Här går
det lite upp och ner, men framåt så sakteliga iallafall, och det får man ju
vara nöjd med. Igår höll Sandra på att svimma och vi antecknar alla såna
händelser i en liten bok för tillfället. Vad hände innan, vad hade hon ätit,
hur reagerade hon osv.
Vi ska se
om vi hittar ett mönster. Eller, snarare, om det vi tror passar in i ett
mönster. Vi har lite aningar på epilepsi, nämligen, och om det nu stämmer, och
håller sig på den här nivån, så är det ju mest skönt att veta och inget som
behöver åtgärdas mer än att försöka förebygga. (Det är fler saker som gör att vi
misstänker det, ska jag väl tillägga)
Nåja,
Sandra klarade iallafall att vi grillade, även om hon inte mådde så bra när det
där hade hänt. Efter maten var vi inne och tog det så lugnt vi kunde, och humöret
var lite si och så ett bra tag. Kvällsrutinerna funkade dock bra, och natten
har varit någorlunda lugn. Förutom att det är sommarvarmt, öppna fönster och
glada grannar, men det är ju inte så mycket att göra åt. Vi är nöjda så länge
det håller sig på en vanlig fest-stämnings-nivå.
Men damen
har inte sovit så mycket. Själv sov jag väl 6 timmar, ungefär, och Sandra hade
inte somnat när jag gjorde det, och hon var vaken före mig. Jag hoppas hon sov
gott däremellan iallafall.
Hon hade
gjort en hög med teckningar inatt, som hon vill ge chauffören. Den senaste
tiden har hon pratat väldigt mycket om skoltaxin och hennes älskade chaufför,
så vi måste försöka se till att hon får träffa henne på nåt sätt snart. Det är
fördelen med att bo på liten ort, enkelheten att hålla lite kontakt.
Sandra har
ju, som bekant, väldigt svårt att uttrycka sig oftast. Att berätta vad hon
vill, eller be om hjälp är något vi övar på ständigt. Papper och penna är ett
bra hjälpmedel när orden fastnar, men i morse behövdes inte det. Jag blir
alldeles varm när hon får fram vad hon vill helt själv, utan påverkan eller
hjälp.
Hon sa ”En
annan gång, vad göra då?” Eftersom jag visste att det var chauffören hon hade i
huvudet så gissade jag vad hon ville, men låtsades inte förstå. ”Jag vet inte”
sa jag bara. Då kommer det!
Sandra – Jag
har ett förslag. (Alltså, bara den meningen är ju helt fantastisk)
Jag – Jaså?
Vad har du för förslag?
Sandra –
Hälsa på nån.
Jag – Vem vill
du hälsa på?
Sandra – ’Chaufförens
namn’
Så jag
måste ju ringa chauffören och kolla läget nu, förstås! Ett sånt samtal vill man
ju uppmuntra J
Ha en fin
dag!
.
1 kommentar:
Men åh så härligt med ett sånt samtal :) förstår verkligen din glädje!
Hoppas ni får veta om Sandra har epilepsi,det kan vara svårt att undersöka när det enbart rör sig om såna 'minianfall'.Min Hanna har ju epilepsi och jag vet att t ex kan 'epileptisk aktivitet utan synligt anfall' visa sig som humörsvängningar,att man vaknar elr inte kan sova m fl. varianter.Enda 'fördelen' med sjukdomen är att man får en läkarkontakt.
Ska nu vara ledig hela fyra dagar och det är riktigt skönt,speciellt som det är så soligt och skönt!
Hoppas ni har det fint!
Annette
Skicka en kommentar