Pepparka(os)kor och legolugn

Igår eftermiddag och kväll blev jobbig för Sandra. Vi trodde ju att hon var uttråkad, men hon blev bara tröttare och tröttare, med utbrottande som följd, trots chips och lördagsmys.

Vi undrade om det var nån sjuka på G och konstaterade att hon har hållit sig väldigt frisk väldigt länge. Idag har också varit en mycket skör dag, med tårar och utbrott, och ”inte nöjd” så vi hoppas att hon orkar skola och korttids imorgon. Nån sjuka har vi inte sett än, så det är nog ”bara” livet som tröttar mer än vanligt just nu.

På förmiddagen kom damen till ro en stund med lego men det var skört och ”på gränsen” mest hela tiden. Vi tassade mest på tå, för att undvika explosion, och det var en balansgång mellan att sitta med och bygga en stund, och lämna ifred en stund.

 

Sen ville hon hjälpa till med maten, och med rätt förberedelser så funkade det bra.

 

Bara att lägga på skinka och ost på pizzan och skjuts in i ugnen. Det gick lagom fort för att vara roligt tills det var klart.

 

Efter maten blev det pepparkaksbak och julmusik (förstås… Sandra valde skiva och tycker väl att det hör till) vi som ska tona ner julen…

Men nåt behövde vi göra och baka pepparkakor är ju kul. Eller inte. Skörheten tog över och det fick bli en kort bakstund på gränsen till utbrott. Efteråt var hon nog rätt nöjd iaf, och det är ju huvudsaken.

 

Ett hett tips, om man ska baka pepparkakor och har lite svårt med motorik och tålamod, är att använda små formar. Då är det lättare att lyckas. Våra formar är väldigt små och pepparkakorna blir jättesöta :)

 

Det brukar vara en skör period nu i nov-dec, och det beror säkert mest på julstress. Ja, alltså inte julstress så som vi andra tänker oss den, utan att Sandra stressar upp sig av förväntningarna och förändringarna.

Så det är nog den största orsaken till att det är skört just nu, men vi vet ju inte om det är andra svackor som bidrar. Imorse hade hon ritat den här...

 

Nu vet inte jag om hon har kläm på det där med glada och ledsna ansiktsuttryck. Det är nämligen en sak som många med autism har svårt att se skillnaden på om man inte har förklarat. Men Sandra brukar oftast rita glada munnar, så när jag såg teckningen frågade jag om det var Sandra som såg så ledsen ut. Då började hon gråta och sa ”Jag längtar till skolan, därför är jag ledsen” Lilla gumman ♥

Angående gårdagens inlägg, och allt jag listade upp. Det är inte så att vi måste göra allt det där direkt, utan är mer tankar som snurrar i mitt huvud nu. Några saker ska vara klara till sommaren (helst) och resten inte förrän Sandra ska flytta hemifrån. Så det är inte så jobbigt som det kanske verkade igår, men i mitt lilla huvud är det snurrigt och en oro finns där innan alla tankar är på plats.

Och Tina… Vi har visst nytta av er. Massor! Vänskap, du vet… :)

A skriver att jag gärna får fortsätta blogga även när Sandra har flyttat. Tack! :) Ja, jag kommer säkert ha en lång avvänjning så det behovet finns nog ett bra tag till. Och så länge jag märker att jag har läsare som gillar det jag skriver så känns det ju jätteroligt.

Jag har också ett behov av att sprida förståelse, och till viss del kunskap, om autism och andra diagnoser inom npf. Och bloggen är ju ett sätt. Sen har jag lite tankar som har börjat gro, men vad det blir av det vet jag inte. Roligt skulle det iaf vara att föreläsa, men det finns lite jag behöver lära mig först isf. Vi får väl se framöver, kul skulle det vara hursomhelst.

Ett annat sätt att sprida kunskap och förståelse är genom våra temaveckor och kommande vecka ska ”Neurobloggarna” ha tema om skolan. Följ inläggen på Twitter och/eller Facebook genom länkarna i högermarginalen. Vi ”Neurobloggare” blir glada för all hjälp vi kan få att sprida länkarna så fler får möjlighet att läsa mer om npf.

Må toppen!

