Jag kör en
liten sammanfattning först, så jag kommer ihåg turerna. För det lär ju bli en
del såna innan vi är i mål.
Det första
vi gjorde när vi hade bestämt riktning var att kontakta läkaren för att få en
remiss skickad till neuropsyk för utredning. Det var nån gång i slutet av nov,
har jag för mig. Det visade sig att Sandras läkare hade slutat. Efter många telefonsamtal
fick Göran tag på sekreteraren som meddelade vem som var den nya läkaren och
efter några samtal till fick han reda på att läkaren inte kunde skriva
remissen, utan vi skulle kontakta ansvarig på Habiliteringen.
Det har
Göran gjort och där fastnade ärendet, kan man säga. Ansvarig skulle bara ringa
några samtal och sen kontakta Göran för besked. Ja, det är mars nu… och vi
väntar fortfarande. Göran har ringt några gånger och fått samma svar. (När han
väl kommer fram till den personen, vilket är ett företag bara det).
När vi
tröttnade på att inget hände den vägen så kontaktade jag vår LSS-handläggare.
Jag ansökte om gruppbostad och Individuell Plan. Man måste först söka en insats
innan man kan få en IP, nämligen. Men huvudsyftet, till att börja med, är att
Sandra ska utredas ordentligt, eftersom man måste ta reda på behoven innan man
kan hitta ett anpassat boende. Vi har ju sett hur det går när kommunen försöker
anpassa utan att ta reda på behoven först. Det är ju orsaken till att hon inte
har daglig verksamhet eller korttids längre.
Första mötet
med LSS-handläggaren var den 4 februari. På det mötet bokades tid för ett
IP-möte (Individuell Plan enligt LSS) den 28 februari. Till dess skulle
handläggaren (förutom att skicka inbjudan till samtliga) ringa till ansvarig på
Habiliteringen och ansvarig på Neuropsyk, eftersom det är två huvudpersoner i
ärendet.
Den 26:e
februari (två dagar innan det tänkta mötet) hade ingen inbjudan kommit, vare
sej till oss eller till den på assistansbolaget som ska vara med på mötet, så
jag mailade handläggaren och frågade hur han tänkte… Han mailade tillbaks den
27:e feb. Förutom att han skyllde på posten, som en otroligt dålig ursäkt, så
kom han med ett nytt datum, den 14 mars (idag). Jag sa till en extra gång att han skulle
meddela mig i tid om det blev ändringar.
Den 6 mars
kom inbjudan till både oss och assistansbolaget. Eftersom folk inte sitter och
väntar på att få inbjudningar från handläggaren så kunde inte personen från
assistansbolaget komma med så kort varsel. Andra har ju liksom egna jobb och
möten att passa, men vår handläggare verkar tro att alla andra sitter och
rullar tummarna. Kanske av egen erfarenhet, inte vet jag…
På mötet den
4:e februari talade handläggaren om att jag skulle få inbjudan så jag skulle se
vilka som bjudits in, men den ”lilla detaljen” hade kommit bort i alla turer.
Jag vill ju gärna veta det, med tanke på mina tidigare erfarenheter av vissa
ansvariga i vår kommun. Jag vill vara lite förberedd, helt enkelt. Jag vet ju
bara att det är ansvariga som ska komma, men har inte fått namnen. (För mig är
dom viktigaste personerna dom som handläggaren skulle ringa, och personen från
assistansbolaget. Dom övriga tyckte handläggaren var viktiga och därför vet jag
inte vilka dom är, även om jag anar).
Den 6 mars
fick alltså handläggaren reda på att alla inbjudna inte kunde komma. Och den 27
februari hade jag talat om att han måste kontakta mig i tid vid ändringar, ni
vet…
Handläggaren
tänkte nog att vi skulle ha mötet utan någon av dom personerna som jag ansåg
var viktiga (två via telefonsamtal och en på plats som stöd till mig). Alltså
bara jag och dom som han själv bestämt skulle vara med… Det är så illa så jag
vet inte vad jag ska säga, faktiskt. Vår kommun i ett nötskal och jag påminns
hela tiden om varför jag gett upp tidigare, och varför vi försökt hitta andra
lösningar, utan kommunens inblandning. Suck.
Ärligt talat
så tycker jag att det är så jävla respektlöst! För det är inte första, andra
eller tredje gången han bokar in onödiga möten med mig, som antingen ställs in
eller inte leder nånvart. Och då är han fullt medveten om att vi har väldigt,
väldigt svårt att planera om hela vår vardag för att någon av oss ska kunna åka
på hans meningslösa möten! Så jag har all anledning att vara irriterad nu,
faktiskt.
Han
kontaktade alltså inte mig och meddelade att personen från assistansbolaget
inte kunde komma. Men eftersom jag visste det så kontaktade jag handläggaren
istället, igår. Så nu har jag (igen) talat om att jag har väldigt svårt att ta
mig iväg och jag har ingen lust att åka på möten som inte leder till något.
Innan nästa möte ska han ha ringt dom två huvudpersonerna, och personen från
assistansbolaget måste vara med, så han måste skicka ut inbjudan i tid, och sen
boka nytt möte om den personen inte kan! Sen kan vi ha ett möte.
Jahaja… Jag
återkommer väl med steg 3 ännu en gång då. Nån gång.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar