Tröttheten visade sig på sin
sämsta sida igår morse. Det var en grinig och ”utbrottig” tjej som klev ur
sängen och på den vägen fortsatte det mest hela dagen. Det var ett tag sen vi
hade en sån skör dag även om vissa dagar är lite skörare än andra.
Men hennes utbrott är ganska
lindriga ändå, det finns dom som har det jobbigare, både för egen del och för
omgivningen. När Sandra utbrottar så blir det mest öronen man får försöka
skydda, för hon kan skrika den tjejen ;) Hon slåss inte och kastar inte saker,
för det mesta iaf. Det värsta hon gör, oftast, är att slå sig med handflatan i
huvudet. Så länge hon inte knyter handen så känns det inte som att det händer
nåt allvarligt iaf.
När hon var liten bet hon sig
själv på ovansidan av handen, men det har hon tackochlov slutat med. Håller hon i
nåt när utbrottet kommer, så visst flyger det iväg, men inte värre än
att vi bara behöver plocka upp lite isf. Så vi har oftast ”bara” att vänta ut
utbrotten. Lämna henne ifred och vänta tills det blåser över och vi kan bli
vänner igen.
Men man blir ju trött och snurrig
av en massa låsningar, gnäll och skrik förstås. Och näsblod. Så det är ju jobbigt ändå, på
sitt sätt, men jag är tacksam över att det inte är värre. Och inte särskilt
ofta heller, för den delen. Blir det utbrottigt så beror det ju på nåt och är
hennes sätt att tala om att hon inte är riktigt okay av nån anledning. Nåt som
oroar, sjukdom, trötthet eller för höga krav.
Nåja, vi hade ju jämt å göra med
att försöka hålla utbrotten på avstånd, och lyckades väl ganska bra. Men skört
och gnälligt var det hela dagen så det blev så kravlösa aktiviteter vi kunde,
för att hålla damen lugn.
På förmiddagen var det lagom med
en film. Hon orkade inte ens klippa i kataloger! Jag tror aldrig att det har
hänt förut? Annars är det ju just det hon tar till när hon behöver lugn och ro,
om hon inte är så trött att hon ligger och vilar.
När hon hörde att jag började
plocka fram potatisen så ville hon skrapa den, och jag hade väl hellre gjort
det själv en sån skör dag, men samtidigt är det inga större krav på den
aktiviteten så hon fick hållas, och det gick bra.
Men sen tog orken slut alldeles.
Nån mat fick hon inte i sig och utbrotten avlöste varandra. Tillslut övertalade
Göran henne att lägga sig en stund om han lovade att ligga bredvid. Dom somnade
båda två! Men när damen vaknade var hon sjuk.
Jaha, sen kissade Sune på
golvet!??? Alltså det har aldrig hänt så vi undrar ju om det är nån sjuka det
beror på, för han har varit lite trött ett par dagar. När det hände så var
Göran precis nere i källaren och rengjorde lådan, men han har aldrig någonsin
kissat på golvet även om han har varit väldigt nödig, så vi tror inte att det
var därför.
Nåja, det återstår att se. Verkar
han inte må bra så får vi väl åka in med honom, men han äter och dricker som
han brukar, och senare på kvällen verkade han lite piggare igen, så vi hoppas
att det bara var en släng av sinnesförvirring eller nåt.
Sandra kräktes en del igår kväll,
men det lugnade sig sen så vi har sovit ganska bra och jag hoppas att damen
sover ett tag till. Hur dagen blir lär vi ju märka. Om det var trötthet efter
korttidsveckan som orsakade den här sjukan så lär hon snart må bättre. Vi får
ta det som det kommer, helt enkelt. Ha nu en skön helg!
♥ Kram ♥