När
Sandra var liten målade hon bara med svart penna i sina målarböcker. När hon
sen hade fyllt i alla fält, ett i taget, så blev ju hela sidan svart, förstås…
Det där hade en del ”förståsigpåare” lite huvudbry över, och trodde att hon nog
var lite deprimerad.
Men
jag vet att det fanns en annan orsak. Svart på vitt är tydligt. Sen förstod hon
inte att bilden inte syntes om hon målade alla fält svarta. Det kanske hon
inte riktigt förstår nu heller, men vi övade på det där, och nu använder hon
olika färger. Och hon gillar färgglatt. Häromdagen såg jag att hon hade
sorterat pennorna i sina penn-burkar.
Den
enda färg jag vet att hon inte är så förtjust i, iaf när det gäller kläder, är
grå. Annars tror jag hon gillar alla färger, faktiskt. Helst glada. Brunt vet
jag att hon gillar på sina kläder, så jag tror inte att hon har sorterat bort
färger hon inte gillar i burkarna. Jag vet ju inte hur hon har tänkt, förstås,
men sorterat är det ju, och färgglatt blev det i den ena burken.
Häromdagen
fick Sandra syn på en svamp utanför fönstret. I vanliga fall blir hon väldigt
stressad då, och vi måste helt enkelt gå ut och ta bort svampen innan hon kan
koppla av igen. Men den här gången sa hon ”Titta, en flugsvamp” och det var ju
helt rätt av henne. Jag lät det vara så länge jag inte märkte någon stress hos henne.
Sen
tog hon fram papper och pennor, och ritade den här helt fantastiska teckningen,
som jag kommer rama in och göra en tavla av.
Det
är inte så ofta hon ritar så här noggrant, så dom teckningarna vill man ju gärna
spara. Jag vet att hon kan, så jag brukar påminna henne om att rita lite
ordentligt när hon sätter igång att göra en liten krumelur eller ett streck på
varje papper, typ 50 stycken. För det känns lite slöseri, tycker jag.
Hon
brukar rita en svamp när hon ser en utanför fönstret som stör. Men då är det
bara en svamp på bilden, och ofta lite slarvigt ritad. Det är som att hon
behöver få det oroliga på pränt, på nåt sätt. (En gång var det tre svampar
utanför fönstret, och då ritade hon tre svampar på pappret, det var lite coolt,
faktiskt). Den här teckningen verkar inte bara vara att hon behövde rita
svampen, hon gjorde ju en jättefin tavla, och har t.o.m. ritat två nyckelpigor!
Det
blir ganska många teckningar i perioder, både ”slarviga” med nåt streck på, och
en del ordentliga, så vi kan inte spara och rama in alla, förstås. Men jag kom
på att vi kan använda en del av alstren till ännu ett skapande-jobb. Så jag har
börjat klippa ut lite av figurerna hon ritar, när hon ritar ordentligt.
Jag
tänkte att hon ska få klistra dom på ett stort papper sen, så blir det ju en ny
fin tavla och vi återskapar lite istället för att bara slänga.
Det
är kanske bäst att tillägga här att Sandra inte bryr sig om det hon har skapat
eller ritat mer än när hon just har gjort det. Så att spara på allt är inget
hon är intresserad av. Och eftersom hon producerar mängder så är det inte
möjligt att spara en massa på hög.
Att
rita är iallafall ett bra sätt att kommunicera när orden fastnar. Ibland är det
ett jättebra hjälpmedel om Sandra vill nåt, men inte kan säga det. Får hon
papper och penna då, så ritar hon det hon vill, och när hon har ritat så kan
hon säga det också.
Ibland
gör hon ett helt seriesamtal, och vad den här teckningen talar om kan ni nog
se. Men för att förtydliga så är det bil till Arlanda, buss på Benstocken och sen flygplan till Marbella. Det är ju inte alltid vi kan uppfylla önskningarna, precis 😉
Hon
brukar även bearbeta upplevelser genom teckningar, så på morgnarna kan man
hitta en hög som hon ritat under natten. Att fråga i efterhand vad dom
föreställer brukar inte funka, för hon svarar nästan alltid det hon tänker på
just när man frågar, och verkar inte alls kunna se det hon tänkte när hon
ritade. Men oftast kan man tolka teckningarna ganska bra ändå, om man själv har
varit med i situationen hon har ritat av. Det är ganska spännande att gå igenom
hennes teckningar efter en upplevelse, faktiskt. En del sådana teckningar
sparar vi i en pärm.
Ibland,
när hon är arg och vi lämnar henne lite ifred för att hon lättare ska kunna
lugna sig, så hämtar hon papper och penna och gör en egen liten uppmaning.
När
hon sen har lugnat sig så brukar hon säga ”Sätt kryss över arghumöret”
.
2 kommentarer:
Fantastisk tavla, den borde du göra en canavastavla av. Så somrig och fin med sona blommor och färger. Eller varför inte kopiera den och göra det till ett mönster och brodera en tavla, eller en kudde eller något sånt.
Hon är duktig Sandra. Undrar vad det kom sig att hon gjorde något så fint, av något som brukar irritera och störa ? Kram till er alla ❤️
Håller med Annelie här! Vilken härlig tavla!! Bra om du kan göra något av den så den syns och så den kan sprida glädje för er varje dag.
Kramar! ❤️
//Bellan
Skicka en kommentar