Fantastiska samtal

Här går det lite upp och ner, men framåt så sakteliga iallafall, och det får man ju vara nöjd med. Igår höll Sandra på att svimma och vi antecknar alla såna händelser i en liten bok för tillfället. Vad hände innan, vad hade hon ätit, hur reagerade hon osv.

Vi ska se om vi hittar ett mönster. Eller, snarare, om det vi tror passar in i ett mönster. Vi har lite aningar på epilepsi, nämligen, och om det nu stämmer, och håller sig på den här nivån, så är det ju mest skönt att veta och inget som behöver åtgärdas mer än att försöka förebygga. (Det är fler saker som gör att vi misstänker det, ska jag väl tillägga)

Nåja, Sandra klarade iallafall att vi grillade, även om hon inte mådde så bra när det där hade hänt. Efter maten var vi inne och tog det så lugnt vi kunde, och humöret var lite si och så ett bra tag. Kvällsrutinerna funkade dock bra, och natten har varit någorlunda lugn. Förutom att det är sommarvarmt, öppna fönster och glada grannar, men det är ju inte så mycket att göra åt. Vi är nöjda så länge det håller sig på en vanlig fest-stämnings-nivå.

Men damen har inte sovit så mycket. Själv sov jag väl 6 timmar, ungefär, och Sandra hade inte somnat när jag gjorde det, och hon var vaken före mig. Jag hoppas hon sov gott däremellan iallafall.

Hon hade gjort en hög med teckningar inatt, som hon vill ge chauffören. Den senaste tiden har hon pratat väldigt mycket om skoltaxin och hennes älskade chaufför, så vi måste försöka se till att hon får träffa henne på nåt sätt snart. Det är fördelen med att bo på liten ort, enkelheten att hålla lite kontakt.

Sandra har ju, som bekant, väldigt svårt att uttrycka sig oftast. Att berätta vad hon vill, eller be om hjälp är något vi övar på ständigt. Papper och penna är ett bra hjälpmedel när orden fastnar, men i morse behövdes inte det. Jag blir alldeles varm när hon får fram vad hon vill helt själv, utan påverkan eller hjälp.

Hon sa ”En annan gång, vad göra då?” Eftersom jag visste att det var chauffören hon hade i huvudet så gissade jag vad hon ville, men låtsades inte förstå. ”Jag vet inte” sa jag bara. Då kommer det!

Sandra – Jag har ett förslag. (Alltså, bara den meningen är ju helt fantastisk)

Jag – Jaså? Vad har du för förslag?

Sandra – Hälsa på nån.

Jag – Vem vill du hälsa på?

Sandra – ’Chaufförens namn’

Så jag måste ju ringa chauffören och kolla läget nu, förstås! Ett sånt samtal vill man ju uppmuntra J

Ha en fin dag!

.