Batteriladdning

Igår, när Sandra väl kommit iväg, blev det förstås Spotify här. Jag har saknat musiken under Sandras lediga vecka, så det var skönt för själen J Sen småfixade jag lite, bl.a. gjorde jag klart några bilder som jag hade påbörjat.

Tanken är att Sandra ska kunna använda dom till lite vad som passar sig på dv. Jag försöker hitta lite enkel sysselsättning så dagarna får lite struktur, eftersom kommunen inte tar sitt ansvar när det gäller dv. Sandra fixar inte att ”bara vara” och liksom ”flumma runt” nämligen.

Bilderna har jag ingen plan för, men Sandra gillar att titta på bilder. Så det kan hon ju göra, och kanske prata om dom med sin assistent. Eller rita av dom, inte vet jag. Det går iallafall åt saker som dom kan ta till, och som känns lite nytt för Sandra, annars tröttnar hon ganska fort.

Gårdagen försvann ju i ett nafs, förstås. Det var ju redan eftermiddag när jag väl kom till ro här, och kvällen kom väldigt fort, måste jag säga. Trött är jag fortfarande, och sova är inte precis vad min hjärna tycker jag ska göra innan alla tankar slutat snurra i huvet. Men idag är planen att Spotifya mest hela tiden. Jag laddar liksom batterierna på så vis, så det är helt nödvändigt, faktiskt.

Jag avslutar med att försöka svara på Bellans fråga, om vi kan använda papper och penna för att göra förändringar tydliga för Sandra, med tanke på gårdagens inlägg. När det gäller själva förklaringen igår, om varför hon inte kunde åka till korttids som planerat, så är det på för hög nivå för Sandra. Hon nöjer sig med att det är som det är. Värmen var trasig och det var för kallt, helt enkelt.

Däremot klarar hon inte väntan, och att inte veta hur och när saker ska ske, så den tiden som blev extra här hemma (mellan 8.00 och 13.30) var det vi behövde tydliggöra. Fram till lunch var inga problem med hjälp av skola-filmen, men tiden efter maten behövde jag göra ett seriesamtal på. Det bästa för Sandra är om man kan säga ”Efter maten” eller ”Efter filmen” men när man hamnar mitt emellan två aktiviteter så blir det svårt för henne att greppa det, eftersom hon inte förstår tiden.

Väntan blev ändå lång för henne, och eftersom vi var helt oförberedda så hade vi ingen jättebra plan för dagen. Dessutom var Sandra skör ändå, så hon hade nog inte klarat att åka iväg sen, om vi hade haft för mycket aktiviteter under dagen. Men lite bättre struktur hade förstås inte skadat. Det gick hyfsat bra iallafall, och det får man nog vara nöjd med.

Jag önskar er en fin dag!

.