Anpassning

Lilla gumman hade så svårt att gå igår. Hon skrek och var livrädd så det var svårt att hjälpa henne, kröp och klarade knappt trapporna, ens sittandes. Om dom bara kunde fatta på kommunen vad det innebär att anpassa. Att hon kommer bli hemma mycket i sommar känns inte längre som nåt större problem, utan en nödvändighet, så vi är nog ändå tacksamma över att korttids inte blev beviljat enligt våra önskemål. För Sandras skull.

Det är som i första skolan, som inte var anpassad och Sandra mådde bäst, och utvecklades mest, när det var lov. I andra skolan var loven värst, eftersom skolan var så bra anpassad.

Jag vill dock vara tydlig med att det inte är bra för Sandra att vara hemma för mycket, så en anpassad verksamhet är ett måste i längden. Men eftersom vi inte har det så mår hon nog ändå bättre hemma. Iallafall så länge vi har en bra plan, och ingen ”dötid” Och orkar jobba dygnet runt.

Nåja, vi har lite andra idéer, men mer om det när vi har tankarna färdigutvecklade. Nåt måste göras, för så här kan vi inte låta det vara!

Det HÄR inlägget från M som i underbar är så klockrent som det bara kan bli just nu. För det gäller inte bara barn och skolan. Man måste ha rätt att må bra när man blivit vuxen också, trots att man är helt beroende av att andra anpassar sig och miljön.

Nog om det. Eftersom damen mår som hon gör, så blir det fortsatt lugnt här. Hon vet förstås inget om nåt speciellt firande, men vi brukar ju inte heller fira mer än absoluta nödvändigheter. Midsommar hör inte dit, men sill blir det iallafall, och lite fika.

Jag önskar er en skön helg!

.