♥ Kram ♥

Ska bara... få lite ordning i oron

Lite mer pyssel och ”ta reda på” blev det idag, och jättetrött i huvudet av all planering och alla ansökningar och ”har vi tänkt på allt nu” så jag orkar inte vara nån vidare bra assistent till en mycket uttråkad tjej. Göran är också trött men tog iaf en biltur med henne efter maten medan jag packade korttidsväskan och passade på att duscha.

 

Just nu har jag bara lust att gå i ide och vakna till våren när allt fixande är klart. Eller åtminstone skulle jag vilja lämpa över fixet till nån bra fixare som har mer tid för sånt än vad vi har ;) Nåja, jag får påminna mig om ”en-sak-i-taget” så ska det nog gå bra, alltihop.

Assistanstimmar o assistent

Bilstöd o bil
Merkostnader o huvudräkning
Daglig verksamhet o anpassat schema
LSS o Individuell plan
Bostad o bostadsanpassning
Mobiltelefon o kontankort
Söka jobb o gå med i A-kassan
Korttids, fritids, skola o invänjning/avvänjning
Aktivitetsersättning o kontokort
Godman o "hur funkar allt"
Läkarintyg o ansökningsblanketter
Möte lite här o där
Och allt som jag har glömt…

Ja, så det vanliga jobbet, planering, schema, samtal, mammaroll o assistansroll. Och VAM (=VårdAvMej) och VAF (=VårdAvFörhållande) som borde stå överst på ”prio-listan” men lätt hamnar sist. Nej förresten, sist på listan hamnar städningen ;)

Sen måste jag erkänna att hela ”min lilla tjej är vuxen och ska flytta hemifrån om inte alltför länge” är en jobbig process som jag nog bearbetar genom att planera. Ju bättre förberett allt är, desto lugnare känns det, liksom. Fast ujuj vad jobbigt det kommer bli när vi är där. Tur att processen är lång och kommer ta flera år, och tur att "kom-i-håg-listan" är minst lika lång…

 

Imorgon tänkte jag att Sandra skulle få göra lite pepparkakor, med risk för att jul-tjatet kommer igång igen. Men nåt ska vi ju göra och baka pepparkakor älskar hon, så jag får väl tänka ut lite strategier så vi tar oss igenom dom negativa bitarna.

Vi har köpe-deg i kylen utifall det kommer såna dagar som idag har varit, men idag har vi inte haft riktigt med tid och ork i alla lördags-rutiner och planeringar.

Att göra egen deg slutade jag med för flera år sen, för vi bakar inte för att äta utan varje pepparkaksbak får alltid börja med att jag slänger förra årets skörd och diskar burken, liksom. Så det kvittar hur dom smakar eftersom vi typ bara äter varsin när dom är nybakade och på sin höjd när det är 1:a Advent och Lucia kanske, om vi nu kan tala om att det är dom dagarna när dom kommer…

 

Nu är det dax att sätta lite fart så vi hinner klart med dagens "måsten och rutiner" innan chipsskålarna ska fram. Jag önskar er en fortsatt fin helg!

♥ Kram ♥

En sak i taget

Imorse fick jag väcka en trött tjej, men det gick bra att få iväg henne till skolan och hon var glad och nöjd. Skönt med lite helg-ledigt nu, gissar jag, trots att hon mest har pratat om måndag och skola sen hon kom hem.

 

På fm kom en kille hit och kollade på värmepumpen och nån grej är beställd och ska bytas, sen hoppas vi att den har strulat färdigt och tänker funka ett bra tag framöver.

Så en vända med dammsugaren, lite sådär akut innan det blir helg, eftersom vi inte kan dammsuga när Sandra är hemma och eftersom vi inte har hunnit det på hela veckan.

 

Och posta en bunt papper och ansökningar som var klara. Nu är det bara bilstödet kvar att posta så fort vi har fått ordning på dom pappren med, sen kan vi inte göra så mycket mer förrän vi har fått igenom det vi har sökt… (Optimisten har sagt sitt..)

En aning snurrigt i huvet är det ju med alla ansökningar och ”kom-i-håg” och det ena ska sökas där och det andra nån annanstans. Men en sak i taget så blir det säkert bra tillslut.

 

Sista timman innan Sandra kom hem blev det lite dator-slapp med kaffe och Spotify och sen var det ju bara em- och kvällsrutinerna kvar av dagen.

Sandra var trött men nöjd när hon kom hem och det hela har funkat smidigt, jag tror hon somnar närsomhelst. Fasligt vad fort den här veckan gick. Visserligen tycker jag att tiden mest bara rusar fram, men den här veckan liksom bara försvann. Förresten försvann hela hösten, när jag tänker efter. Det är ju snart är 1:a Advent!

Nu är det inte vi som är ute i god tid, om nån trodde det,
fotot är gammalt och stjärnan är inte ens vår. Men fin är den :)

 

Nåja, en sak i taget, som sagt. Och nu avslutar jag med att tacka så mycket för fina kommentarer, och frågor.

Johannes mamma undrar vad sprayen heter, som vi ska köpa till Sandra. Jag vet inte just nu, men ska försöka komma ihåg att skriva det här när den är köpt sen. Fråga annars på Apoteket för dom kan säkert ta fram den. Det är ett alternativ till Revaxör, men behöver inte sköljas bort efteråt. Jag tror t.o.m. att flaskan står bredvid Revaxören i hyllan.

A undrar om inte någon från skolan eller korttids kan tänka sig att jobba med Sandra som assistent. Jag har ju frågat dom, eftersom det skulle vara helt fantastiskt och inte behövas någon invänjning, men jag har lite svårt att tro att någon vill säga upp sig från en bra tjänst. Frågat har jag och hoppas kan man alltid :)

 

Nu önskar jag er en trevlig helg, ta hand om er lite extra i vintermörkret.

♥ Kram ♥

Ansökningar och öronsus

Eftersom planen för Sandra är att hon ska börja på daglig verksamhet med en assistent och eftersom hon inte klarar att åka kommunalt eller med färdtjänst, så blev det en del telefonsamtal och ansökningar att fixa så fort som möjligt nu.

Jag skrev ut ansökningsblanketter om aktivitetsstöd och bilstöd och nåt mer ”vad det nu var” och Göran ringde en del samtal. Sånt överlåter jag såå gärna till honom nu när han är Godman :)

 

Det behövs läkarintyg, och det vet ju alla som har följt min blogg att det inte är ”bara” eftersom Sandra inte har någon läkare som kan skriva ut intygen.

Så först ringde Göran till den läkarsekreteraren på barnhab. som Sandra tillhörde i september, då hon var barn… (och vars läkare skrev ett intyg om Godmanskap) och sen slussades han till vuxenhab. men i fel distrikt, och sen fick han telefonnummer till kontaktpersonen på vuxenhab. i rätt distrikt, som inte var anträffbar… (Fortsättning lär väl följa)

Efter det ringde han till F-kassan för att fråga om det intyget vi fick sist (ang. Godmanskap) kunde duga, åtminstone tills vi får nya intyg då, så vi kan skicka in ansökningarna nu och förhoppningsvis hinner få igenom det när det behöver gå igenom, till sommaren…

Och tydligen ska det intyget räcka när man söker bilstöd, så dom papprena kan vi skicka in så fort vi har hunnit fylla i dom. När det gäller aktivitetsstöd så måste vi vänta, för det läkarintyget får inte vara äldre än tre månader, och dom papprena ska in till våren.

Jag kan ju tycka att det skulle vara både billigare och smidigare för alla parter om ett läkarintyg kunde skrivas när diagnosen ställs, och sen bara förnyas, för att gälla vid alla ansökningar. Jag fattar ju att det är individuellt och att alla utvecklas, men när man har ett funktionshinder som liksom inte växer bort, och absolut inte försvinner på tre månader, så borde det gå att göra hela processen lite smidigare..

Ja, det är mycket i huvudet som snurrar nu, både oro och förväntan. Men det blir säkert bra tillslut, det brukar det ju bli :)

 

För övrigt så har ju Sandra varit ledig idag eftersom hon hade tid på öronmottagningen för att få hjälp med propparna som vi inte har lyckats få bort själva, trots att vi har försökt sen i våras. Så imorse fick hon Revaxör som fick verka tills vi hade tid på sjukhuset vid halv två.

Väl där gick allt jättesmidigt. Så himlans skönt det är när det går smidigt! Sandra borde ha fått det här gjort redan i våras, kan man tycka, men nu har vi iaf försökt både länge och väl, och vet vad som krävs utifall det blir problem igen.

