Här kan man
klicka sig fram till turerna om man vill.
När det
gäller den individuella planen har jag ingen aning, men nu har Sandra iaf fått
beviljat bostad med särskild service i form av gruppbostad. Det känns ju bra så
långt, även om vi ju faktiskt hade räknat med det. Det är inte själva ansökan
som har oroat oss, utan hur det kommer anpassas så Sandra kan bo där. Och ha
ett meningsfullt liv. Men ett steg i taget och vi måste ju tro på det här nu.
Handläggaren
har sagt att anledningen till att inget har funkat förut är att behoven inte
varit tillräckligt tydligt formulerade… Han har också sagt att dom nu jobbar
efter en ny modell, ”Individens behov i centrum”. Ja, ska man tro på allt det
där så är vi ju i stort sett i hamn nu då… (haha). Men vi firar iallafall att
det blev bifall på ansökan. Ett steg i taget, som sagt. Det måste ju först beviljas en insats innan man kan titta på anpassningarna.
Handläggarens
”utredning” var ju att skriva av dom papper och intyg som finns, och det är väl
ok. Egentligen kommer vi inte vara nöjda förrän det gjorts en ordentlig utredning,
där man verkligen får fram behov och svårigheter för att kunna hitta rätt
anpassningar. Men… skulle vi få till ett nytt gruppboende, med
autism-inriktning och de kunskaper som krävs, ja då slipper ju Sandra utredas
och det vore ju det bästa. Huvudsaken det blir bra. Jag har ju lite svårt att
tro att det kommer bli bra utan en utredning, men börjar kommunen samarbeta så
kan det ju funka. Kanske. Jag kan ju inte säga emot förrän dom fått en chans
iaf.
I övrigt är
det lite upp och ner här. Vi ser glimtar av den glada, busiga Sandra då och då,
men i det stora hela är hon trött och ostadig än. Väldigt orolig att gå när det
är lite ojämn mark under fötterna, eller bara en liten lutning. Trapporna har
alltid varit svåra för henne, men nu är dom ännu svårare.
Hon behöver
både rolig aktivitet och återhämtning, och vi gör vårt bästa för att hålla den
balansen. Strukturen saknas och vi hoppas att vi kan hålla allt flytande tills
hon har ett bättre alternativ. Vi hoppas att det inte tar alltför lång tid att
få till ett anpassat boende åt henne, för det behöver hon verkligen nu.
Samtidigt
har vi sagt att det hellre får ta lite tid, huvudsaken det blir bra när det
blir. För något annat är ju inte aktuellt.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar