Ett stort kliv framåt

Jag är så otroligt lättad och glad för ett väldigt snabbt besked från F-kassan angående ansökningen om dubbelbemanning. Det var så akut att det blev beviljat direkt, med omprövning om ett halvår. Så nu hoppas vi att vi kan hitta lämpliga assistenter. Efter en tid med motgångar så blev det ett rejält framsteg på en gång, och inatt har jag t.o.m. sovit, minsann J

Situationen är långt ifrån löst, men nu har vi iallafall förutsättningarna för att få till Sandras dagar så alla snart mår bra igen. Det kan ju gå, med god vilja och mycket planering.

Igår var det en nöjd tjej jag hämtade på korttids, men jättetrött. Och det tog ett bra tag att få henne till bilen, eftersom det var isigt på vägen. Hon blir livrädd att halka och blir stående där hon står. Det hjälpte inte ens att det kom en katt som sprang och gömde sig bakom ett träd när hon skrek, sånt brukar annars vara en bra låsnings-lösare.

Väl hemma hann vi inte så mycket mer än kvällsrutinerna, och Göran fick plocka fram sitt allra bästa tålamod och en massa fantasi-lek, för att ta sig igenom alla procedurer. Men sen somnade nog damen ganska ovaggad, tror jag.

Idag är hon ju ledig och vi behöver nog alla en vilo-dag, känns det som. Sandra ska till korttids redan på söndag den här veckan, eftersom det kommer en julafton snart.

Jag önskar er en fin dag och trevlig helg!

.