Sandra var jätteduktig och satt blick stilla medan läkaren sög rent i öronen, och nu ser det så fint ut så :) Vi ska köpa sån där spray på Apoteket och spraya lite typ en gång i månaden, för att förebygga, så hoppas vi att det räcker med det i fortsättningen. Eftersom Sandra inte kan böja på huvudet så är det omöjligt att lyckas spola ordentligt på egen hand.

Innan vi åkte hem från sjukhuset stannade vi till en snabbis på assistansbolagets kontor och hämtade varsin jacka som alla assistenter har fått :)

 

Snygga va?!! Text på ryggen, och ett litet märke framtill, precis lagom för att göra reklam utan att det blir för mycket tryck. Tack snälla!

 

Så fick vi med oss lite papper för underskrift innan det ska vidare till F-kassan angående timmarna vi söker.

Väl hemma igen hände inte så mycket mer utöver eftermiddags- och kvällsrutinerna. Vi var hemma skapligt i tid så vi behövde inte stressa något, vilket alltid är skönt.

Imorgon är det skola och det har Sandra pratat om hela dagen :) Sen tar vi helgen med inga planer planerade. Ja, vanliga helgplaner, förstås, och det brukar räcka ganska lagom det.

 

Ha det toppenbäst!

♥ Kram ♥

Viktiga möten och mordmysterier

I måndags åkte vi med husbilen till en grannort där alla aktiviteter var samlade ett par dagar, så det passade ju bra. Tyvärr blev mötet med rektorn uppskjutet en vecka pga sjukdom, men det är ju ingen katastrof. Fast det hade varit lite skönt att få det gjort, och slippa åka på möte nästa ledighet också.

Sune på husbilsäventyr

 

Men vi träffade iaf assistansbolaget och hade en genomgång av ytterligare timmar som ska sökas, så nu är det bara att hoppas att det går igenom först och främst.

Så pratade vi om lite annat, bl.a. att Sandra inte kommer att fixa färdtjänst. Hon har ju haft det jättebra med en och samma gulliga taxi-chaufför till och från skolan (och fritids) varje dag och det har funkat jättebra, men kommer ju ändras när det blir färdtjänst. Alternativet skulle då vara att Sandra har bil, så vi ska söka bilstöd och se om vi kan få igenom det eftersom det handlar om att hon ska kunna ta sig till sin dagliga verksamhet framöver.

Efter mötet åkte vi till campingen och njöt av husbilsmys och lite promenader, och igår kväll var det personalfest med bästa assistansbolaget. Det var jätteroligt för det skedde ett mord som vi skulle lösa under kvällen…

 

Alla fick olika karaktärer och uppgifter och jag skulle spela en som inte var så central i själva historien och det gjorde det väl lite svårt att veta vem jag skulle fråga om vad, liksom. Men roligt var det ändå och några gick in ordentligt i sina roller, så det blev lite som teater, och bara det var ju kul även om jag mer tittade än deltog.

Värmepumpen funkar ju inte, så hade det varit mer väder för årstiden, dvs kallare, så hade vi inte kunnat åka. Göran måste nämligen ner och sätta igång pannan med jämna mellanrum då den stannar. Men nu kommer dom och kollar den på fredag, så vi hoppas att dom kommer på vad det är som felar nu innan det blir vinterväder ute.

Alltså var det ju rätt utkylt här när vi kom hem, men plusgrader iaf. Göran fick igång pannan så vi får varmvatten innan Sandra ska bada och duscha ikväll, och i kaminen brinner det för fullt.

 

Det blir lite slappa här nu ett tag innan Sandra kommer hem och imorrn är hon ledig för då ska vi till öronmottagningen och hoppas få hjälp med propparna som vi inte fixar att få bort på annat sätt. Ni får gärna hålla lite tummar för att det går bra och vi slipper söva henne.

Ha en fortsatt fin vecka!

♥ Kram ♥

Oordning som oroar

Igår var det en vanlig lördag med allt vad det innebär. Sandra var ganska lugn och allt flöt på bra.

Idag började med fel ordning i morronrutinerna och stora utbrottet. Det behövs inte så mycket för att stöka till det och på ett sätt är det väl lite bra att bli påmind om det då och då.

Det optimala är förstås att allt flyter på och fungerar, men det är väldigt lätt att glömma Sandras svårigheter när hennes liv är tillrättalagt, för det är när det blir fel i flytet som man märker hur svårt hon har med vissa saker.

