måndag 17 november 2014

Om tydlighet, omslag och omvårdnad

Det händer ganska ofta att jag kommer på olika lösningar genom att skriva om problemet i bloggen. Eller, det behöver inte vara problem, men det blir ofta såna aha-upplevelser om olika situationer. Som gårdagens inlägg…

Det slog mig igår, när jag läste igenom blogginlägget, att vi kanske har varit för otydliga när det är saker utöver den vanliga vardagen som ska hända. Det kanske inte alls är Sandras förväntningar som hinner bli för stora?! Det är kanske oro över hur vi ska göra?...

”Idag” går bra, med ett detaljerat schema. ”Imorgon” går också bra, med den viktigaste informationen och inte alla detaljer. ”Två veckor” funkar med återkommande aktiviteter, sånt som är varannan vecka. Jag vet inte om Sandra har så mycket koll på ”nästa vecka” men det oroar inte iallafall.


Enstaka händelser har vi aldrig på schemat förrän tidigast samma morgon. Det beror på vad det är och hur Sandra mår. Är det något hon vet ska komma, kan vi behöva sätta upp vilken dag det blir på 4-veckors-schemat. Men lugnast är det om vi inte säger nånting förrän det är dags, och att då ta fram ett seriesamtal, så som vi gjorde igår.

Vi är väldigt tydliga redan, men det kanske inte räcker?! Det där får jag fundera vidare på, faktiskt.

Helgen har iallafall funkat bra. Skörheten märks vid minsta krav, men däremellan har humöret mest varit på topp. Hon är lite ostadig och blir orolig ibland när hon ska förflytta sig. Det är svårt att avgöra vad det beror på, men hon verkar faktiskt ha problem med vänster ben. Ner för trappor sätter hon sig ibland och verkar inte riktigt kunna styra över benet. Hon är ordentligt undersökt, så jag vet inte riktigt vad det kan bero på, och hon kan ju inte förklara heller.

Nåja, annars var det, som sagt, en bra helg och vi har t.o.m. kunnat göra lite utöver vardagens rutiner. Bastun i lördags, och igår kunde Göran och Sandra gå ut och kratta löv. Utan låsningar eller utbrott J


I övrigt har det varit mycket ”klippa kataloger” (och en bok, faktiskt… men det var ju inte riktigt meningen) och film. Sandra längtar efter ”skola-filmen” som hon vet är ”på lagning” (nio VHS-filmer är inlämnade för att få över till DVD) och i samband med det saknar hon ju skolan också, förstås.

Jag-gillar-inte-skolan-slut-det-är-jobbigt-sluta-skolan-skittråkigt! ♥

Jag har börjat lite smått att göra nya fodral till filmerna. Det är ju ett pyssel, så jag gör lite då och då när det blir lite tid över här och där.


Men nu kommer jag inte så mycket längre, för jag måste veta vad varje film börjar med, och vad Sandra kallar den innan jag kan göra ett omslag. Den allra första filmen på Sandra, från när hon var nyfödd, kallar hon för ”Kyrkan” Men sen har vi ju några till, både fortsättningar på Sandras uppväxt och några filmer från den första skolan, som Sandra har döpt efter lärarnas namn. Så det blir till att leta foton bland skolfotona, kanske J

Hursomhelst kommer damen bli glad när filmerna är klara, och vi kan hämta dom om ett par veckor, eller nåt.

Idag är det måndag igen, och korttids igen, men inga möten! Så det blir lite ”komma ifatt oss” som måste prioriteras nu. Handling, städning, rensa kom-ihåg-lappar, några ärenden, lite sy-jobb, foto-pyssel och en del förberedelser inför lite projekt som är i görningen, men som jag inte kan skriva mer om här.

Sen det viktigaste:
VAM ß VårdAvMig och EGO ßEgenGodOmvårdnad.

Ta hand om dig du med!



.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Visst är det häftigt när man får de där a-ha-upplevelserna när man sitter och skriver eller läser vad nån annan skrivit ibland.
Många gånger har man ju egentligen svaret mitt framför näsan men har ändå inte sett det.
Hoppas att du inte har allt för mycket att stå i idag så du hinner spotifya och kaffa loss lite också.
Kramar om <3

Annelie L sa...

Önskar dig massor av VAM tid och EGO tid, det är sånt man ska unna sig mycket av om man har möjlighet.
Kram finaste Nina ❤️ Saknar dig ❤️

Anonym sa...

För Hanna är det så att hon vill/behöver veta vad som ska hända innan så det är bäst att sätta upp det mesta på schemat.
Det händer numera att hon själv sätter upp saker på schemat,det är oftast nåt hon väntar på men kan också vara nåt hon hört pratas om (senast var det blodprov).
Det bästa med sånt som sitter på schemat är att vi kan säga 'titta på schemat' när hon undrar om något.
För Hanna är det också så att när något särskilt är på gång vill hon även ha ett litet schema som hon har bredvid/med sig,då räcker inte det stora schemat.Jag tolkar det som att det mindre blir tydligare på nåt vis.
Därför gjorde jag så med hennes matschema,först hela veckan och senare gjorde jag 'dagscheman' och det gillade hon direkt så det visade mig att det var bra.
Hon använder dagschemat och är noga med att fylla på vad hon ska äta nästa dag.
Ha det gott,passa på att vila upp er!
Annette

Emelie sa...

När jag jobbade som mattelärare för en herrejösses massa år sedan, så fick eleverna "skriva" matematik. Att reflektera med skrivna ord över sina kunskaper ger en djupare slags insikt än om man bara tänker i huvudet, skriver siffror eller talar.

Så din aha-upplevelse är en erkänd pedagogisk metod :)

Kram <3