Trevlig helg!

Jag har inte så mycket att komma med idag. Det var en ganska vanlig fredag igår och hände inget särskilt av intresse.

Vi tog en liten prommis med kameran, men jag blev inte vidare nöjd med nåt av fotona. Den här stolta herren blev förevigad iallafall. Han sprang sen glatt efter oss och ville ha mer uppmärksamhet.

En bit bort stod hans familj och ropade på honom, men dom var lite skyggare, så dom hade jag behövt ett teleobjektiv till. Han lyssnade iaf tillslut på dom, och vände om.

Sen blev jag lite (läs ganska mycket) irriterad när kameran inte ville fokusera och verkade totalpaj. Jag laddade batteriet och läste instruktionsboken utan att bli nåt klokare alls och tänkte att det är väl bara å lämna in den då, morr!

Men då kom jag på att jag hade Close up-filtret på… Nåja, är man lär sig nåt hela tiden!

Tusensköna

Sandra var lite trött och skör när hon kom hem och när det var dags för toa och bad så låste det sig. Vi har nämligen gjort en förändring som hon inte har fått in i rutinerna riktigt än. Så det blev lite fel för henne, med utbrott och svordomar ett tag innan livet fortsatte.

Men kvällen gick bra utan några fler utbrott. Idag vill Sandra gå ut och pyssla, så det gör vi väl förstås. Sen är det ju lördag med allt vad det innebär och vips så har dagen gått. Det brukar inte bli så mycket tid över mellan rutiner och godis på lördagar.

Det låter väl som om vi äter massa godis hela dagen, men våra dagar är så uppstyrda av rutiner som löser av varandra enligt schema, så det finns inte så mycket plats för annat. Det räcker med en godispåse efter maten och chipsmys på kvällen för att dagen ska bli full.

Ha nu en riktigt skön dag, vad ni än pysslar med!

♥ Kram ♥

Jobbjakt och fotoskoj

Nu har iaf oron släppt helt, även om vi fortfarande inte vet orsaken säkert. Men man kan ju inte gå omkring och oroa sig över saker man inte vet. Sandra verkar må bra igen och är sig lik, vilket är det viktigaste. Lite yr kan hon ju lätt bli när hon behöver mer vatten, och igår kväll verkade det lite så. Men inte ens i närheten av det vi upplevde i helgen så nån oro kände jag inte, men man är ju lite mer på sin vakt.

Så är det ju så med Sandra också, att hon kommer ihåg saker, och kan bli påmind i vissa situationer. Därför är det extra svårt att veta vad som är vad. Om hon kom ihåg hur hon hade mått i helgen, i duschen, t.ex. och det var därför hon började prata om att inte ramla igår igen, när jag tvättade håret på henne…

Nåja. Göran var ju till läkaren igår, men tyckte väl inte att han fick nån vidare hjälp alls, faktiskt. Han ska iallafall tillbaks igen inom en vecka ungefär och få nåt slags stöd som läkaren påstod skulle hjälpa. Skrapa bort inflammation gör dom inte igen och hjälper inte stödet så blir det väl knäprotes då, antar jag, även om just den här läkaren inte tyckte att Göran hade så värst ont... Bara att gilla läget och stå ut ett tag till alltså.

Men det går ju inte i längden det här, utan nu skulle det sitta fint med ett jobb till åt mig, tycker jag. Ja, iaf så skulle en lön sitta väldigt fint ;) Närå, jag skulle nog trivas med ett jobb utanför hemmet. Faktiskt att jag kan sakna det ibland. Den sociala biten, och att komma hemifrån och få lite omväxling. Jag tror det ger energi, i lagom dos.

Men jag måste orka hemma och det får inte gå ut över Sandra. Eftersom det inte är total kris än så hoppas man ju hitta nåt som passar vår familj. Blir det kris så får man ju leta intensivare och inte ha några egna krav, men där är vi inte än.

Igår fick jag för mig att jag ville ha en fotosida på fb, som ni kommer till om ni klickar på bilden i högermarginalen, och jag fick lite hjälp av finaste Lena, tack vännen! Och ja, jag tycker absolut att du ska kosta på dig ett Close up-filter, det till min kamera kostade 99:- och jag gissar att du har samma storlek på din. Mitt heter Close up + 10 och jag tror att det är det som förstorar mest.

Bellan undrar vad den svarta grejen jag fotade HÄR är för nåt, och så här ser den ut i sin helhet.

Bellan undrar också lite över skärpan när man fotar med filtret, men jag har inte ställt in den manuellt än. Jag har inte ens tänkt på det, men ska så klart testa :) Det blir ganska många foton tagna och dom flesta slängs ju, så det är bara några få jag tycker att jag lyckas med.