 

I morse väcktes jag av att Sandra behövde gå på toa. Hon säger ju inte till, men jag hörde i baby-vakten att hon var orolig, så jag gick in till henne och förstod att det var ett toabesök som gällde. Så vi skippade timstocken (ett tidshjälpmedel som vi använder jättemycket, bl.a. när det är dags att gå upp på morgnarna). Men då blev ordningen fel och det resulterade förstås i det stora utbrottet.

Efter nån halvtimma blev det lugnt igen och ordningen var återställd. Då kunde morgonen fortsätta där vi kom av oss. Ja, det är väl den största orsaken till att man måste känna ”lilla damen” mycket väl för att det ska fungera att jobba med henne. Att känna henne mycket väl är faktiskt viktigare än utbildning, även om det är jätteviktigt att förstå autism också.

 

Jag tänker en del på hur det kommer funka med nya assistenter till Sandra. Så klart att det kommer bli bra, men det är inte ”bara” utan krävs en hel del planering och förberedelser. Jag hoppas ju först och främst att vi får igenom timmarna vi ska söka, men också att vi får lite dubbelt i början, så nya assistenter hinner lära känna henne tillräckligt för att det ska gå så smidigt som möjligt. Både spännande och lite oroligt är det.

 

Jag avslutar med lite svar på frågor och tips som har kommit till mig på olika vis den senaste tiden. Tack så jättemycket! Det är så roligt med lite respons på det jag skriver :)

Tips om jättebra halkskydd som finns inbyggda i en del skor är en bra idé. Problemet för Sandra är dock att hon inte förstår att det hjälper med broddar/halkskydd, utan hon är lika rädd ändå. Hon behöver inte känna halkan för att bli orolig, utan det räcker med att hon ser en isfläck på håll för att inte våga gå, oavsett vad hon har på fötterna.

Mia undrar om man inte kan göra ett slags schema till Sandra, som räknar ner dagarna till jul. Jo, det är en jättebra idé, och så brukar vi göra när det är något som stressar, och som Sandra vet ska komma men inte när det kommer.

Vi hoppas dock att oron lägger sig ett par veckor till, för det är bättre om det inte är för länge kvar när vi börjar räkna ner, så det blir lite mer överskådligt för damen :)

 

Jag skrev om en ”Längta-kalender” för länge sen, och om nån vill så finns det inlägget under fliken ”Pedagogiska tips” här ovan. Några gamla foton har jag tagit bort för att göra plats för nya, men fotot på kalendern är kvar.

Förra året utökade vi Sandras schema, så det går att sätta upp saker som kommer om fyra veckor, men vi har inte behövt det sen dess, så vi vet inte om Sandra förstår det. Troligtvis kommer vi väl att testa det snart :)

 

Det kommer bara att vara två veckors framförhållning på själva schemat, för det är max vad Sandra klarar, men så en bild på t.ex. vilken dag det är julafton så vi kan räkna dagarna dit. Men, som sagt, vi väntar så länge det går, och det får inte vara mer än fyra veckor dit för att få plats på schemat, eller kalendern.

Men det är svårt med det där när det är läge för att förbereda och inte. Sandra stressar nämligen upp sig av att veta, så det allra bästa är om vi kan hålla saker hemliga tills strax innan det sker.

mariellejohnsson undrar lite över pool-husen vi brukar hyra. Vart man hittar såna och vad det kostar och så. Vi brukar hyra av Novasol (ßLänk) och här kan man skriva in t.ex. ”Pool-hus Sverige” i sökrutan, men dom har även andra alternativ.

 

Påminner er om att följa temaveckorna där det finns många fina blogginlägg i olika teman. Gör det genom att klicka på bilderna i högermarginalen (Facebook och Twitter) och hjälp jättegärna till att sprida länkarna. Nästa tema är "Skola/Förskola" och kommer vecka 47.

Imorgon är det korttids och skola, lite möten och lite roligheter. Jag återkommer när jag får tid, antagligen på onsdag kväll, gissar jag.

Må allra bäst!

♥ Kram ♥

Tema - Integritet/Respekt - Att bemöta känslor

Jag skriver ett tema-inlägg till innan veckan är slut. Vill man läsa andra inlägg i temat så finns dom på länkarna ”Facebook” och Twitter” här i högermarginalen.

