Suck!

Tänk om man fick lägga sin energi där den behövs istället!

Dom flesta som följt min, och andra liknande bloggar, vet ju att livet som förälder till ett barn med npf kräver ganska mycket mer än vad som krävs av föräldrar till ”vanliga” barn. Man har ju inte fått assistanstimmar för inte, liksom. All tid tillsammans med Sandra går ju åt till att finnas för henne och då hinns liksom inget annat med. Ja, inte så mycket annat iaf. Ibland hinner man duscha, om vi är hemma båda, och oftast hinner man gå på toa, om man först kollar läget så inte Sandra får spel medan man sitter där, lixom…

Sen har man ju den lediga tiden, då Sandra är i skolan. Ganska många timmar ledigt varje vardag, faktiskt. Långa raster… HA! Ledigt var väl att ta i en smula… Då ska man ju handla, städa, laga mat (fylla portionsformar i frysen) ringa samtal, ha möten, läkarbesök, frissan, vänner, motion, hinna prata lite med varandra, planera, fixa schemabilder, förbereda, packa korttidsväskan, meddela förändringar till alla berörda, ta fram kläder till nästa dag, göra ordning medicin och mellis, fixa schemapärmen och veckoschemat, apotek, posta brev, äta (helst nåt nyttigt) komma ihåg födelsedagar, leta fram nya matsedeln på skolans hemsida å skriva ut en till korttids med, shit tandkrämen håller på att ta slut måste hinna till affären innan Sandra kommer, receptet på Sandras medicin slut – ringa och beställa nytt, telefonkö… osv, osv…

Så dom lediga stunderna blev inte så värst långa, faktiskt.

Efter samtalet i skolan för ett tag sen så tänkte vi be att få ett dataprogram, som dom jobbar med i skolan, som hjälpmedel till Sandra. Så vi kan jobba med samma saker hemma då det handlar om bokstäver och är något som intresserar Sandra väldigt mycket just nu.

Så jag ringde till hjälpmedelscentralen efter det där mötet i skolan. Men nu var det ju inte hjälpmedelscentralen man skulle kontakta, förstås, utan ett annat ställe som har hand om datahjälpmedel. Personen där har vi varit i kontakt med förut, då vi lånade dataspel till Sandra när hon var yngre. Bara det att den personen var ju inte kvar nu då, så jag fick ett nytt namn och ett nytt telefonnummer som jag ringde. Då var förstås inte den personen anträffbar för tillfället…

Sen var det ju det där med att ha tid samma dag som man kommer ihåg… Men så idag fick jag en halvtimma över, innan jag skulle till frissan, så då ringde jag och kom ju faktiskt fram också! Bara en sån sak! Då fick jag reda på att det krävs remiss från det ställe där Sandra är inskriven, vilket var NP-center, men nä! Det fanns ju inte kvar! Nu heter det Habiliteringsverksamheten, minsann!

Jaha, och hur hittar man dom då? Jo, då fick man gå in på Landstingets hemsida… Sagt och gjort, men inte fanns det nån enkel länk att klicka på där inte. Hittade en sökruta och skrev in ”Habiliteringsverksamheten” och dra på trissor, där var den!

Återstod bara vilket distrikt vi kunde tänkas tillhöra då… men jag klickade på samma som vi tillhörde när det hette NP-center och vips kom ett telefonnummer upp! Yes! Ringde och kom fram på första försöket, kors i taket! Jaha, då fick jag ett nytt namn och ett nytt telefonnummer till en specialpedagog som nu skulle ha hand om oss då, eftersom den person vi hade förut inte var kvar.

Jag var rätt arg och skällde väl lite på den där människan för jag tycker ju faktiskt att dom ska skicka ut information till oss som är inskrivna så man slipper leta efter rätt person i flera dagar! Nåja, jag ringde iaf upp vår nya kontaktperson då, men hon var ju inte anträffbar för tillfället och sen skulle jag ju till frissan.

När jag kom hem provade jag igen och då kom jag faktiskt fram. Sa mitt ärende och hon hittade Sandra på datorn. Men så kom hon på att vi nog iaf tillhörde ett annat distrikt… Määh! ”Vi har gjort om lite” sa hon och "Jotack, jag har lixom märkt det! Konstigt att ni inte kan skicka ut information" tyckte jag.

Nåja, hon lovade iaf att ordna allt så vi ska hamna på rätt ställe, så nu har jag bara att vänta på att rätt person ska höra av sig. Sen skulle det till nåt möte med nån logoped innan remiss kunde skickas. Om nu Sandra har behov av det där dataprogrammet fortfarande när allt är klart…

Kram!