Efter
mitt raka svar till handläggaren där jag förklarade orsak och verkan ordentligt,
och efter stort stöd från våra vänner på kommunens fb-sida (innerligt tacksam) så ändrade han sig
faktiskt och gick med på att vi först har ett möte där vi pratar igenom allt
ordentligt för att sen eventuellt anpassa en träff med Sandra. Men eftersom det
ändå inte kommer leda till något som gagnar Sandra så tänker vi inte lägga mer
energi på möten.
Från
nu avsätts all vår energi till att trygga Sandras framtid på vårt eget sätt.
Den hjälp vi får från insatta och nära vänner, och som kan vara till nytta för
Sandras framtid, tas tacksamt emot. Andra råd behöver vi inte nu.
Vi
har haft otaliga möten, i drygt tre års tid, och en hel del tjafsande om precis
allt utan att vi har kommit ett enda steg framåt. Mer bakåt, faktiskt. Inget
mer slöseri med vår energi på saker som inte leder någon vart!
Vi
måste orka med att få ordning på huset, få bort lånet, jobba mycket, renovera
själva, anpassa hus och ekonomiska utgifter, täcka upp ”här och nu” vara
pedagoger, planera verksamheten, hantera Sandras stress, och assistera. Och
hålla ihop. Så nej tack! Vi orkar inte med några energitjuvar längre, faktiskt.
Jag är ganska säker på att jag skulle kunna bli sjukskriven idag, men vad
hjälper det? Vila/koppla bort är ju svårt när man jobbar i hemmet och inlagd är väl
verkligen sista utvägen. Den dagen har jag nog gett upp.
Att
måna om varandra och hitta guldkorn i vardagen, kunna glädjas åt målade naglar
och en lugn kväll i tv-soffan ger energi som vi behöver. Det ska inga
tjänstemän i vår kommun sabba, det räcker ändå vad dom har ställt till med för den
här familjen.
Punkt.
För
övrigt börjar semestern närma sig slutet och det ser vi alla fram emot. Ja,
kanske inte dom som har semester ;) men vi andra. För det innebär att vi får
lite andrum igen, och Sandra blir lugnare av att vardagens rutiner börjar rulla
på som vanligt. En vecka kvar, och vi är tacksamma över att vi inte behöver stå
ut ett helt sommarlov utan korttids. Vilken tur att korttids fungerade så bra under
skolåren!
Nu
kommer det visserligen inte att bli som vanligt, utan det kommer bli en hel del
förändringar. Vi försöker skynda så långsamt vi kan och hoppas att allt sätter
sig så snart det bara är möjligt. Huset och verksamheten ska sakta förvandlas
till Sandras. Men vägen dit är lång och mer om det vartefter, när vi vet hur
det troligtvis kommer bli. En förändring i taget helst, men det kommer bli lite
stök och bök med både det ena och andra framöver.
Varje
steg i rätt riktning tar
en framåt.
Må
gott!
.
2 kommentarer:
Styrkekramar till er alla❤️ Och Saknarkramar till dig ❤️
Hej.
Utan att egentligen veta ett skit om nånting.
Kan det inte vara värt att ta ett möte med den där handläggaren?
Efter vad jag kunnat läsa mig till så är hen den som iaf verkar ha fattat nånting. Det kanske är hen som är lösningen..
Men som sagt. Vad vet jag?
Kram till er alla!
/Annika
Skicka en kommentar