det som är bra får förbli bra.
Så
här skriver förbundsjuristen:
”Enligt
7 § 2 st. LSS står det uttryckligen att den enskilde ska tillförsäkras goda
levnadsvillkor genom insatserna och att de ska vara varaktiga. Det innebär dels
ett högt kvalitetskrav på LSS-insatser, dels att så länge man har ett behov som
omfattas av en LSS-insats så ska man kunna förlita sig på att man får ha kvar
insatsen. Tyvärr är detta en princip som är på väg att urholkas, det har under
de senaste åren kommit ett flertal domar som går stick i stäv mot denna viktiga
princip”
Hursomhelst.
Handläggaren tyckte att vi skulle vänta med att köpa champagne tills Sandra
fått sin nyckel. Men, fira kan man ju inte göra för mycket och så här nära
målet har vi aldrig varit. Bara det är ju värt en och annan skål, tycker jag.
Det
var allt för nu, resten tar vi när det kommer.
(Bilderna idag kommer från Sandras lilla mini-semester)
.
2 kommentarer:
Underbart!!!!
Så härligt att läsa,hoppas verkligen det blir så bra det kan bli.
Trevlig helg i förskott
önskar Annette
Skicka en kommentar