Det var allt för idag. Jag har sprungit mellan Sandra och datorn här så jag ber om ursäkt för eventuella upprepningar eller konstiga meningar… Jag har inte hunnit gå igenom inlägget idag. Sandra är skör och grinig men jag hoppas att det bara är lite vanlig trötthet så här på fredagen.

Må så gott, ni som kikat in hos mig!

♥ Kram ♥

Oro och lättnad

Igår var en jobbig dag.

Det var som om allt landade på nåt sätt. Annars kan man ju tro att man bara skulle känna sig lycklig när oron släppte. Så var det inte alls. Det var jobbigare än i helgen, faktiskt. Märkligt..

Fast egentligen kanske inte så konstigt då? För i helgen hade jag ju inte tid att tänka så mycket. Det var först nu, efteråt, som tankarna kom.

Dessutom längtade jag jättemycket efter Sandra och ville bara hålla om henne. Nu kan man ju inte riktigt krama om henne så där spontant som jag kände att jag ville, men jag längtade så efter att få se henne må bra.

För i måndags när hon åkte hade hon inte riktigt återhämtat sig och det var ju på vippen att hon fick vara ledig. Men det bästa sättet för henne att återhämta sig är ju att återgå till det normala så fort som möjligt, för det är i det hon hämtar kraft och energi. Att vara hemma och ”vila upp sig” har oftast motsatt effekt på henne som lätt blir stressad när det inte är som det brukar runt henne.

Nåja, hon kom ju hem tillslut iaf, och så vidare värst pigg och kramig var hon ju inte, precis. Väldigt skör och trött, snarare. Men det var ju inte så konstigt.

Tyvärr var inte kontaktboken med hem. Den ligger i stort sett alltid i väskan, men just igår hade den blivit glömd i skolan, vilket ju var typiskt eftersom vi undrade extra mycket hur dagarna i skolan och på korttids hade gått.

Men nu var det ju ingen katastrof på nåt sätt, utan bara att ringa till skolan så fick vi veta vad det stod i boken, och att allt hade funkat bra :)

Och när damen hade varvat ner en stund med att riva papper så var hon, kanske inte jättepigg, men glad iaf. Vi kände igen henne och hon visade inga tecken på yrsel eller konstig känsla i kroppen, som hon hade i helgen. Då släppte det och jag kände mig glad och lättad igen.

Sune råkade bli instängd i Sandras rum på eftermiddagen, till hans stora lycka. Där finns nämligen en hel korg med delikatesser…

Så en liten grodas före detta armar hamnade i en belåten kattmage, kan man säga.

Nattmia tipsade mig häromdagen om att minska ner fotona innan dom publiceras, för att spara utrymme på bloggen. Tack så mycket för tipset! Så det gör jag från nu och hoppas att det ännu finns plats kvar för fler bilder, för annars blir det ju jättetrist. Vi får väl se hur länge det funkar, jag har ju laddat in en del foton vid det här laget…

Lenaeff undrar vad jag tycker om close up filtret… Jag älskar det! :) Fast allra helst vill jag ha ett macro-objektiv som klarar riktigt, riktigt nära, typ ansiktet på en nyckelpiga… Men prisskillnaden gör det inte riktigt värt det när man bara är amatör, hur kul det än är.

Nu önskar jag er en fin torsdag! Här är det inga planer mer än Görans läkarbesök. Slappa och smågreja blir det väl, antar jag. Kanske en fotorunda om vädret är skönt.

♥ Kram ♥

Längtar

Det första jag gjorde igår morse var att ringa korttids och höra hur det hade gått och hur Sandra mådde. Allt var bara bra och det var skönt att höra. Sen blev det en mer avslappnad ledighet efter det, även om man fortfarande har helgen i färskt minne. Oron har släppt nu och även fast vi inte är säkra så lutar det åt den där pollenmedicinen. Nu längtar man ju extra mycket efter henne...

Göran väntar ju på att få en tid till ortopeden med sitt knä, och dom sa att han skulle ringa om det blev värre, och det har det ju blivit. Han är inte den som klagar, eller ber om hjälp, i första taget, men igår ringde han så nu har han fått en snabbare tid, redan som imorgon. Bra! Hoppas det blir operation skapligt snabbt också, så han slipper gå med den där värken alltför länge. Bra blir han ju aldrig, men iaf så pass att han står ut…

När han hade ringt åkte han iväg för att handla, och hade det inte varit lite osäkert med Sandras mående så hade jag följt med, men vi visste inte ifall hon skulle orka med korttids en natt till. Jag var ju tvungen att vara i närheten om damen skulle behöva komma hem.

Patricia undrar vart jag köpte close up-filtret, och det beställde jag HÄR, glöm inte att kolla måttet bara :)

Idag har jag en massa pyssel att pyssla med. Telefonsamtal, förberedelser och lite annat smått och gott som är bra att hinna innan Sandra kommer hem.

