tisdag 26 juli 2011

Flopp

Igår tyckte jag bra synd om Sandra…

I vanlig ordning så hade vi inte berättat om utflykten till safariparken på Kolmården som vi skulle göra, utan hon fick veta det först efter frukosten. Gissa en som blev strålande glad! Hon sken som solen hela vägen till Norrköping och jag gick till kassorna för att fixa med biljetterna. Jag tyckte ju att det var lite omständligt att behöva in till kassorna när safariparken ligger på ett annat ställe, men iaf.

Precis när jag kom fram, och det var faktiskt inte särskilt lång kö, så började en tyst minut för Norges alla offer. Det kändes vemodigt och sorgligt, men lite fint ändå på nåt sätt, att hela Sverige stannade upp i en minut.


Nåja, sen var det min tur och då får jag veta att dom har gjort om i safariparken och det enda sättet nu är att åka linbana genom det.

Meh!

Hade vi nu haft en vanlig unge så hade hon ju fixat det jättebra, då hade det inte varit några som helst problem att knata igenom ingången till djurparken med dom köer som fanns där, sen upp och köa vid linbanorna och sen knöla in sig i en sån och liksom bara kunna sitta där tills färden var slut vad man än tyckte om det…

Ja, ni fattar va?!! Det var ju bara att vända och ta smällen när Sandra fick reda på att hennes plan hon hade lagt upp liksom bara sprack.

För det är ju just det, att planen ändras, som Sandra inte fixar. Visst blev hon, och vi, besvikna och ledsna över utebliven safariutflykt, men det blir man ju och det går ju över. Det är inte det som är det svåra när vi är ute och far. Planändringar får bara inte hända, oavsett om det är ett tandläkarbesök eller en jordenruntresa. Det spelar ingen roll, ändringen är precis lika svår och jobbig för det.


Ja, så klart blev det ju ett fasligt liv och rejält utbrott med flygande sandaler och illtjut. Och publik, förstås… Nu känns ju såna utbrott alltid längre än dom är, men vi stod säkert där i en halvtimma innan vi fick in Sandra i bilen och kunde åka därifrån.

Utbrottet fortsatte ju ett tag till, men sen lugnade hon sig och vi åkte till närmsta affär där Göran gick in och handlade lite smått och gott som tröst. Gosedjur, ett linne och lite godis slank visst ner i påsen. Det blev lite tårar och ”Varför blev det inga djur” några gånger till på vägen, men stressen över förändringen la sig iaf.

Väl hemma satte Sandra på sig sitt nya linne och då var hon glad och nöjd igen, pjhu!

Det tristaste i det hela är ju att Sandras redan lilla värld blev ännu mindre. Det är inte så mycket som är anpassat ute i samhället när man inte klarar av trängsel och folksamlingar :(


Inte nog med det då, förstås. När vi åkte hem så tyckte Göran att det fattades luft i ena däcket, och jahadå, det är punka! En bagatell, egentligen, men man blir lite trött ibland. Batterierna laddas ur lite fortare när det blir såna dagar. Gamla batterier håller inte så länge, numer ;)

Nåja, ett trasigt däck går ju att laga, så det ska Göran åka och fixa idag. Jag hoppas på badvänligt väder så vi kan roa oss i poolen undertiden. I eftermiddag ska jag till frissan och på vägen dit slinker jag in på apoteket och skaffar avmaskning till Sune, som verkar må bättre nu.


Ha en fin dag, ni som kikar in här trots sommar och semestertider..

♥ Kram ♥

11 kommentarer:

Suzan sa...

jättefina bilder!

Mamma Z sa...

Men åh nej..sånt där tar man bara förgivet att det skall vara som förrut..att kunna åka bil igenom allt..så har det ju alltid varit..och när planen inte blir som tänkt..hua..ja då vill man gärna gömma sig..

Jag försöker alltid kolla upp mot internet, ibland händer det att jag ringer dit vi skall bara för att dubbelkolla..men så missar man något så lite så.. Nu var Sam värre när han var mindre med det här och innan vi lärde oss..