Jag tänker lite på det där att få bekräftelse på sina egna upplevelser. Att inte bli ifrågasatt när det gäller sina egna känslor. Oavsett om man har en npf-diagnos eller inte, alla behöver vi respekteras för dom vi är och hur vi själva upplever saker och ting.

Om bara nån förstår att man har det jobbigt, så blir det ju lättare, även om det är en jobbighet man måste ta sig igenom. Och att nån säger ”Kände du så?” istället för ”Så var det inte alls” känns ju betydligt skönare.

Om jag bara lyssnar på varför Sandra skriker, så mår hon fortare bra igen, än om jag ifrågasätter henne. För det är hennes upplevelser som är viktiga, och riktiga för henne, inte mina.

 

Så jag brukar försöka att inte säga emot henne, även om jag känner att det hon säger inte stämmer med verkligheten. För det är hennes upplevelse hon syftar på, och den vet ju bara hon.

Det är hur hon upplever något som är det viktiga. Om jag först bekräftar hur hon känner och upplever, så kan jag lättare förklara för henne sen, om det är nåt som hon mår bättre av att få förklarat för sig.

Hundrädda människor bemöts ibland respektlöst när dom blir rädda för en hund som kommer springande lös mot dom. ”Han är så snäll” säger hundägaren. Eller hur? Känns igen va?! Men det spelar faktiskt ingen roll hur snäll en hund är om man är rädd.

Jag är inte rädd för hundar, men jag har spindelfobi, och jag vet att dom är ofarliga, men det hjälper inte ett dugg. Skillnaden på mig och Sandra är väl isf att jag kan förstå att det är en fobi, och jag vet att min rädsla är min vad andra än tycker.

Om jag säger till Sandra ”Det är inte farligt” när hon är rädd och skriker, så ser jag henne inte. Då kör jag över hennes känslor och behandlar henne respektlöst. Även om jag har rätt i att det hon är rädd för inte är farligt. Det är hennes upplevelse som är det enda viktiga när jag ska bemöta hennes rädsla, inte vad jag tycker.

 

Och när Sandra blir arg, så har det ju en orsak. Där har jag ett tydligt exempel från hennes förra skola då dom fick för sig att Sandra skulle lära sig att säga ”snälla saker” och det är ju bra… Om man inte glömmer att bekräfta hennes ilska.

Nu hittar jag på ett namn som jag kan kalla en av lärarna för, eftersom det blir lättare att skriva då. Vi kan kalla henne Siv. Det här är flera år sen, och innan vi bytte skola.

Sandra blev av nån anledning arg och sa ”Jävla Siv” vilket hon kan göra ibland utan att det har med just den personen att göra, för att det är just henne hon ser just när hon blir arg. Det kan också vara så att hon faktiskt är arg på Siv för nåt som hon tycker Siv har gjort fel av nån anledning.

Ska man bekräfta Sandras ilska, så ska man nog besvara hennes ”Jävla Siv” först, och försöka lösa det innan man lär henne att det inte är så trevligt att säga så.

Men ingen tog reda på orsaken till varför hon sa så, utan dom gjorde seriesamtal (som vi fick hem) med streckgubbar och pratbubblor. Först en bild där det stod ”Jävla Siv” i pratbubblan, den bilden var överkryssad (= en inte tillåten känsla...) Sen en bild där det stod ”Siv är snäll” i pratbubblan, och den bilden var inte överkryssad (= tillåtet...)

Men alltså… Jag är ingen pedagog, men jag kan nog tycka att jag har en del kvaliteter som kanske skulle passa bra när man jobbar i en särskola, och som saknades där. För det första kan inte Sandra ens läsa, så vad pratbubblorna hade för syfte fattar jag inte.

 

Och vem fick reda på varför Sandra var arg på Siv? Kände Sandra att nån brydde sig öht? Nej, Sandra skulle bara lära sig att säga att Siv var snäll??? Det är ju iofs bra, men man måste ju få bli arg på nån om man tycker att man blivit behandlad illa/fel.

Oavsett om Sandra hade blivit behandlad illa eller inte (vilket hon troligtvis inte hade) så är hennes upplevelser just hennes egna och dom har hon ju rätt till. Blir jag arg på någon så skulle jag bli väldigt frustrerad om jag tvingades att säga att den personen är snäll…

 

Fler citat finns på Amatörfotografen, välkomna in och gilla sidan :)

♥ Kram ♥