Ni får ha det så fint ni kan!
Kika förresten i hos Lena hon behöver lite uppmuntran idag!

♥ Kram ♥

Faran över?

Sandra var ju pigg när hon vaknade igår, och helt inställd på att åka till skolan och korttids. Så vi körde på som vilken vanlig måndag som helst. Fast jag meddelade alla berörda om läget, och sa att korttids blir det inte fråga om ifall Sandra visar minsta tecken på yrsel eller trötthet. Sen hade jag mobilen runt halsen och var beredd att åka och hämta hem henne närsomhelst.

Det är ju så att eftersom hon inte kan svara på hur hon mår, så är det bästa sättet att ta reda på det genom att låta henne leva på som vanligt så vi kan läsa av henne ordentligt istället. Alla fick information om vad dom skulle hålla koll på så vi kan se hur det står till med damen.

Göran och jag tog en prommis, och fick äntligen tillfälle att prata igenom det som hänt. Ju mer vi pratade, vred och vände, desto mer kändes det som att pollentabletterna kan vara en orsak. Och det vore ju så himlans skönt, för det innebär ju inga allvarliga sjukdomar eller konstigheter i huvudet.

Nu har ju Sandra ätit dom här tabletterna varje vår/försommar i flera år, utan att reagera nånting alls, så därför kopplade vi inte ihop det först. Men när man läser om biverkningarna så stämmer det väldigt bra överens med Sandras mående i helgen.

Och när vi tänkte tillbaks på hennes förkylning hon hade i början av månaden, med yrsel och en liknande attack som nu i helgen, fast lindrigare, så var det ju när vi nyligen hade börjat med tabletterna. Sen tog hon inga tabletter då hon var sjuk, vilket skulle kunna förklara att yrseln försvann för att sen komma tillbaks igen.

Den sista tabletten hon fick nu, var i lördags morse och när vi kom hem från sjukhuset så läste jag om biverkningarna i bipacksedeln igen, och sen ville jag inte ge henne nån mer tablett. Efter det har hon ju sakta blivit bättre och bättre, verkar det som. Så… ja, det kan vara den tabletten, faktiskt. Vi hoppas ju på det, förstås! Sen får vi lösa allergin på nåt sätt om det blir nödvändigt Det känns inte som nåt problem i sammanhanget.

Ingen ringde från skolan, men vi fick ett mms från läraren med en bild på en glad och nöjd tjej som mådde bra.



Hemma hos läraren och städar bort påsken

Sen gick luften ur mig totalt och jag tvärsomnade, mitt på blanka dagen!

Sandra åkte till korttids efter skolan, vilket vi inte alls hade räknat med. Det är ju skönt att ingen har ringt än och vi får väl se om det blir korttids en natt till, eller om hon behöver komma hem. Det viktigaste är ju att hon mår bra, och vi känner ju att vi kan lita på att dom ringer om det behövs.

Men nu får det vara färdigtjatat om det där för ett tag! Patricia undrar vad det är för ett filter jag har beställt, och du har nog redan listat ut det med tanke på bilderna på fb, men det är kanske nån mer som undrar så jag svarar ändå ;)

Det är ett close up-filter och det kom igår. Som ni redan har sett så var jag ju tvungen att testa det genast. Man kan alltså fota väldigt nära med ett sånt, och det tycker jag är jätteskoj.

Maria undrar om vi har planerat sommaren nåt. Ja, på sätt och vis. Alltså, lite idéer och små planer har vi i huvudet, men hur det blir vet vi förstås inte. Det beror på humör, mående och väder, helt enkelt. Sandra ska gå på korttids/fritids ungefär varannan vecka och sen vara ledig resten, är det tänkt.

Vi tror att det blir bra så, för då får hon ledigheten lite utspridd och orkar med den bättre, och vi får ladda våra batterier med jämna mellanrum.

Ha nu en fin tisdag!

♥ Kram ♥

Lite om sjukhusbesöket

Nattmia undrar hur det gick att åka ambulans och ligga på sjukhus med Sandra. Vanligtvis tycker hon ju att allt är spännande, även om nya situationer stressar också, förstås. Nu var hon ju ganska dålig när vi åkte in, så hon orkade inte tycka att det var så vidare spännande. Hon var mest orolig över att hon inte mådde bra, och rädd för att ramla.

Hon fick två ordentliga attacker av yrsel och ”konstigt beteende” från det att vi åkt hemifrån. Ett i ambulansen och ett när vi väntade på läkaren i undersökningsrummet. Då fick jag inte mycket kontakt med henne alls utan hon bara skrek att hon inte skulle ramla och att jag skulle hålla i henne samtidigt som hon inte kunde kontrollera sina armar och ben.