Det ni skulle kunna göra så att Sanda iaf får se djuren är att åka då det är slutet eller början av sesongen, då det är lite folk. Vet vi var i kolmorden ett år då det i princip var vi, några skolresor och pro:are och rätt folktomt.. tror de öppnade på helgen så åkte vi ner på typ tisdagen och då finns det ju inga turister såsom på sommaren..
Jag har ringt ibland och frågat dit vi skall, när det är som minst med folk, vilken tidpunkt och typ av dag..och förklarat varför..
en annan gång for vi till Naturhistoriska i Stockholm en dag då killarna hade lovdag typ en tordsdag mitt i veckan i september och då kan jag skriva under på att vi nästan var helt själva på museumet..så hoppas ni får till det iaf med utflykten..

stor KRAM

Annelie L sa...

Jag förstår inte riktigt varför de måste ändra på något som är så bra. Det var ju liksom det som var det lilla extra, att få åka i sin egen bil bland alla dessa vilda djur.
Skönt att utbrottet gick över, även om det var tillräckligt jobbigt då det höll på, både för er och Sandra.
Du har nog rätt i att ju äldre batterierna är, desto kortare håller laddningen...så det gäller att man kan ladda dom ofta.
Kram till dig, hoppas din dag blir fin.
Kram Annelie

Tina sa...

Blir lite ledsen att jag inte han förvarna er, men det gick mig förbi tyvärr. Läst om förändringarna och kände att då blir det inget mer safari för oss.
Det tar på krafterna som sagt, lider med er.Önskar jag hade hängt med så kanske ni sluppit en tuff dag. Nåväl, ha det så gott det går. Kram Tina

Anna sa...

usch stackare. Men skulle det inte funka om man förberedda sandra med ett bild schema och visade på linbannan och visade precis hur dagen skulle vara? Och att man tar med en bild på kö?

Hoppas att ni kan komma iväg på något annat kul med Sandra

Anonym sa...

Fast jag tycker de gjort det bättre för djuren, safarin är bättre nu, det är köerna som är hemska. Och det går ju att lösa genom att låta dem med behov gå före i kön.
Jag lyckades få mitt sällskap att få gå i förbokatköingången till Delfinshowen. Så det går tydligen att påverka till det positiva också. Sen tog dottern min helt slut i safarikön :(

Maritha sa...

Vad tråkigt det lät med linbana, jag vill ju dit men ta mig god tid att fota :-((
Undrar om de förstår vilket problem det blir för den ovanliga men ovanligt fina Sandra när de ändrat så!

Tur att det gick över ganska snart iallafall.

Hoppas du fick en skön stund hos frissan :-))

Gokramen Maritha

Bellan sa...

Usch, vad tråkigt med den där ändringen för er! Synd att du inte fått veta det innan så ni kunnat planera annorlunda.
Det där med köer brukar jag försöka fixa genom att be om att få smita före pga diagnoser. Förklarar man så brukar det ordna sig. Men så klart, det kan ju bli jobbigt om det är många köer samma dag som man måste göra så med.

Punkan var förstås lite onödig en sån dag som ni ändå hade.
Kramar om dig!
//Bellan

Bellan sa...

Glömde ju.... vilka fina bilder du tagit, riktigt tjusiga!!
Kram igen!

Åsa sa...

Åh, stackars er! Man känner sig så otroligt utlämnad och sårbar när man ska tackla ett utbrott inför publik.
Hur man än försöker förbereda inför utflykter kan man ju inte förutse allt. Det är ju en påfrestning bara med alla människor, intryck, ljud och väntan i köer och när allt sedan inte blev som hon tänkt sig så rann det nog över för Sandra. Jag förstår henne.
Förstår det där med att världen krymper ytterligare. Ge inte upp! När ni hämtat krafterna kommer ni nog på nya bättre utflyktsmål och allt känns lite bättre igen.
Kram till er alla!

Anonym sa...

Jaa du Nina! Vad är väl en bal på slottet?
Det är inte lätt att hålla sig uppdaterad över allt som förändras, men alltså varför har de stängt av hela Safariparken? Jag hade inteheller fattat att det var så de gjort. Jag trodde nog att man kunde välja att åka linbana ELLER Safari som vanligt. Trist när världen runt Sandra blir mindre. Och utbrott med publik känns milslånga det håller jag med om, usch...inte kul alls..
Kram//Lena