Känslor och tankar

Jag ska försöka få till ett inlägg här. Det är en massa som hänger i luften och ”inte klart” och det är lite svårt att skriva om det som bara är på planeringsstadiet än så länge. Det gamla kontoret tömdes ju, som ni vet, och där ska det snyggas till lite när tillfälle ges. Eftersom Sandra är hemma jämt, så finns det inte så många stunder att fixa på, så det tar lite tid att få ordning.

En kontors-hörna ska till utanför det gamla kontoret, och det är en del fix kvar innan allt fungerar som det ska igen. Kontakter, hyllor och lampor, t.ex.

För övrigt har vi en hel massa schemaförändringar och planeringar och det är under uppbyggnad. Alla blir ju trötta innan flytet infinner sig, förstås. Det är inte bara att ändra schematider utan det måste planeras så Sandra inte påverkas i onödan också. Det är mycket som ska stämma och det tänket tröttar ut oss enormt. Vilka förändringar påverkar Sandra? Hur löser vi det så smidigt som möjligt? Hur förbereder vi Sandra och hur hanterar vi hennes stress över förändringar som vi inte kan undvika? Osv. Osv. Osv.

Så ska Göran och jag dra oss ur, och assistenterna ska träna på att ta över planeringstänket som jag har haft. Och jag ska inte styra upp nåt. Det är svårt för oss alla, men vi är ett härligt gäng som är noga med att prata med varandra så vi kommer säkert igenom det här tillsammans. Vi får stötta varandra längs vägen. Men huja vad svårt det är att inte hjälpa till, när man är van vid det.

Igår var det iallafall personalmöte. Och jag var inte med! :) Det känns jättekonstigt och jätteskönt på samma gång. Orolig är jag inte, för assistenterna är duktiga, så dom kommer fixa det. Men det känns konstigt och ovant. Kanske en lite sorglig lättnad. Eller inte sorglig precis, men det är klart att en del av mig vill vara med.

Jag har en go-vän som ligger långt före mig i den här processen och henne är det så skönt att ventilera med ibland. Hon vet vad jag känner och kan tala om att känslorna är ok. Att det helt enkelt ”bara” är att ställa in sig på att det blir en överjävlig tid, som hon uttrycker det. Men hon talar också om hur jag ska tänka för att fixa det.

Det blir nog bra. Huvudsaken Sandra har folk runt sig som tycker om, och bryr sig om henne, och det har hon :)

Slutligen, för er som undrar, så mår Sune bra igen och verkar fått ordning på magens ”in- och uttag” nu. Vi har sakta börjat byta ut några av hans portioner mot torrfoder igen, men ska behålla blötmaten dagligen för att undvika förstoppning fler gånger. Han gillar torrfoder bättre, det är billigare och bekvämare, men hälsan är viktigast.

Tufsig och kladdig i pälsen efter att medicinen hamnade där istället för i munnen

Må så gott!

.