Själva ambulansfärden var jobbig eftersom det verkade snurra mer för henne när hon åkte och hon tyckte det var otäckt att sitta på båren. På sjukhuset var hon jätteduktig och lät sig undersökas i den mån hon förstod.

Det var ju tur att man var med som tolk… För jag kan ju iaf läsa av henne lite bättre och vet oftast vad hon menar när hon svarar på frågor. Jag ser ju när hon inte förstår och så. Sen vet jag hennes begränsningar och rädslor. Det blev väldigt tydligt när hon skulle göra EKG. Hade jag inte varit där så hade det gått åt skogen…

Sandra tycker inte om att ligga på rygg, och särskilt inte nu när hon är yr. Nu vill hon helst inte ligga ner alls. Men när dom skulle göra EKG så ville dom att hon låg på rygg. När hon protesterade så trodde sköterskan att hon var rädd för sladdarna och dom blå tejperna som skulle klistras på kroppen så hon började pedagogiskt visa att dom inte var farliga medan Sandra upprepade att hon inte ville ligga ner.

Så jag sa att hon inte bryr sig om den där tejpen men kan hon få sitta upp så går det säkert bra. Sköterskan sa att det inte gick, men insåg att alternativet inte heller skulle gå… Sandra vägrade ju ligga. Så dom bestämde sig för att prova sittandes.

Så när Sandra satt på sängkanten med alla sladdar kopplade på sig så ser jag sköterskan ta tag runt Sandra för att lägga henne ner….. Alltså…. Jag reagerade blixtsnabbt och det var tur annars hade vi fått gå därifrån utan att få nåt EKG gjort, kan jag säga!

Jag har ju hela tiden i bakhuvudet att folk som inte känner Sandra, inte heller kan veta sånt här, men jag blir ändå irriterad när jag tycker att jag har förklarat. Dessutom tyckte jag att Sandra var tydlig och man kör bara inte över nån på det viset! Det hade nästan varit rätt åt sköterskan att hon hade fått misslyckas rejält, men nu var det ju Sandras undersökning som var viktig att få gjord, och att hon inte skulle bli mer stressad och orolig än hon redan var.

Jag hann iaf hejda henne innan Sandra uppfattade vad som höll på att hända. Tack för det! Sköterskan blev lite förnärmad och sa att det inte går att göra det sittandes, men då blev nog även den andra sköterskan irriterad och sa att det måste ju vara bättre sittandes än inte alls. Och vet ni vad, det gick kanon! Svaret har vi inte fått än, men själva testet blev bra och tydligt enligt apparaten. Ha!

Men förutom det där så var personalen jätteduktiga på att ta Sandra på rätt sätt så dom flesta undersökningarna och proverna gick jättebra. För att inte tala om Sandra! Hur duktig som helst! ♥

Hon var yr igår men fick inga fler såna där otäcka attacker, natten har varit lugn men hon får ju vara hemma idag så vi får se hur hon mår i lugn och ro. Hon längtar förstås till skolan men det skulle inte kännas bra att skicka iväg henne efter den här helgen.

Tack för all omtanke och alla kramar vi har fått både här och där, det värmer, ska ni veta :)
Hoppas ni har det fint!
(Maria och Patricia, jag svarar på era frågor i nästa inlägg)

♥ Kram ♥

Ambulansfärd

Jag tänkte att ni kanske undrar vart jag har tagit vägen... Sandra blev dålig igår, och vi blev ganska oroliga för hon var både yr och okontaktbar vissa perioder. Ben och armar lydde inte och hon skrek "Håll i mig" trots att jag höll om henne och försökte få henne lugn.

Det slutade med att jag ringde 112 och vi har tillbringat natten på sjukhuset för observation. Jag vet inte så mycket i nuläget, men vi har iaf väskan packad. För bra är hon inte, och fick hon en ny sån attack skulle vi tillbaks på vidare koll.

Dom har tagit blod och kollat Borrelia och lite annat, samt tagit EKG så här långt. Dom svaren som var klara såg bra ut och resten väntar vi svar på i slutet av veckan. Det som ska göras om det inte går över av sig själv är ryggmärgsprov och magnetröntgen, men eftersom hon måste göra det under narkos så vill dom avvakta och inte utsätta henne för en massa i onödan, vilket känns bra.

Nu har hon varit vaken hela natten och jag hoppas att hon snart somnar i soffan, men hon är orolig och blir rädd när hon lägger sig, så tillslut somnar hon väl sittandes...

Det var lite om läget och varför det inte blev nåt inlägg här imorse. Hoppas ni hade en mysigare Valborg än oss och var rädda om er! Jag återkommer när jag har tid...

♥ Kram ♥