måndag 6 februari 2017

Tydliga hjälpmedel

Sandra är helt beroende av oss som jobbar med henne för att få sina behov tillgodosedda. Hon kan inte tala om ifall hon fryser, svettas, är hungrig, behöver gå på toa osv. Bereder inte vi hennes väg rätt, så uppfylls inte hennes grundläggande behov.

Målet vi strävar efter är att hon ska bli så delaktig, och självständig i sitt eget liv som möjligt. Vi vet att hon alltid kommer vara beroende, men med rätt hjälpmedel så kan hon ganska mycket. Många saker som hon inte gör/förstår av sig själv, kan hon göra om vi har gjort tillräckligt bra förarbete.

Hon ber inte om vatten när hon är törstig, men vi kan försöka lära henne att säga till när hon har druckit ur sitt vattenglas.

Jag har länge haft funderingar på hur vi ska kunna hjälpa Sandra med att välja kläder efter väder. Det kommer hon troligtvis aldrig klara, eftersom hon inte förstår kopplingen att t.ex. ta av sig mössan om hon svettas. Men vi kan hjälpa henne en bit på vägen iallafall. Så jag håller på att göra ett slags klädschema, som är under utveckling fortfarande.

Texten är till för oss som ska bereda vägen, bilderna är förstås till för Sandra
Att ha text under bilderna hjälper oss så alla säger lika

Grundtanken jag har är att den som förbereder kläderna innan utgång gör ett schema som passar efter rådande omständigheter, och sen lägger fram rätt kläder i rätt ordning. Så när Sandra ska gå ut har hon ett bildschema och bara dom aktuella kläderna synliga. Förhoppningen är då att hon ska kunna klä sig själv. Hon funkar bäst om hon kan själv, nämligen. Så det gäller att hjälpa henne utan att hon själv märker det...

Pedagogen som vi ska få hjälp av är uppskjuten tills vidare. Så jag klurar på egna lösningar bäst jag kan så länge. Huvudsaken man försöker, och jag brukar kunna hitta rätt tillslut, även om det så klart går fortare när det är nån som kan det där ordentligt.

Det nya dags-schemat fungerar riktigt bra nu. Det som har oroat och hakat upp sig har vi justerat, och det går säkert att utveckla ännu mer, men så länge det fungerar och Sandra är lugn, så är vi nöjda. Målet när vi får ordning på allt som vi inte kan råda över just nu, är att Sandra ska utvecklas, men i nuläget är målet bara att hon ska ha bra dagar och må bra. Och att vi ska överleva.

Må fint.

.

1 kommentar:

Anonym sa...

Hej!
Är nyfiken på om ni känner andra med barn som har liknande funktionshinder som Sandra? Alltså autism plus utvecklingsstörning (är det väl?) Blir man på nåt vis sammankopplade via tex hab så att man kan få stöd av varandra? Undrar hur det funkar i andra familjer där det finns fler barn som behöver uppmärksamhet och kanske föräldrar som inte har den förmågan som du/ni har att arrangera en verksamhet och sätta sig in i det pedagogiska? Tycker att ni gör ett fantastiskt jobb, men det är tråkigt att höra att du inte mår bra:( / Tanja