-Dygnet-runt-jobb
och isolering i flera år (som vanligt folk får känna på nu).
-Inga
verksamheter funkar och ingen fattar behoven. Sandras liv hänger på två
personer, Göran och mig.
-LSS-handläggaren
”vet inget” och hänvisar till ny handläggare.
-Ny
handläggare går i pension (innan vi hinner ses) och hänvisar till förra
handläggaren, som inget vet.
-Nytt
assistansbolag som gett en gnagande magkänsla, men som vi hoppas inte stämmer.
Det var det
gamla vanliga. Bekymmer som skulle vara nog för vemsomhelst, men som vi är vana
att hantera. Kämpigt, men inget som sänker oss helt.
Sen klimatet
i samhället och på sociala medier.
Rasister och
SD med en svans som har en vidrig människosyn (förutom en dag om året då man
skryter med att rocka sockor i sociala medier). Ett växande hat som gör att man
bara baxnar. S.k. ”Sverigevänner” som gör allt för att skapa misstro och svansen
håller med om allt. Dom som försöker diskutera och ser saker på ett annat sätt blockeras
från sekten. Så otäckt att det håller mig vaken om nätterna.
Sen klimatkrisen
som alltför många inte tar på allvar, särskilt inte SD-svansen.
Sen Corona.
Jag orkar
inte mer.
.
1 kommentar:
Delar din känsla men på något vis går dagarna utan att man egentligen orkar. Och det är målet just nu, oorka sig igenom en dag till och så en till...
Kram syrran <3
Skicka en kommentar