Energi på rätt ställe

Sandra mår inget vidare, men än så länge kan hon ligga ner i sängen på kvällarna iallafall. När hon varit som sämst förut så har hon inte klarat att lägga sig, utan suttit och skrikit tills hon somnat. Så vi hoppas förstås att det inte blir värre nu.

Men man märker att hon blir väldigt stressad och orolig av att röra sig, och vill hålla sig i väggarna eller krypa. Ner för källartrappan är det jättesvårt nu, vilket ställer till det en del i rutinerna. Kanske cheferna, som inte tycker att det behövs nån anpassning, kan komma hit och bära henne?! ;)

Jag tänker försöka att inte lägga mer energi på dom idioterna nu, men det är lite svårt att bara släppa det när vi ser vad dom har orsakat med sin ovilja. Sen jag fick reda på att den nya korttids-chefen (som inte ens har med Sandras dv eller hennes behov av assistans att göra) anser att hon har för mycket resurser, så blev jag ju ganska irriterad, måste jag erkänna. Han har inte ens träffat henne.

Om det inte är möjligt att ge Sandra dom resurser hon behöver så är det inte samma sak som att hon inte behöver dom! Jag accepterar ju självklart att det inte går att kosta på mer än vad det finns möjlighet till, men att lägga den ”skulden” på Sandra och hennes behov gör man inte!

Å andra sidan så är dom väl tvungna att skylla på Sandra, eftersom dom annars är skyldiga att se till att anpassa efter behoven… Lagarna är lite för enkla att läsa baklänges, kan jag känna ibland.

Men, som sagt, idioter är inte värda min energi. Särskilt inte när den går åt till att ta hand om resterna dom åstadkommit i form av Sandras mående nu.

Förutom en väldigt arg och skör tjej som var rädd att röra sig mest hela tiden, så försökte vi få det så mysigt vi kunde. Det gäller ju att inte ha några onödiga krav på livet, och det är ju synd att hon måste ner i källaren för att klara av sina toa- och badrutiner. Men det är ju inget annat att göra än att hjälpas åt att få ner henne i trappan.

I övrigt funkade det mesta hyfsat iallafall. Vi gjorde halsband nästan hela dagen, för det var ungefär lagom för damen.

Och jag konstaterade att jag får vänta med nagelfix tills Sandras ”trä-halsband-period” är över, för naglarna tålde inte att knyta upp alla knutar som krävs undertiden Sandra gör om och gör om.

Till kvällen tänkte vi egentligen grilla ute, men vädret lockade inte ett dugg, så vi tände kaminen och gjorde det varmt och gott inne istället.

Ha en skön dag!

.