Att Sandra
fått beviljat gruppbostad säger ju egentligen ingenting om hennes framtid. Idag
finns det ingen gruppbostad i kommunen där hon kan bo, så det måste starta
något nytt. Steg ett måste ju vara att vi pratar med varandra, vi som vet
behoven och dom som ska verkställa det… Så det väntar vi på.
Undertiden
har jag kontaktat massa media igen. Och dom två föreningar vi är med i, men
inte känner att vi tillhör riktigt. Sandra har två diagnoser, och vi saknar en
förening som jobbar med båda. För den ena diagnosen stör den andra, kan man
säga. Behoven hos individer med bara autism ser ju inte likadana ut som för
individer med bara utvecklingsstörning. Sandra hamnar däremellan och tillhör
inte nåt av det. Det är likadant när det gäller behoven i hennes gruppbostad
och dagliga verksamhet. Det måste finnas ett alternativ som är inriktat på
individer med autism och utvecklingsstörning!
Tänk om
Sandra haft bara en utvecklingsstörning. Eller Down syndrom. Eller saknade
armar. Vad enkelt livet hade varit då!
.
1 kommentar:
Kramar om ❤️❤️❤️
Skicka en kommentar