måndag 29 augusti 2011

Lugnt och skönt

Helgen har gått bra och varit ganska lugn. Sandra var ju trött efter första dagarna i skolan, så vi gjorde just inte så många knop. Fast det fanns att göra ändå, för mig, så dagarna gick undan och nu är det vardag igen, med skola och korttids.


Det blev en hel del film, och det är ungefär lagom när damen behöver ladda lite energi. Hon blev sugen på musik och varvade hennes egen Carola-DVD med min Per Gessle-DVD. Det var ju angenämt att slippa "Långa näsan" (som Sandra kallar "Från A till Ö") ett tag, men vadsomhelst kan ju bli tjatigt efter en helg…

Men Sandra funkade ganska bra hela helgen, det var mest på kvällarna tröttheten kom ifatt. När det började dra ihop sig till toa-bad- och kvällsbestyr igår så hördes det på rösten, som blir stressad och gnällig, att hon var trött. Men har man bara tålamod och inte tappar fattningen så brukar vi klara att balansera på rätt sida av utbrott.


När det är någon tråkig kvällsrutin som ska gås igenom blir det gärna prat och frågor om allt annat mer eller mindre väsentligt. I ett och samma andetag typ: Vad blir det för barnprogram, kolla vad det blir för barnprogram, vad heter barnprogrammet? Jag vill ha strumpor efter badet, vilka strumpor ska jag ha, vilken färg är det på strumporna? Vem möter mig i skolan imorgon, jag vill ha pappas klocka, vad heter maten i skolan på gröna dagen, vilken färg är det på taxin? SLÅÅIINTEEPÅÅMEEEJJJ! Punkt. Eller, punkt och punkt, luften tar slut så hon behöver andas… ;)

Och nej! Jag slår henne inte, om det nu var någon som undrade. Däremot händer det att hon slår sig själv när hon blir frustrerad och jag tror att det är den känslan som börjar komma när hon blir så där forcerad. Rösten blir mer och mer stressad och gäll ju längre hon pratar och slutar ganska ofta med ”Slå inte på mig”

Är jag trött när hon sätter igång så är det inte lätt att hålla sig lugn själv för man blir ganska stressad av den där gnälliga och entoniga rösten som bara mal och mal. Men, som sagt, igår hade jag orken att vara lugn hela vägen, och då brukar Sandra också blir lugn efter ett tag, utan utbrott.


Idag ska Göran lämna in husbilen så får vi se vad det går på sen… Inga roliga utgifter, men bara att gilla läget. Själv tänkte jag baka en sats plommonmuffins till, innan plommonen blir dåliga. Några andra planer har vi inte för dagen.

Vi har inga stora planer för morgondagen heller, för den delen. Det är ganska skönt att bara vara hemma också, efter en sommar med en del packande och flängande. Man måste ju inte hitta på saker så fort man är lite ledig, eller va?!! ;)

Jag hoppas mest på att jag får vara frisk, för dom senaste gångerna vi har haft korttids så har jag däckat på tisdagsmorgonen.

Handla tänkte vi annars göra i morgon, och vi tar nog med oss Sune för dom har drop-in hos veterinären och han behöver lite vaccin-påfyllning.


Resten av ledigheten den här veckan blir nog just ledigt. Bara vara och göra ingenting särskilt, mer än att njuta och ladda batterier. Inte för att dom behöver laddas, direkt, men bara det kan ju vara skönt att njuta av…

Sandras öra verkar bättre, men hon är där och petar ibland. Av det jag kan se så ser det likadant ut som förut, men hon har inte sagt att hon har ont längre. Vi hoppas att det snart är bra igen.

Jaha, det var det hela för denna gång. Jag får önska er en bra dag och tack för att ni kikar in här. Var rädda om er!

♥ Kram ♥

2 kommentarer:

Maritha sa...

Nejdå man bvehöver inte apcka och flänga.....bara vara hemma och göra nada kan vara helt perfekt......och baka plommon muffins förståss!!

Ha en skön ledighet!

Kram Maritha

Annelie L sa...

Härligt med ledighet som just bara är ledighet....inget planerat utan bara kunna ta dagen som den kommer. Det är ju mer eller mindre en lyx i er annars så välplanerade vardag. Så njut av en muffins och en kopp kaffe i godan ro.
Hoppas husbilens hälsoundersökning inte blir allt för kostsam och att fina Sune får sitt vaccin.
Massor av go kramar till dig, Nina!!
Kram Annelie